Man kan ju ge gåvan tidigare, eller välja att ge den i dödsögonblicket. Sistnämda har bara ett annat namn → arv. Det är ju upp till gåvogivaren att välja när det ska ske.
Ganska vanligt att även när man är i livet att ge bort saker först när man inte behöver dem. Arv är bara en sådan specifik typ av gåva.
Exakt detta! Jag tror att många som hunnit ackumulera stora förmögenheter inte alls behöver x antal miljoner när de är 80-90+, utan snarare motsatsen (undantaget vårdbehov etc, men mycket av det sköter väl staten om man bor i Sverige?) att man då behöver mindre pengar än någonsin då orken och lusten är mindre. Skulle man inte egentligen kunna konstatera att man inte behöver sina miljoner långt tidigare? Då får man ju dessutom uppleva glädjen av att ge när man fortfarande lever. 
En del gör ju det. Andra väljer att ge i dödsögonblicket. Jag förstår fortfarande inte varför arv skulle vara en konstig företeelse?
Tycker vi är onödigt dramatiska att sammankoppla givande och döden. Är inte döden tillräckligt omtumlande i sig utan att också ladda den ytterligare med ekonomi? Tror det är många som ärver pengar som onödigt känner skuld, skam och inte riktigt kan använda de pengarna just för att de kommer från arv.
Jag är en stark förespråkare för att frikoppla de två. Ge gärna, men med varm hand. 
När man säger att “man ger tid” menar man i min erfarenhet sällan vad du tänker; att man bokstavligen på något magiskt sätt ska föra över tid från sitt liv för att förlänga någon annans, utan det är ett uttryck som man använder när man prioriterar att umgås med någon.
Givetvis har den som är född ekonomiskt oberoende en annan ekvation för tid/pengar. Du verkar utgå från att detta är majoriteten av RT, det har du nog fel i.
Det är ju bara en praktisk realitet. Den som avlider har saker kvar. Till vem önskade den avlidna ge sina saker precis i dödsögonblicket?
Visst, kan köpa att det är lite konstigt att man inte kan testamentera 100% av sin kvarlåtenskap till vem man vill. Men arv som koncept, fullt rimligt.
Finns inga hinder för det i dagsläget vad jag vet. Man kan ge bort sin egendom innan man dör om man vill.
Fick lite pirr i magen när jag läste rubriken. Och så handlar den (numera) om ond, bråd, död…
Kom ihåg att hälften av alla äktenskap slutar i skilsmässa, och den andra hälften slutar med att någon dör.
Gjorde mitt bästa för att spice it up - men forumet be foruming och vi hamnade i dödens klor. 