När kommer nästa "köparens marknad" på bostadsmarknaden?

Jag är gammal nog (fyller 40 i år) att minnas den brutala krashen på bostadsmarknaden i början av 90-talet. Jag minns även att billiga bostäder (nära på gratis i vissa fall) höll i sig i över ett decennium.

En personlig story jag kan dela med mig av:
Jag minns när jag med hjälp av min far (lånade av honom) köpte en 1,5-rummare 2002 i Västerås för 140.000kr. Det fanns inte en enda spekulant på lägenheten, och mäklarfirma väntade bara på att nån skulle köpa skiten så de blev av med den!

Så här gick det till. Jag åkte till en mäklarfirma, sa att jag letade efter en liten lägenhet eftersom jag pluggade här i stan. Fick se en lista på lägenheter de hade till salu, och nappade på en av dem. De gav mig direkt nycklar att åka och titta (dvs. visning utan att ens mäklaren var med!). Jag åkte tillbaka till mäklarfirman, fixade betalning direkt och lägenheten var min samma eftermiddag.

Dvs: köphysteri, budgivningskaos osv. fanns inte ens på kartan där och då 2002! :stuck_out_tongue:

Det var med andra ord köparens marknad från krashen på 90-talet ända fram till åtminstone början på 00-talet. Iaf här i Västerås.

Jag tror vi alla inser att ingen marknad kan vara superhet hur länge som helst, och att allt går i cykler. Så min fråga är: När tror du att vi åter få se en “köparens marknad” på bostadsmarknaden?

2 gillningar

Lika svårt att svara på som “när kommer nästa börskrasch?” Lika svårt att tima bostadsmarknaden som börsen…

Haha jo det är så sant. Men jag är en person som gillar att spekulera i saker och ting! :wink:

Då testar jag dra till med något. Inte de kommande 25 åren givet att vi inte får någon svart svan som typ väpnad konflikt.

7 gillningar

Då förmodar jag att du inte tror på teorin om “den långa ränte/skuld-cykeln”?

Det finns nämligen en del ekonomer som menar att vi nått botten på just en sådan ränte/skuld-cykel. Räntan toppade 1981, och 40 år efter dvs 2021 är botten på cykeln nådd. (enligt teorin).

Jag frågar mig faktiskt själv om vi verkligen kan ha dessa extremt låga räntenivåer länge till.

Oklart, det har väl aldrig riktigt prövats förut, och den där teorin är ju bara en av många. Men med börsen brukar man ju säga att “marknaden kan vara irrationell längre än vad du kan” eller något liknande. Det gäller nog bostadsmarknaden också.

Men om jag ska gissa, så kommer det nog att dröja. Men det är ju också en fråga om var. Finns ju idag också många platser där man nästan ger bort lägenheter.

1 gillning

Det här var ämnet vid fikabordet på jobbet idag. Framförallt hur varenda litet kyffe kostar skjortan på bostadsmarknaden och att även relativt dyra bostadsrättshus kostar knasiga pengar fast avgifterna till föreningen är relativt höga.

Är det tecken på en ny generation bostadsägare som inte fått lära sig den klassiska regeln om högt pris ska innebära låg avgift och vice versa?

Vi löper stor risk att vara halvvägs till en ny bostadskopplad kris. Men när den kommer vet jag inte. Mitt sjuåriga jag minns däremot hur han blev intutad att tiokronorssedeln i sparelefanten (minns skåningarna den?) skulle vara värd elva kronor året efter. Detta var innan jag begrep konceptet inflation. :smiley:

Tillägg efter Kalles inlägg: Det är därför jag ibland hemnettrålar Östra Göinge för mina eremitdagar efter FIRE. :upside_down_face:

1 gillning

I och med att klyftorna ökar, vilket för med sig white flight, samt att kommunerna inte släpper eftertraktad mark att bygga på, så ser jag inte hur eftertraktade områden ska gå nedåt.

När räntan går upp (via reporäntan och/eller slopat ränteavdrag) tror jag att folk kommer lägga en större del av sin inkomst för att bo i dessa områden, så att priserna i alla fall hålls uppe på snarlik nivå.

Vad gäller övriga områden så tror jag det är mer ränteberoende, som en konkurrent till vad det kostar att hyra.

Sammanfattat:
Attraktiva områden - “aldrig” (såvida de fortsätter att vara attraktiva)
Övriga - när räntan tickar uppåt blir hyra prismässigt jämförbart, vilket kan hålla ned priserna, ett ras känns dock avlägset.

3 gillningar

Kan Jan komma med en killgissning, får väl jag komma med en gubbgissning.

All prissättning beror på tillgång och efterfrågan. Vi har haft en stor prisuppgång de senaste åren beroende på:
Räntorna har sjunkit med 90 (!) procent från extremnivån 12 eller mer till cirka 1,5 procent. Även från en mera normal nivå på mellan 4 och 5 procent är nedgången betydande. Vi har haft en extremt hög invandring på 2010-talet och de måste ju bo någonstans. Fastighetsskatten ersattes med för många en betydligt lägre fastighetsavgift.

Alla dessa faktorer kan givetvis ändras, men jag tror ändå inte på någon krasch.

Bankerna lärde sig mycket på 90-talet.
Överbelånade bostadsrättsföreningar som går i konkurs finns i princip inte längre. Kreditprövningen för låntagare är extremt mycket tuffare med krav att man skall klara 6 procents ränta och det finns ett krav om 15 procents egen insats. Skulle en nedgång bli djup kan man dessutom lätta på amorteringen.

Visst kan det komma nedgångar på både 10 och 20 procent, men jag tror knappast det blir så mycket mer än så inom min livstid.

5 gillningar

Nej, det är ett tecken på att det inte finns tillräckligt med bostäder där folk vill bo. Tillgång och efterfrågan mao.

Ovan i kombination med sjunkade räntor har lett till de priser vi ser nu.

Givetvis är även gubbgissningar välkomna, jag blir ju själv snart “gubbe” då jag fyller 40 år om 1 månad. :stuck_out_tongue:

Räntorna tror jag är huvudorsaken, iaf på bostadsrätter. Fastighetsskatten har ju gjort villaägande mer fördelaktigt.

Dock så tror jag ränteavdrag och att Sverige är en extrem outlier i amorteringstider även bidragit väldigt mycket till att folk överbelånar sig mer och mer. Ponera att vi som i stort sätt alla andra utvecklade länder hade 20-30 års rak amortering, och 0 ränteavdrag. Då är jag övertygad om att priserna hade varit betydligt lägre.

1 gillning

Okej, men om jag omformulerar då: Klarar verkligen alla dessa av en “normalränta” på (nyligen sänkta) 6%? Även om banken räknar åt en så gör man ju kalkyler själv också.

Mer onlinearbete och ökad distans till arbetsplatsen kan absolut påverka på så sätt att vi får en mindre utjämning. I övrigt håller jag naturligtvis med. Jag har dock inte tilltro till medelsvenskens betalningsförmåga när det löjligt låga ränteläget nu verkar ha blivit en upplevd norm.

Om banken gör bedömningen - som definitivt är mer kritisk till den bedömningen än gemene låntagaren är - så tror jag att det stämmer. Det blir naturligtvis inte roligt, men människor anpassar sig snabbt efter rådande omständigheter.

För övrigt har jag otroligt svårt att se räntan närma sig de nivåer som banken räknar med inom en överskådlig framtid, men det är naturligtvis omöjligt att veta. Bankerna själva sätter ju exempelvis en ränta på omkring 2% för lån bundna på tio år. Så bankerna själva verkar ju inte tro på någon vidare räntehöjning närmaste decenniet i alla fall.

Jag ställer mig också mycket frågande till hur vi skall ta oss ur detta utan att samhället tar för stor skada. Tyvärr så har allt för många byggt upp sitt liv utifrån låg ränta, hög belåning, ränteavdrag och begränsad amortering och när jag ser hur stater går in och räddar företag och branscher från total kollaps under pandemin så har jag svårt att se att man skulle tillåta att folk blev hemlösa i en vändande bostadsmarknad.

Däremot tycker jag det är ytterst intressant(vilket togs upp på nyheterna förra veckan) att hemarbetet och distansarbetet gjort att man kanske inte behöver bo i eller nära storstadsregionerna i vårt framtida samhälle. Detta borde på sikt driva ner priserna utan att räntan måste upp. Detta tycker jag själv hade varit en lämplig exit från dagens bostadsbubbla.

4 gillningar

Jag är tveksam till att detta kommer hålla i sig i ens nära samma utsträckning som under pandemin. Även om det kommer bli vanligare.

Dessutom är väl värdet i att bo i stan för många betydligt större än bara att arbetsplatserna ligger där.

Fast banken har inte koll på låntagarnas övriga utgifter och de lån som tas efter bostadsköp. Det är lätt att vid köpet säga att skuldkvoten är låg när det kan vara tvärtom när det väl kommer till kritan.

De tar hänsyn till andra krediter. Låntagaren kan dra in på andra utgifter när räntekostnaderna stiger.

För övrigt är bankens schabloner extremt höga vad gäller levnadsomkostnader när de beräknar återbetalningsförmågan.

De tar hänsyn vid tecknandet av lånet ja. Men alla privatlån som händer efteråt?

Låntagaren kan dra in på andra utgifter, och folk har möjlighet att spara. Men likväl sitter 46% av svenskarna där och sparar mindre än 1000 kr i månaden eller inget alls.

Men vi får hoppas att vi aldrig hamnar i ett sånt läge där vi får se vad som händer vi ett sånt scenario.

Det var köparens marknad under april-maj 2020, jag var tvungen att sälja då och det var ganska svettigt.

Ja, men det är ju för att de spenderar allt de har kvar efter att räkningarna är betalda. Det innebär inte att de inte skulle fixa en räntehöjning. De skulle bara spendera mindre.