Inspirerande mejl till supporten - Miljonär vid 25 års ålder

Fick precis följande mejl till supporten, ville bara dela med dig då jag tycker det är väldigt inspirerande:

Hej Jan!
Jag heter X och är 24 år gammal. Jag tar examen från läkarprogrammet i januari och har således levt på CSN senaste 5,5 åren. Jag skulle vilja rikta ett stort tack till dig och Caroline för ert engagemang och er blogg. Det är nämligen så att jag den 22 november fick ihop till min första miljon. En milstolpe!

Jag är en sparsam person och gillar ledighet, så jag har inte haft speciellt mycket inkomster då jag föredragit att segla på somrarna. Men de pengar jag haft har hamnat på avanza. Någon slags ledighetdyrkande FIRE antar jag.

Jag gjorde de flesta misstagen redan på gymnasiet. Förlorade pengar på fingerprint. Gjorde om det och förlorade 80% av alla mina intjänade sommarjobbspengar på en amerikansk haussad gruvaktie. Sedan sålde jag Tesla förnöjt efter 70% vinst (till kurs 75 usd) i brist på insikt i att vara långsiktig. etc etc.

Efter gruvincidenten insåg jag att enstaka (högrisk) aktier inte var ett vinnande koncept. Fick tips om er blogg. Gjorde en 60/40. Efter självförtroendeboost övergått till globala barnportföljen till att köra en egen variant på 4 hinkar.

Jag har själv svårt att förstå hur det gått till på små sommarjobbslöner och CSN. Men tydligen går det!

Jag har visserligen 400’000 kr i studieskuld men det är vackert att se en sjusiffrig summa på avanza! Mitt mål var innan 30, jag kom dit innan 25!

I veckan ska jag hämta ut en klocka av det roligare slaget för att fira min första miljon, min examen och min 25-års dag.

Tack!

53 gillningar

Gott.
Er blogg är fantastisk den ger mycket mat nyttigt.

God fortsätning på helgerna! Till er båda.

1 gillning

Det är ju förvisso trevligt med strävsamma ungdomar, men om läkarstudenten i exemplet lyckats fippla ihop en mille innan 25-årsdagen och innan första jobbet, så blir man ju nästan lite nyfiken på om det inte fanns ett litet startkapital från mamsen och pappsen trots allt…

Enkelt räkneexempel, antaget att den strävsamme studenten sparat sen 18-årsdagen med 10% CAGR, skulle det krävas ungefär 100 000 i årliga insättningar i sju år för att nå miljonen. Det är bra sparat på CSN och enligt berättelsen ”inte speciellt mycket inkomster”.
Det kan ju leda en att tro att det ligger en annan förklaring bakom. Kanske fler Tesla-stockpickinglyckokast. Kanske något annat.

30 gillningar

Vore trevligt att få veta mer om vad som anses inspirerande med detta, är det att man som 24-åring som seglar och “gillar ledighet” lätt fixar ihop en miljon?

Jag missunnar definitivt inte skribenten rikedomen, men varför det anses inspirerande för RT skulle jag vilja få en mer utförlig förklaring av.

9 gillningar

Jag tycker att det är inspirerande - inte minst att vid så pass ung ålder både ha misslyckats, lärt sig något, använt kunskapen för att sedan lyckas igen. Men det är kanske bara jag.

Jag kanske är snett ute här, för till min förvåning så blir ofta initiala reaktionen att leta fel, bryta ner det eller hitta anledningar till varför det gick för den personen men inte går för andra. Vi har ju haft tendenser till det i t.ex. både trådarna med Elisabeth och Monica. Det är förmodligen något jag missar här. :thinking:

18 gillningar

Du är nog inte snett ute.

Anledningen till den kritiska analysen är nog till stor del nyfikenhet. Har man missat någon väg till ekonomisk framgång som kanske är bättre än ens egen?

Då är nog lite dissikerande rätt nödvändigt är jag rädd. Detta forumet besöks ju regelbundet av uppenbart intelligenta människor som är intresserade och engagerade.

Om du vill få berätta framgångssagor utan att få dem nagelfarna, nedbrutna och analyserade sönder och samman så får du nog märka dem tydligt som anekdoter eller något liknande. Då bör det ju vara uppenbart att någon djupare analys ej är avsikten från din sida! :blush:

8 gillningar

Ber om ursäkt om jag framstod som “felfinnare”. Just det är.lite olyckligt för mig personligen då jag är en mångårig följare av bloggen/podden (och haft oändlig glädje och nytta av den) och det där var min första post som kanske var onödigt konfronterade.

Jag antar dock att du också finner det sannolikt att det kanske inte var csn-besparingar och 60/40-allokering som möjliggjorde denna miljon. Därför tycker jag att det var på sin plats att fråga vad som var inspirerande med det här.

11 gillningar

Hmm… spännande. Jag får fundera och återkomma. Jag tänker ju inte att syftet är att bryta sönder och nagelfara det. Allas resor - bortom att investera typ i en indexfond - är unika och inte repeterbara. Således är det inte mycket mening att göra den analysen. Men det är återigen kanske ett misstag jag gör eftersom jag försökt analysera andras resor och tillslut konstaterat att man måste skilja på det som är unikt för var och en och det som är kopierbart.

5 gillningar

Ingen ko på isen. Tvärtom kom det ju fram en insikt för mig i det här. :blush:

2 gillningar

Det är nog för många är lite trötta på ex. av personer som lyckats ”spara” ihop stora summor på kort tid, men som i slutändan handlar främst om sålt bostad (som föräldrar köpt), arv, gåvor, ”bodde gratis hemma i 2år” etc.

Det blir ju inte lika bra story om någon sparat ihop pengar i indexfonder i 20år tyvärr.

12 gillningar

Med risk för upprepning: Att bli inspirerad av någon annans berättelse handlar väl om att stimuleras till att sätta upp egna mål som ska kunna nås med viss ansträngning. ”Haren ” måste vara lagom långt framför. Dock tror jag den inspirerande berättelsen måste upplevas som komplett. Jämför tidningsreportaget om det unga paret som utan erfarenhet helrenoverat en gammal skola men utelämnar att föräldrarna är arkitekter och snickare. I det här fallet verkar också något saknas för att få ihop matematiken. Startkapital? Bott hemma under studietiden eller liknande?

7 gillningar

Instämmer med ovanstående. Ska man kunna inspireras vill man veta hur det gick till. Vad ska man annars kunna inspireras av? (Därav kritiska frågor.) Eftersom det utelämnas får man gissa för att få matematiken att gå ihop.

Sen såklart kul för personen att hen har fått en bra start på livet.

6 gillningar

Jag håller med om att det är viktigt att presentera så kompletta historier som möjligt. Det får iallafall inte vara för stora hål på avgörande punkter. Risken är annars att man knäcker andra som inte har uppnått liknande resultat trots att de tror att de har levt liknande liv. Men hade hela historien presenterats så hade personen insett att det finns avgörande skillnader i förutsättningar eller livsval. Då finns möjlighet att inspirerad och lära sig något.

Berättelsen är som sagt inte komplett. Men oavsett om den här specifika personen har fått hjälp av föräldrarna eller inte så väcker reaktionerna i den här tråden lite intressanta tankar.

Många här på RT har stöttat, eller planerar att stötta, sina barn ekonomiskt. En del med väldigt höga summor. Samtidigt visar den här tråden att barn som fått hjälp av sina föräldrar lätt berövas glädjen och stoltheten i ekonomisk framgång. När har de rätt att vara stolta? Det är alltid lätt för andra att slänga fram fraser som “Du förtjänar inte att vara stolt över din situation. Du vet inte hur det är att själv bygga upp en förmögenhet. Du fick ju rejäl hjälp av dina föräldrar. Utan dom hade du inte varit i närheten av så rik som du är idag.”

Det relaterar lite till mitt inlägg i en annan tråd:

11 gillningar

Att vara ”stolt” över något kan man väl vara när det ingått någon form av ansträngning eller uppoffring. Har man fått sin rikedom som arv/gåva kan man vara stolt över givarens ev uppoffring. Oavsett hur rikedomen uppnåtts kan man vara ”nöjd” över läget. Har jag fått alla mina pengar skulle jag inte beteckna mig som ”stolt” över min rikedom (möjligen stolt över att någon anförtrott dem åt mig). Däremot hade jag varit ”nöjd”, ”lycklig”, ”tillfreds” eller något annat men inte just ”stolt”.

1 gillning

Mycket viktig poäng här tycker jag!

Jag är en av dem som fått “hjälp” ekonomiskt av mina föräldrar och mina erfarenheter är delade.

På ett sätt är det ju skönt med en ordnad ekonomi med den trygghet det ger.

Men å andra sidan har det alltid fått mig att känna att mina egna ansträngningar är lite meningslösa vilket lätt leder till en känsla av otillräcklighet.

Jag tror att man ska vara försiktig med att ge sina barn något större kapital eller annan form av ekonomisk hjälp. Risken är stor att det mest är för en själv som det känns bra medans barnen mest känner sig förminskade och otillräckliga.

Det måste naturligtvis inte alltid bli så men det kan nog vara bra att fundera lite på varför och hur man hjälper sina barn så att det verkligen blir till nytta och glädje för dem. :slightly_smiling_face: :pray:

5 gillningar

Vill man spetsa till det kan man fråga sig hur mycket ansträngning och uppoffring det krävs för en svenskfödd person att få ihop en miljon. Jämfört med en person som föds i ett fattigt u-land med föräldrar som är analfabeter. Där kan man snacka om stolthet när man fått ihop en miljon!

Svårt ämne. Även om man själv är stolt över sin insats och framgång så finns det alltid nån annan som tycker att man har haft lätta förutsättningar. Det kan gälla ekonomiskt stöd från föräldrar, studievana från hemmet, föräldrar som lärt dig entreprenörskap från barnsben osv. Nånstans är det ändå viktigt att kunna vara stolt över sin situation oavsett vad andra tycker om den. Därmed inte sagt att ens historia behöver vara inspirerande för andra.

7 gillningar

Förstod inte hälften av alla termer men jag är heller inte så insatt. Får kanske göra mer än bara ha ett Lysakonto…

Men sjukt impad men förstår inte hur det är möjligt i praktiken. Vet ju själv som student att efter hyra, böcker och mat var betalt fanns om ens något kvar så väldigt lite. Klart att man “kan” leva på nudlar men det är rätt dumt. Men ändå… Får man över 1000 kr från CSN är det ju typ bra jobbat. 10 mån får man CSN per år, i 5,5 år borde bli 55,000 kr om man sparar 1000 kr per mån… Säg att man är grym på att spara så har man 110,000 kr om man sparar 2000 kr per mån. En tiodubbling av det är ju otroligt på så kort tid och tjugodubbling helt enormt…

Men det låter “too good to be true”. Så vad missar jag? :wink:

7 gillningar

Skulle det förändra eran inställning om hur inspirerande det här var om det visade sig att studenten gick all-in på Dogecoin och sedan blivit mångmiljonär?

För mig skulle det inte alls vara lika inspirerande jämfört med om studenten hade jobbat häcken av sig, så det är faktiskt viktigt hur de gick till väga.

8 gillningar

Håller med alla som gnäller på brevskrivaren. Jag är 35år, flintskallig, väcktes 05.15 i morse av sjuka barn, har 6millar i bolåneskuld o några smulor på lysa. Det sist jag vill läsa om är en (troligtvis snygg) 24årig läkare med rolex och segelbåt som varit lyckosam i sitt investerande. :wink:

OBS! Försök att vara rolig.

19 gillningar

Bra poäng/fundering där!
Och som så ofta väcks insikten i faran med att jämföra sig med andra kontra att ’enkom’ låta sig inspireras.

Och vad gäller det jag fetstilade ovan: känns så uppenbart som en ’utifrån’-grej. Omgivningens tankar, tankar som yppats i denna tråden om och om igen, är de som KAN ’beröva hen glädje och stolthet’ om hen tar det till sig. Tänk så betydelsefulla vi är för varandra - och hur stor påverkan det kan få på en individs välbefinnande om/när hen inser att man inte behöver tro på alla sina tankar (som ofta är ’någon annans röst’)!

Just!