Jag har fått en viss insyn i hur det är att vara skuldsatt på sistone. Inte som i skuldfällan, men där folk ändå fastnat i skulder. Skulderna är för små för skuldsanering, men ändå förlamande skuldsättning. Jag har också fått mina ögonbryn placerade någonstans ovanför solen när jag såg vissa räntesatser som vissa lånegivare tydligen använder sig av.
Jag har fnulat lite på om man skulle skapa en slags kooperation i syfte att förbättra situationen. Då menar jag på ett mera konkret sätt att handgripligen hjälpa personerna som hamnat i skuld.
Sedan tänker jag på hur empatin ser ut kring detta i Sverige? Är folk ens intresserade av att hjälpa folk som hamnat i skuld? Eller ska de bara skylla sig själva?
Spontant känner jag nog att det finns mer kritisk välgörenhet än att ekonomiskt hjälpa någon i Sverige som har ekonomiska problem. Som jag har förstått kan man ändå leva helt okej på existensminimum samtidigt som man betalar av sitt lån (alternativt väntar på skuldsanering).
Sen killgissar jag att den typen av skuldsättning har en underliggande orsak som också ger mer värde att behandla (t.ex. spelmissbruk eller depression).
Så jag tror med andra ord att det kan bli svårt att sätta igång med den typen av välgörenhet, men jag kan ha fel såklart.
Jag tror det hade funnits utrymme för att hjälpa skuldsatta ungefär som i lyxfällan men utan tv kameror. Gå igenom räkningar och skulder. Gör akuta åtgärder för att bli av med de värsta skulderna eller förhandla om lån. Avsluta med en budgettavla och gör en uppföljning några månader senare. Det handlar om att skjuta till tid, ork och kompetens istället för pengar.
@Clebo menar du en formell välgörenhetsorganisation där de aktiva skulle hjälpa till med sin tid istället för pengar? Typ som att stå i soppkök fast hjälpa till med ekonomin istället för att servera soppa till hemlösa?
Fin tanke, men… De som behöver hjälp har oftast inte kapaciteten, eller viljan, att be om den (egentligen saknar de viljan att vilja förändras med resultaten är detsamma). Och jag skulle inte vilja/kunna hjälpa någon som tycker att det är en mänsklig rättighet att röka, äta utemat och ha hund. Den dåliga ekonomin är ett symptom, inte en orsak. Dessa människor behöver en psykolog och den tjänsten tvivlar jag på att utbildade psykologer vill ge gratis.
Sen tänker jag att styra-upp-ekonomi-hjälpen väl i någon mån redan finns hos myndigheter? T.ex. hos Kronofogden eller hos kommunerna. Kanske har jag fel!
