I september 2015 började jag månadsspara på allvar. Idag passerade portföljen 10 miljoner kronor.
När jag började hade jag ett FIRE-mål. Det har jag inte längre.
Metoden har varit hög sparkvot och “just keep buying”. Det blev några sidospår i början: för mycket räntefonder och lite enskilda aktier som H&M och Clas Ohlson, sådant som kändes rimligt runt 2015. Men ganska snabbt landade jag i breda, billiga indexfonder.
Vi är nu två vuxna, 37 och 39 år, och har ett barn. Vi har sparat hårt. Ni som vet, ni vet: dopamin-kicken av att spara trumfar den från att konsumera. Under många år sparade vi halva lönen efter skatt, månad in och månad ut. Just. Keep. Buying.
Har vi gjort uppoffringar? Ja och nej.
Vi bor fortfarande kvar i ett relativt billigt radhus medan många vänner har bytt upp sig. Jag har varit nitisk med fasta månadskostnader, och allergisk mot streaming- och abonnemangstjänster. Vi köper sällan mat ute, hellre från kort-datum-hyllan på Lidl. Ser jag en pantburk plockar jag upp den. Sparmuskeln är stark!
Samtidigt tror jag inte att våra vänner skulle beskriva oss som särskilt snåla. Vi har aldrig haft intresse för lyx eller senaste iphonen. Men vi har rest, kört anständig bil och gjort mycket av det vi velat. Skillnaden har nog mest varit att vi varit konsekventa och satt sparandet först. Två bra inkomster har naturligtvis hjälpt för att kunna både spara och “leva” samtidigt.
FIRE-målet försvann på vägen. Men för två år sedan gjorde kapitalet att jag vågade säga upp mig och starta eget, vilket är bland det bästa jag har gjort.
Vad händer nu då?
-
Jag känner mig klar med att optimera allt runt sparkvot. Vi kommer fortsätta spara, men lugnare. Portföljen får jobba vidare i bakgrunden.
-
10 miljoner är inte tillräckligt för att sluta jobba och leva det liv vi vill leva. Men eftersom vi är under 40 och inte vill sluta jobba känns det ändå som att vi har vunnit pengaspelet. Inte färdiga. Men fria på ett annat sätt.
-
Nästa steg blir att öva på att använda pengar. För mig är det större utmaning än att spara. Först ut: betala för hemstädning för första gången i livet. Känns läskigt.
Vad var poängen med det här inlägget då? Vet inte. Kanske mest hur förvånansvärt okomplicerat det ser ut i backspegeln. Inte utan uppoffringar. Men enkelt som metod. Bara hög sparkvot, låga fasta kostnader, indexfonder och…trumvirvel… tid.
Har läst en del på forumet som har svårt att prata ekonomi med sina partners. Klart bättre om båda delar vision tror jag. Kan inte ni vara med i nåt RT-avsnitt? 
