Är det bara jag som känner en viss diskrepans mellan attityderna/beloppen i den här tråden och er egen strävan efter självständighet som ung? Jag förstår att de höga beloppen grundar sig i välvilja, men vill samtidigt lyfta att det inte är alla ungdomar som kommer ta emot pengarna med glädje.
Det var inte helt lätt att hitta bostad när jag flyttade hemifrån så mina föräldrar erbjöd sig att köpa en lägenhet i staden jag skulle flytta till. Men jag var inte bekväm med det. Jag ville inte belasta deras ekonomi (den var inte dålig). För mig var det viktigt att i möjligaste mån klara av livet själv. Hellre bo dåligt än att bo i en lägenhet mina föräldrar köpt till mig.
Däremot fick jag fonder motsvarande 180 000 kr omräknat i dagens värde. Det var lagom för mig. Dels gav det mig en trygghet i perioder när min inkomst var instabil. Men framförallt öppnade det mina ögon för fondsparande.
Det vore intressant att veta hur mycket ni själva fick från era föräldrar och om ni kände att det inkräktade på er självständighet. Fick ni för lite? Lagom? För mycket?