Jag håller med om att det är viktigt att presentera så kompletta historier som möjligt. Det får iallafall inte vara för stora hål på avgörande punkter. Risken är annars att man knäcker andra som inte har uppnått liknande resultat trots att de tror att de har levt liknande liv. Men hade hela historien presenterats så hade personen insett att det finns avgörande skillnader i förutsättningar eller livsval. Då finns möjlighet att inspirerad och lära sig något.
Berättelsen är som sagt inte komplett. Men oavsett om den här specifika personen har fått hjälp av föräldrarna eller inte så väcker reaktionerna i den här tråden lite intressanta tankar.
Många här på RT har stöttat, eller planerar att stötta, sina barn ekonomiskt. En del med väldigt höga summor. Samtidigt visar den här tråden att barn som fått hjälp av sina föräldrar lätt berövas glädjen och stoltheten i ekonomisk framgång. När har de rätt att vara stolta? Det är alltid lätt för andra att slänga fram fraser som “Du förtjänar inte att vara stolt över din situation. Du vet inte hur det är att själv bygga upp en förmögenhet. Du fick ju rejäl hjälp av dina föräldrar. Utan dom hade du inte varit i närheten av så rik som du är idag.”
Det relaterar lite till mitt inlägg i en annan tråd: