Frågan har stötts och blötts sedan några år tillbaka. Ena sidan tror att bostadspriserna är ohållbara och behöver komma ner, särskilt för våra barns skull. Andra sidan tror att bostadsmarknaden är ”too big to fail” och kommer räddas av myndigheterna oavsett vad. Lite förenklat. Även vår käre @janbolmeson brukar (brukade? Kan ju ha ändrat ståndpunkt) inflika med att bostadspriserna inte kommer ”tillåtas” sjunka mer än ~20% innan ett batteri av åtgärder sätts in.
Nu börjar vi närma oss den gränsen, på vissa marknader (villor i Stockholm? ex) har vi överskridit den med råge.
Så vilka åtgärder kommer vi nu se från myndighetshåll?
Lite syrlig är jag kanske, men nu är det ju dags att leverera svaren. Så är samtidigt genuint nyfiken. Jag tror vi kan stryka allmän amorteringsfrihet från listan iaf.
Hade vi inte haft inflation så hade man nog gått in för längesedan. Nu är det lite knepigare. Men jag tror den är “too Big to fail”. För fortsätter detta är det tidsfråga innan bankerna får problem.
Men vet inte vad man ska göra riktigt. Bostadsmarknaden är så extremt dysfunktionell att det skulle behövas en riktig kris för att få ordning på den. Detta lappande och lagande som varit sedan 90-tals krisen är bedrövligt och skjuter bara fram problemet. Jag hoppas man inte lyckas skjuta fram mer.
Slopat amorteringskrav samt att köpa lite bostadsobligationer för att trycka ner räntor eller liknande känns väl inte för långt bort.
Som anges ovan tror jag att bankerna får stöd. Villaägarna?
Krasst politiskt: Nej, villaägarna som bryr sig om plånboksfrågor röstar redan på regeringenspartierna. Om dessa väljare blir besvikna på regeringens politik är de ju inget mot vad som kommer att drabba dem när S och V ska förhandla skatter och MP och C får vara med och bestämma energipolitiken.
SD väljarna byter, som vi numera vet, inte parti.
Slutsatsen är regeringen behöver endast agera vid ekonomisk härdsmälta.
Nästan alla partier pratade om detta under valrörelsen, nya finansministern direkt efter valet. Men det sköts ju ner ganska snabbt eftersom det ansågs tvinga RB att höja räntan ännu mer, och gömdes snabbt undan. Så den åtgärden skulle jag klassa som minst trolig.
Var ju en utredning som förra regeringen sjösatte. Även den verkar ha fallit i glömska.
Redan vid dagens nivå kommer skattebortfallet från ränteavdragen börja skena till kanske uppåt 50 miljarder. De kommer inte våga göra en sänkning, men en höjning kommer inte finnas utrymme för helt enkelt.
Men detta är ju lite som ränteavdraget, dvs att de avstår en åtgärd som skulle dämpat priserna. Lite väsensskilt från att rädda upp dem.
Vet att Ingves vid tillfälle påpekade att amorteringskravet också kommer med möjligheten till temporär amorteringsfrihet om synnerliga skäl föreligger. De som har uppriktigt svårt att klara allmänna kostnader på grund av arbetslöshet eller skenande elpriser har sedermera redan möjligheten att slippa amortera under svåra perioder. Med det i åtanke tycker jag det känns ytterligare märkligt att ge sig in i ”slopa amorteringskrav-träsket”.
Ja, för mig är den frågan död och begraven. Om man fortfarande tror på generell amorteringsfrihet så har man helt enkelt inte hängt med i utvecklingen.
Frågan är nog för tidigt väckt. Mitt i brinnande “kris” är det inget av de större partierna som vågar gå ut med åtgärder då man är ur fas med verkligheten. Åtgärderna borde ha kommit medan räntan och inflationen var låg.
Kanske kommer man att lindra kraven på amortering, vilket i sig inte är någon bra åtgärd långsiktigt. På längre sikt hoppas jag att man gör en långsam nedtrappning av ränteavdragen, på 10-20 år. Rimligt kanske kan vara att trappa ner till max 20% avdrag på 10 år i en första vända och sen fortsätta trappa ned om det inte verkar “bita”. Och vid lämpligt tillfälle borde man skärpa amorteringskraven, typ att man måste amortera ned till 25%.
Ränteavdragen kommer att kännas rejält i statskassan de närmaste åren. Lite förenklat kan man ju säga att de som inte tagit dyra bolån subventionerar de som har gjort det. Men så är det ju med mycket annat också, att vissa grupper subventionerar andra. Folk måste ha någonstans att bo.
Inser att åtgärderna inte kommer att stoppa boprisfallet, tvärtom. Men varför skulle man vilja det? Det är BRA att bopriserna faller!
Det är väl inte bopriserna folk har problem med, det är väl den höga räntan? Att priserna faller drabbar bara de som måste sälja vid en ogynnsam tidpunkt. Men kan man betala räntan behöver man ju inte sälja.
Precis som vid investeringar i aktier eller fonder så är det inte förrän man säljer som vi kan räkna ut ett resultat. Problemet är väl precis som @Pellepennan säger, att det är omkostnaderna som folk inte kommer ha råd med och behöver dom då sälja huset kan det bli tufft. Ingen som har tanken på att bo kvar kommer märka av något överhuvudtaget. Samtidigt är det en möjlighet för förstagångsköpare att ta sig in på marknaden…
Nä, jag ser fram emot en ytterligare nedgång (vårt hus är just nu -13% sen toppen i år och nere på samma pris vi köpte hösten 2019 så där är nog lite fallhöjd till…)
Men jag hoppas verkligen regeringen låter bli att gå in “och rädda marknaden”, på sikt vill jag dock bli av med ränteavdraget!