De skulle kunna testa lite finlir, tex att de beskattar ägda bostäder där man inte är skriven högre. Man skulle också kunna beskatta andrahandsuthyrning hårdare för att få folk att släppa bostäder de inte bor i. Målet med detta är att dämpa möjligheterna att tjäna pengar på sin ägda bostad. Det finns sådana skatter i Frankrike för att hålla nere airbnb och liknande.
Problemet är att priserna skulle behöva ner så mycket, det räcker ju inte med 20-25% för att dämpa marknaden. Det är politiskt självmord att införa regler som på allvar skulle ändra marknaden. Det jag tänker på främst är att sätta tak på lånen, tex att man måste kunna betala av på 30 år eller nåt sånt. Men det går inte införa på något rimligt sätt.
Man införde i veckan ett elbidrag som riksbanken har motverkat genom att höja räntan 0,25% extra som lär ha påverkat husmarknaden negativt. För mig svårt att tro regeringen kan göra någon som helst åtgärd förrens inflation har gått ner.
Hur man fasar ut ränteavdraget beror nog på vilka grupperingen som får diktera villkoren.
Vänstern vill sätta ett max belopp på avdraget och högern vill sänka procentsatsen blir intressant att se vem som vinner.
Tror inte det kommer någon åtgärd innan vintern är slut. Elbidragen lär väl hjälpa villa-ägare och fastighetsmarknaden till viss del. Men när vintern är slut kommer det naturligt billigare el och ljusare tider och med det oftast ett sving uppåt på fastighetsmarknaden.
Så jag tror inte det kommer några åtgärder i närtid, men redan föreslagna åtgärder känns mest troligt:
Slopad amortering.
Ökat ränteavdrag.
Övriga åtgärder är jag skeptisk till kommer inträffa.
Jag tror inte de kommer att ingripa för än den rörliga räntan börjar närma sig (tdtigare) kalkylränta, tex snitt på 6.8% 2020. Riksbankens inflationsmål innebär ju att de försöker reglera ekonomin så att 2-procentsmålet hålls på sikt. Boprisfallet i sig tror jag inte de bryr sig så mycket om då de flesta som säljer också köper ny bostad.
Hushållens skuldsättning är mkt hög vilket den liberala lånefesten är orsaken till.
Har man inte råd så måste man sälja, dom flesta kan sälja med vinst trots nedgångar runt 15% och 4-5% ränta och avdrag är inte en hög räntekostnad.
Tror det är bra för samhället på sikt att marknaden reglerar detta.
Ingenting för att rädda hushållen. Som jag kommer ihåg 90tals krisen så räddades inga hushåll. Folk satt fast med skulderna som var kvar efter exekutiv aktion länge länge. Systemkritiska banker räddades och räddas säkert däremot.
Banker too big to fail.
Hushåll too many to rescue.
Rätt eller fel så är det vad jag tror händer.
Däremot kan nog andra stöd utbetalas men inte direkt riktat till bostäder. De som har kvar jobben förväntas nog reda ut det själva och det gör nog de flesta om de får behålla jobben
(Korrekt, jag tror detta kan bli en tuff lågkonjunktur)
Har aldrig riktigt förstått resonemanget här. Om bostadspriserna går ner på grund av ränta så är det generellt sett för att kostnaden att bo där blir högre tack vare ränta. Hur hjälper det “barnen”? Det blir ju lika dyrt eller kanske till och med dyrare att bo?
Jag själv är ung nog att klassas som någons “barn” när jag köpte min lägenhet för ett par år sedan. 2.7 miljoner vid 25. Då blir man rätt less när det diskuteras kring hjälp och att det ses som något positivt med sänkta priser. För varenda “barn” som kan köpa en lägenhet på grund av sänkta priser sitter någon annans hårt arbetande ekonomiska “barn” med förluster på hundratusentals kronor, vilket gör att förslag enligt nedan irriterar mig ganska rejält (jag vet att Jan kanske själv inte tycker det är en bra idé).
I väldigt många svenska städer med diverse kringliggande villaområden så går det köpa ett fullstort hus för runt 2.5-3 miljoner. Det är 200k per skalle i kontantinsats för ett par. Det är mycket pengar men samtidigt kan jag inte riktigt se problemet för två arbetande vuxna människor att spara ihop detta. Min spontana känsla är att många lever loppan för pengarna och glider runt i en ny fin bil eftersom det går att göra direkt, medan kontantinsatsen känns så långt borta att man bor i hyres och gnäller om det istället. Många av mina vänner med “helt vanliga jobb” bor i hus och radhus i dessa “icke storstäder”.
Men angående åtgärder så är det väl eventuellt amorteringen som kommer påverkas…
Det finns ju redan ett slags beloppsgräns då man bara får dra av 20% på ränta överstigande 100k per person och år. Man kan förstås även justera den regeln.
I en fungerande marknadsekonomi har väl staten ingen större roll att spela. Jag trodde att marknadsekonomin styrde sig själv och behöver marknadsekonomin stöttning av staten i dåliga tider är det väl ingen marknadsekonomi?
