Jag kan inte tolka det på annat vis än att det bundna lånet fortfarande gäller, även om banken skulle gå i konkurs. Någon annan bank kommer köpa upp ditt bundna lån för ett billigt pris (som gissningsvis är lägre än lånebeloppet om inte bindningstiden precis ska gå ut), om räntan stiger till 78% och din bank går i konkurs. Något annat sätt för banken att kommer ur lånet än konkurs kan jag inte se (om inte rättsstaten samtidigt försvinner).
Det under förutsättning att du har kvar säkerheten = bostaden och betalar dina räntor + eventuella överenskomna amorteringar.
Värdigt cyniskt innebär en hyperinflation på 1000 procent att ditt bostadslån inte längre betyder något. Inflationen har i princip amorterat bort lånet åt dig.
Svar på din sista fråga. Räntesatsen gäller. Pacta sunt cervanda.
Jag tänker att så länge du sitter i en bättre båt än andra så har du gjort tillräckligt. Staten kommer gå in och göra vad dom kan för att rädda dom som ligger mer illa till. Om det blev höga räntor skulle inflationen stiga och urholka lånen?
Låsta lån är ju dåligt vid deflation och är således en risk i sig. Låsta lån tjänar oftast långivarna.
Lånen man tar är inte med endast bostaden som säkerhet utan man kan bli skyldig pengar även efter en tvångsförsäljning såvitt jag förstått. Det är inte säkert att dom vill tvångsförsälja fastigheter för marknadens pris på bostäder bör ha fallit rejält. Att då sälja skulle bara delvis betala tillbaka lånen medan låntagarna får svårt att betala tillbaka resterande.
Staten ska tjäna folket. Om det blir för kasst så får vi revoltera.
Det vet vi inte. Men blir det som i Tyskland på 20-talet spelar det ingen roll. En limpa bröd kostade 20 miljarder. Smaka på den 20 miljarder! Då blir ett villalån på 5 miljoner absolut ingenting.
Självklart kan den som lyckas hålla sig flytande komma ut som en vinnare på andra sidan. Men hur gick det till i Weimarrepubliken? Vad var en vanlig arbetares lön när limpan kostade 20 miljarder? Ökade inkomsterna i samma takt som utgifterna?
Så det är synd om människor som tar en risk? Jag är så trött på iden om att man är nyliberal/marknadsliberal när allt går bra, men när det visar sig att mitt risktagande faktiskt var en risk då blir alla plötsligt kommunister. Staten måste hjälpa mig, mitt företag, mitt bilåkande, mitt dåligt isolerade hus, osv. Buhu, det är synd om mig.
Det blev attraktivt för utlänningar att turista till tyskland och handla med starkare valutor, även exporten gick på högvarv p.g.a detta. Lönen betalades mot slutet ut dagsvis och folk köpte allt de kom över.
Tyvärr förlorade investerare i tyska räntor, aktier och kontanter ofta allt. De med reella tillgångar klarade sig bättre, men blev dock väldigt hårt beskattade.
Kan rekommendera avsnittet om tysklands hyperinflation i boken Big Debt Crisis av Ray Dalio. Avsnittet är ca 50 sidor.
Kul att ni inte avfärdade alternativt spekulerande.
Även om fokuset gick från lån till bröd.
Av det jag har fångat upp ifrån intervjuer med företagare och av historiska dokumentärer så ger dom inte rådet att göra sig skuldfri, istället nämns det flitigt att satsa pengarna i digital valuta och ädelmetaller, eller rådet för mer vanliga fattiga personer så bör dessa köpa “verktyg” som du kan använda för att erbjuda tjänster.
Kryptovaluta tror inte jag på. När storbankerna har skapat sin egna krypto så tror jag att dessa hemmasnickrade tvingas till krasch.
Om jag frågar på ett annat sätt: vilka råd har ni tagit till er för att skydda er mot stora kriser?
Jag är ingen expert på den perioden, men det har jag svårt att tro. Är det inflation brukar alltid prisökningarna komma före löneökningarna.
En hög inflation är inget att stå efter. Visst ett litet antal högbelånade ägare av fast egendom kan gå plus, men för det stora flertalet är hyperinflation en katastrof.
Jag minns själv hur jobbigt det var, när inflationen “bara” var tvåsiffrig.
En stor trädgård är också svårare att försvara. Har du mat och vatten när resten av samhället varit oansvarig och inte planerat, och därmed nu är desperat, då ligger man mer illa till än utan mat och vatten. Det är jag övertygad om. Även om man inte blir utsatt för våld, kommer potatisen garanterat ryckas i ett obevakat ögonblick.
En ren dystopi kan man varken planera för eller skydda sig emot. Tror man att det kommer att gå så illa, så är rådet strunta i allt, och att ha roligt så länge du kan.
För oss som tror på lite mer “normala” kriser så tycker jag mina råd är ganska bra. Det var så mina föräldrar klarade sig hyfsat under andra världskriget. Detta trots att min far var inkallad till att vakta gränsen mot Finland under en längre period.
