Ska försöka hjälpa en bekant som har dragit på sig ganska stora skulder med höga räntor ca 500000 på 4 ställen med räntor från 15 % till 36 %
Tänkte jag skulle ringa och försöka förhandla ner räntekostnaden hos inkassobolagen kanske kunna frysa den tillfälligt ?
Så snälla hjälp mig med bra förhandlings tips 
Förmodligen nästan för klart och kanske har du redan har hört det tidigare.
Vad fint att du vill hjälpa en bekant och vill göra ett försök men är det inte mycket klokare att be om hjälp av en skuldrådgivare hos kommunen där hen bor?
De är redan mycket duktiga på vad som gäller. Hur det fungerar, hur man ska tillväga och hur man effektivt och rimligt för en dialog med bl.a. inkassobolag. Dessutom är sådana rådgivare oberoende och inte har någon tidigare relation med den som de försöker hjälpa vilket skulle vara en mycket stor risk i sig.
… och förutom eventuellt lösa en del för din bekant så kan de också hjälpa med att analysera och förebygga att den hamnar i samma sits igen.
3 gillningar
Min erfarenhet är att den som är på obestånd oftast skäms, och därför mörkar vissa skulder.
Mitt absoluta råd är detta: Hur snäll du än är, engagera dig inte. Låt en professionell handläggare på Kommunen sköta detta.
1 gillning
Jag tror att det bästa tipset är att förklara för kreditbolagen att din Bekant/Klient är sugen på att beta av sin skuld men att till nuvarande ränte nivåer är detta svårt/omöjligt så att om inget görs på räntan så är risken stor att det blir skuldsanering med negativa konsekvenser för bolagen och för deras kund.
Sen finns det mycket klokskap i det som sagt ovan, men du kan din situation bäst.
Jag håller med om råden ovan. Jag har hjälpt till i ett par sådana här situationer och det är struligt som tusan, framförallt relationsmässigt och särskilt då det ekonomiska resultatet är en följd av ett beteende. Man måste alltså ändra beteendet hos personen i fråga samtidigt som man gör det tekniska.
Sedan beror allt på hur det ser ut. I ett möte med ett inkassobolag så fick jag till både räntefrysning och en rejäl nedskrivning av beloppet eftersom jag “hotade” med kronofogde och skuldsanering. Det var så långt gånget så att de förstod att det låg i deras intresse. I andra fall har det varit omöjligt att få till ens en räntefrysning.
Sedan beror det också på om de äger ursprungsskulden eller inte. Det är inte ovanligt att inkassobolag säljer skulder till varandra. Ett långt gånget ärende på 100 kr, kan utan problem vara sålt för 30 kr. Det betyder att kunden kan ha en skuld på 100 kr, men bolaget har bara betalat 30 kr så allt ovanför det är vinst för dem. I ett sådant läge kan man vara ganska aggressiv, få bort 50 % av skulden och inkassobolaget har fortfarande gjort en bra vinst.
Det är en hel djungel i det här när man börjar gräva i det. Men i grunden skulle jag säga att det viktigaste är att ta tag i orsaken till beteendet. Det är ju något som de gör bra i t.ex. Lyxfällan.
3 gillningar
Tack för alla svaren men hur vet man om en skuld är köpt /såld mellan bolagen? Är de något man kan ta reda på ?
I det här fallet så är det redan hos kronofogden så då kanske förhandling är svårare ?
Det vet man tyvärr inte. Men om det är en riktigt gammal så kan man ofta gissa att så är fallet. Det var mest ett sätt att visa att vara tuffare än man tror mot bolagen.
Ligger skulden hos Kronofogden vet låntagaren om detta.
Låt mig vara oerhört cynisk. Har man “bara” ett par hundratusen i konsumtiondkredier är det oerhört jobbigt. Har man tillräckligt med skulder för att få skuldsanering är det oftast lättare att rensa rent.
1 gillning
Jag har krav gentemot en person hos Kronofogden. Liksom några inkassobolag. Det görs en lönemätning på hans pension men dom pengarna räcker enbart till grundkostnader(årlig kostnad för att ha ett ärende hos Kronofogden).
Jag kontaktade då ett av inkassobolagen och föreslog att vi som har krav gentemot mannen skulle dra tillbaka alla utom ett. På så vis skulle det bara betalas en grundavgift och resten av lönemätningen skulle på till att betala skulden. Pengarna skulle vi fördela mellan oss som har krav på samma sätt som Kronofogden gör. När den skulden är avbetald så skulle nästa skuld lämnas in för utmätning, osv.
Detta var inkassobolaget inte alls intresserade av trots att jag förklarade att jag kände mannen tillräckligt för att veta att han kommer aldrig förändra sin ekonomiska situation och därmed ha skulderna tills han går i graven.
Min känsla var att inkassobolaget inte alls var intresserad av att få skulden betalad. Jag gissar att dom tjänar på att ha skulden liggandes. Att den som har fordringen betalar årligen för att ha den liggandes hos inkassobolaget. Med andra ord är dom inte intresserade av att deras kunder får tillbaka deras pengar, utan bara att dom betalar avgifter till inkassobolaget. För något dom enkelt själv kan göra direkt till Kronofogden.
Min erfarenhet och känsla är således att inkassobolagen inte är intresserade av att få skulden avbetald så länge som de pengarna inte går till inkassobolaget själva, dvs dom har köpt skulden.
Hur resonerar du nu? Om man teoretiskt skulle genomföra din konstruktion, vad händer om exempelvis låntagaren drar på sig en ny skuld hos en annan kreditgivare, som den då skickar till Kronofogden? Vad händer om kredittagaren får pengar via exempelvis ett arv och självsvåldigt betalar en av kreditgivarna? Vad händer om kredittagsren driver en process och nekar till en av krediterna?
Att lägga tid, kraft och därmed pengar för speciallösningar för mindre belopp är därmed helt ointressant.
Din sista gissning stämmer inte. Hos den kreditgivare jag jobbade gick det till så här: Vi överlät hela fordran till Inkassobolaget utan att få betalt. Vi betalade sedan ingen årlig avgift överhuvudtaget. Kunde Inkassobolaget driva in några pengar så fick vi sedan en kick back på 40 procent av det indrivna beloppet.
Det finns även andra konstruktioner. Kreditgivaren kan sälja sina fordringar till Inkassobolaget och få exempelvis tio, tjugo procent av skulden. Sedan är det upp till Inkassobolaget att driva ärendena. Inkassobolaget och tidigare långivare har då inget med varandra att göra.
Givetvis vill Inkassobolagen få in pengar så fort som möjligt. Deras uppgift är att tjäna pengar, inte ha skulder som ökar med ränta hela tiden. Pengar som de aldrig kommer att få in.
1 gillning
Om en ny skuld kommer in så kontaktar man denne och berättar om upplägget man har. Antingen går den då med på att få sin del av kakan dvs sin procent av allas skulder. Eller så gör den det inte och då väljer man antingen att fortsätta ha ett krav i taget och fortsätta få men en lite mindre del. Eller så lämnar man in alla fordringar igen och den andra inser att den måste gå med för att få något tillbaka på skulden.
Att någon skulle välja att betala av en skuld som inte ligger inne för utmätning känns osannolikt. Om det ändå skulle ske så skulle det sannolikt uppdagas när den skulden kommer gå för utmätning.
Finns säkert omständigheter där denna lösning inte är bra. Men den är ju onekligen bättre än att inte ha den.
Jag kan säga med 99% säkerhet att ingen kommer få tillbaka en krona av sina skulder såvida inte systemet tas bort med årliga grundavgiften. Personen har inga släktingar. Pensionen går till hyra(i bästa fall), mat och öl, så kommer inte vinna på lotto heller.
När jag talade med inkassobolaget var deras försvar hela tiden något med deras clienter. ”Det måste vi isåfall ta med våra clienter…” ”Det är nog inte våra clienter intresserade av…” Klart som tusan dom är intresserade. Inget annat förutom en lagändring skulle göra att dom nånsin får tillbaks några pengar alls.
Om inkassobolagen är intresserade av att deras fordringar faktiskt blir betalade. Varför har dom då dussintal fordringar år efter år när dom ser att löneutmätningen enbart täcker grundavgifterna? Skulle dom istället bara komma överens med varandra att ha en fordring i taget så skulle dom faktiskt få tillbaka mer pengar. Ibland oändligt mycket mer. Dom kan till och med ha en var kvar så slipper dom fördela pengar mellan sig.
Jag ser ingen vits med att ha min fordran aktiv så länge som löneutmätningen enbart täcker grundavgifter. Hör av mig en gång om året och ser om läget ändrat sig även om jag vet svaret.
Gör som vi alltid gjort och vill inte tänka lite utanför boxen tycker jag det känns som hos inkassobolagen.
Tid är pengar och att lägga upp speciallösningar för mindre skulder är meningslöst. Först skall kreditgivarna komma överens och sedan skall dessutom kredittagaren uppfylla sina förpliktelser. Tro mig, jag har ändå jobbat med obeståndsfrågor i bank ett par år, allt kan gå fel. Vad händer förresten om låntagaren dör i förtid. Jag tror knappast att de som fått betalt i förtur är beredda att dela med sig.
Inkasso är som en fabrik med ett löpande band. Man försöker helt enkelt att minimera sina kostnader, och för småbelopp finns inget intresse av att göra avsteg i “produktionskedjan”.
Ditt förslag är en trevlig tankelek, men tål tyvärr inte den grå verkligheten.
Inkassobolagen skulle ju kunna ha ett avtal med varandra som reglerar hur dom skall hantera ärenden som dessa. Dvs en rutin så dom inte behöver lägga någon tid på det.
Om någon dör så slutar pengar komma in och det blir ingen skillnad med detta system. Varje utbetalning från utmätningen delas mellan alla som har fordringar precis som det görs av Kronofogden.
Jag skulle gissa att det handlar om stora summor varje år som går till grundavgifter i onödan.
Dessutom förstör inkassobolagen för alla. Jag kommer inte få tillbaka mina pengar, som är en betydande summa för mig. Ingen annan kommer heller få några pengar. Den som har skulder kommer aldrig bli skuldfri. Bara För att inkassobolagen har mängder med småskulder som bara skapar grundavgifter. Istället för att ha en i taget, inte svårare än så.
Först går utmätt belopp till förfallna skatter. Därefter går det i turordning efter hur gammal skulden är.
Hur populärt tror du det skulle vara om någon fordringsägare dragit tillbaka sitt ärende, och så kommer det en ny fordringsägare och ställer sig före i kön?
Ditt förslag skulle dessutom kräva en administration som inte står i proportion till vad man skulle kunna tjäna på affären.
Glöm detta!
Det stämmer inte. Det finns ingen turordning som tar hänsyn till när en skuld uppkommer. Utmätningen fördelas enbart på skuldens storlek. Det är enbart skuldens art som kan ge förtur, tex skatt eller böter.
Så det är enklare än du tror att göra detta system. Min erfarenhet av personer med skulder är att nästan alla har många skulder. De flesta ligger på 1500-3000kr. Oftast ett dussintal. Så grundavgiften är en stor del av skulden. Den förnyas dessutom varje år så en återbetald skuld på 1500kr har i många fall betalats grundavgifter som överstiger skulden.
Storleken på utmätningen är oftast inte så stor heller. Så grundavgifterna utgör en betydande del av summan som mäts ut.
Helt övertygad om att om inkassobolagen skulle införa detta system så skulle den tiden det tar att införa det återbetala sig fort. Dom är helt enkelt för fyrkantiga.
Inte läst alla tips men jag tycker du gör din bekant en gentjänst om DU ringer runt och förhandlar räntor etc. Ta inte över ansvaret och låt personen glida på räkmacka och att “någon annan” fixar hens problem.
Problemet i detta fallet är personen och de beslut som tagit i dennes ekonomi. Du kan aldrig lösa något åt någon annan. Gör du allt åt personen i fråga kommer det inte bli mer än en temporär och “enkel” lösning. Du ska självklart om du vill vara en stöttande vän och hjälpa till med det praktiska. Ta reda på vad personen kan göra och säga men låt personen själv ringa runt och faktiskt ta tag i sina egna problem. Den kommer garanterat växa mer genom det än att du ska göra allt och sen lämna över “så, nu är det fixat, gör bara så här så löser det sig”. Personen har inte lärt sig något alls mer än att någon annan kommer lösa problemet för en, bara man väntar tillräckligt länge.
Jag förstår att du gärna vill och tycker det är enkelt etc men se till vad du kan göra för den andra som faktiskt är det bästa för den personen. Finns till hands, sitt med i samtalet på högtalartelefon eller liknande men personen själv MÅSTE faktiskt göra jobbet för att lära sig, tyvärr.
Hoppas detta kan hjälpa.
1 gillning
Min vän har tyvärr inte möjlighet att lösa detta själv på grund av sjukdom.
frågan är om jag ska försöka eller om kommunens skuldrådgivare är mer lämpad person att hjälpa till.
på grund utav sjukdom? Är hen mentalt nedsatt? Är det något fysisk nedsättning så bör man försöka lösa så hen kan göra det själv ändå. Annars är jag rädd att detta inte kommer innebära någon förändring i långa loppet ändå… Har man så stora skulder så kommer man inte ändras över en natt bara för att någon annan gjort jobbet att fixa räntor och eventuell avbetalningsplan hos inkassobolagen, tyvärr.
Titta på lyxfällan, det finns en anledning till att de tvingar dom sälja av saker för 1000 kr när de har en skuld på flera miljoner. Nej, den tusenlappen kommer inte göra något större men de ska få känna på vad deras beslut har orsakat för skada och att de nu måste inse att de levt på lånad tid från framtiden och att någon gång kommer det jobbiga att ske, oavsett hur länge man skjuter upp det.
Titta på deras program att försök efterlikna med budget och att de måste gå igenom varje inkasso för sig, skriva upp, räkna ut och sedan vilka räntor etc för att besluta om vilken man bör avbetala först etc.
Jag tycker det är konstigt att om personen inte kan göra detta pga. sjukdom, då borde kanske personen ha en god man, eller hur? Om du ska hjälpa till så tycker jag du ska finnas som ett stöd och sitta med och hjälpa till när det blir tufft för att komma vidare och förklara etc men personen måste faktiskt själv få ta ansvaret och känna på det jobbiga som DEN personen faktiskt har orsakat med sina val.
Men är personen mentalt handikappad eller liknande, då förstår jag mer men då tycker jag nog personen skulle ha rätt till en god man för sin ekonomi. Handlar det enbart om “fysisk” nedsättning så finns det alltid lösningar på hur den ska kunna vara delaktig och ta sitt eget ansvar. Hjälp inte personen som redan är bra på att hitta ursäkter och skjuta upp viktiga saker och inte ta ansvar för sitt liv och sin ekonomi genom att bidra till att “Han eller hon kan inte själv”. Jo, det kan dom allra flesta men det är väldigt lätt att ta ifrån dessa personer det ansvaret och det ger dom bara en bättre ursäkt nästa gång “Jag kunde inte då, då kan jag inte nu”.
Är det ett för stort jobb för dig, så kontakta skuldrådgivaren för tips och råd.
Ställ dig även frågan, vill personen faktiskt själv och är redo att förändra sitt liv? Om inte, kommer troligtvis denna hjälpen inte göra mer än att skjuta på problemet. Personen måste vilja själv.
Lycka till!
1 gillning
Patrik. Jag hade företagsinteckning i bakhuvudet och tänkte fel. Ursäkta mig.
I vilket fall som helst. Att de som är på obestånd normalt bara har småskulder på 1500 till 3000 är en erfarenhet som jag inte delar
Jag hjälpte en bekant skuldsanera för ca 20 år sedan. Hen hade varit i kontakt med kommunens skuldrådgivare och fått hjälp med en kartläggning, men skuldnedskrivning kunde de inte hjälpa till med av någon anledning.
När vi gick igenom skulderna började vi författa ett brev till de med mindre krav och föreslog en nedskrivning och löfte om snabb betalning, vilket godkändes. För de större skulderna föreslog vi en femårig avbetalningsplan, med liten reduktion av skulderna, vilket även det godkändes. “Vi” som skrev brevet är naturligtvis gäldenären.
2 gillningar