Håller med om detta. Har varit i en liknande situation där tre syskon fick dela på ett arv och alla tre valde väldigt olika sätt att hantera det på. Nu är ju du och din mor i olika livssituationer och därmed kan ju strategierna se väldigt olika ut för er båda.
För oss blev pengarna nästan mest av en belastning för vi “vågade” inte göra något med dem. De skulle bara bevaras inför framtiden och hade inget ändamål eller riktning. Det gjorde att vi placerade dem på olika högräntekonton (vilket till en början var en riktigt skaplig placering då det gick att få skapliga “realräntor”).
Till en början så förvärrades situationen av att vi under livets slutskede hade fått ta hand om mycket av det praktiska och ekonomiska (hus, bilar, lösöre etc, betala räkningar, säga upp prenumerationer). Lägg till förväntansångest och sedan sorgen på det. Med facit i hand så skulle vi mycket tidigare ha tagit hjälp med det som inte nödvändigt måste göras av oss. Geografisk utspridning gjorde att avståndet gjorde ansvarsfördelningen ojämlik.
I ert fall så låter det som att koppla in en oberoende rådgivare är ett mycket klokt beslut, så slipper ni kanske hamna i en liknande sits som vi.
Med tanke på storleksordningen så kommer förmodligen banker att locka med deras “private banking” erbjudanden om inte annars så bankens vanliga “rådgivare”. Var väldigt vaksamma på detta, här kan ett oberoende bollplank vara extremt värdefullt.
Dåliga råd kan kosta oerhört mycket pengar över tid.
Vill du provtrycka föreslagna strategier så finns mycket bra folk här på forumet.
Det är inte fel att initialt parkera pengarna på t.ex. 3-6 mån fasträntekonton medan ni tar hand om er själva och ger er tid att sörja. Fastna inte på parkeringsplatsen likt vi gjorde. Det har “kostat” oss flera miljoner.