Att hjälpa en skuldsatt

Övrigt
1

Du har säkert en släkting eller vän som satt sig i skuld av olika anledningar. En skuld som de inte kan lösa. En skuld som växer. I panik tecknar de ett nytt lån för att lösa det tidigare lånet. Ganska snabbt sitter de där med en ekonomi som är underlag till ett avsnitt av skuldfällan…
Min fundering är, hur hjälper man bäst en sådan person?

När jag var yngre hjälpte jag naivt personer genom att låna ut pengar. Pengar jag aldrig fick tillbaka. När jag mognade ändrade jag mig helt och sa alltid nej till att låna ut eller att gå i borgen. Oavsett orsak.
Nu när man är äldre så är frågeställningen mer komplicerad.
Om man har medlen att lösa skulden för en nära vän eller släkting, hur kan man göra för att hjälpa personen långsiktigt? Ska man erbjuda ett privat lån? Kräva insikt och erbjuda hjälp i personens privatekonomi? Hur skulle ni göra för att hjälpa på bästa sätt?

2 gillningar
2

Supersvår fråga.

Det finns väl inget rätt eller fel här egentligen, men jag tänker att om personen kommer finnas i ditt liv (tänk syskon eller riktigt nära vän) oavsett om lånet betalas tillbaka eller inte så kan det vara rätt att låna ut pengar.

Om du klarar dig utan pengarna om dom inte betalas tillbaka så kan det också vara rätt att låna ut pengarna givet att ovan ”krav” stämmer.

Men som sagt, det finns några få personer i min närhet som jag skulle låna ut pengar till och det finns personer som jag inte skulle låna ut pengar till. Det hade avgjort om jag hade hjälpt någon finansiellt.

2 gillningar
3

Jag håller helt med i det @Freddan skriver, med tillägg för det du redan var inne på själv; Insikt om beteendet och någon typ av plan/hjälp för hur hen ska klara av situationen i framtiden för att inte hamna i samma sits igen.

Till en början för att se så människan verkligen ändrar sitt beteende erbjuda sig att ta över amorteringen på lånet eller liknande så personen får en chans att visa att den inte bara tänker göra om samma misstag som gjorde att den skapade den situation den nu sitter i.

Blir dessutom en mindre förlust om man “bara” betalat amorteringar och räntor i några månader istället för att ha löst hela lånet.

That’s my two cents.

1 gillning
4

Svår fråga.
När det gäller syskon, familj eller väldigt nära släkting är det lite annorlunda för mig. Här har jag hjälpt med gåvor där jag inte förväntat mig att få tillbaka något.

Med vänner blir det jobbigt på ett annat sätt. Finns väl 2-3 vänner som jag inte skulle tveka att ge ett lån. Men andra vänner skulle jag kanske inte vilja låna ut till. I alla fall inte utan att sätta mig in i deras finansiella situation och förstå om de kan vända på det.

5

Lär personen verkligen sin ”läxa” genom att någon bekant löser deras lån åt dom och de blir istället i skuld till den personen?

Jag tror nog att det bästa långsiktigt borde vara att ändra personens inställning och levnadssätt så att de själva kan amortera bort sina skulder och kommer på rätt köl igen.

Är nog tyvärr lätt att hamna tillbaka i gamla vanor och beteenden om någon annan bara löser problemen är en.

2 gillningar
6

Du har förlorat pengar, men ändå göra samma misstag på nytt. I de flesta fall är det fullkomligt bortkastade pengar. Den du försöker hjälpa får helt fel signaler och kommer att fortsätta på samma sätt.

8 gillningar
7

Jag lånar aldrig ut pengar.
Däremot har det hänt att jag hjälpt syskon med pengar, samt hjälpt min frus bästa väninna med möbler och hemutrustning efter en uppslitande skilsmässa.

4 gillningar
8

Generellt tror jag inte på att hjälpa någon som har skuldsatt sig så hårt att de är nära personlig kk. Det är lite som att bli medberoende till en missbrukare. Med undantag om det är någon man känner väl och som har råkat ut för något hemskt hen inte kunde rå för.

Om jag väl skulle låna ut så skulle jag inte förvänta mig att jag skulle få tillbaka pengarna.

2 gillningar
9

Lurigt, jag tror som tidigare skrivit att låna ut pengar är riskabelt och riskerar att inte hjälpa i långa loppet.
Ett alternativ kan vara att gå in som god man för att hjälpa om det är så att personen inte klarar att sköta sin ekonomi själv.

1 gillning
10

Jag har lånat pengar av en familjemedlem en gång i tiden.
Jag tror vi båda får se det som en bra investering då jag numera lever ett ordnat liv med sambo, arbete och en del pengar sparade.
Det underlättade otroligt mycket att inte behöva betala ränta och kanske betala av en mindre summa en månad om det behövdes.
Med det sagt skulle jag inte låna ut pengar hur som helst. Det är stor risk att det inte hjälper personen utan bara låter personen fortsätta i samma spår.
Det beror även på varför personen har skulder tänker jag.

2 gillningar
11

Jag tror inte att det finns en generell lösning här.
Människor är olika. En hamnar i skuld av olika anledningar. Nån kan vara slarvig, en annan har blivit bedragen en tredje har haft otur med det ena eller det andra.
Vad som är bäst för dessa personer är olika.

Jag tror inte att det är bra att ta beslut med tanken att personen skall lära sig en läxa. Vi vet inte vad folk behöver för att ändra sitt beteende och kanske kommer de aldrig ändra sig. En person som verkar slarvig kanske inte är det och en som verkar ha koll kanske är slarvig.

Jag tror att en av de största skaparna av ekonomiska problem är otrygghet. Och ekonomiska problem skapar i sig självt otrygghet så det blir lätt en ond cirkel.
Detta tror jag baserat på min egen upplevelse. När jag stressar konsumerar jag mer för att “bota” stressen. Speciellt när jag känner ekonomisk stress. Dessutom gör stress att jag tar beslut som fokuserar mindre på långsiktiga lösningar. Vilket ofta inneburit att jag tagit dumma beslut som orsakat mer ekonomiska problem.

De senaste två åren har jag haft 0 stress ekonomiskt och haft ca 50% i utgifter jämfört med när jag varit stressad.

Hur som helst tror jag att en ska tänka på detta:
Du kan inte ändra någon annans beteende. Du kan påverka andra ja men vill de inte ändra sig eller ser behov av det så kommer de inte gör det.

Om du lånar ut pengar var beredd på att inte gå tillbaka dem alls. Är du inte beredd på detta ja då ska du inte låna ut pengarna.

De allra flesta vill ha en bra ekonomi och gör så gott de kan. Väldigt få personer är fattiga för att de är lata eller vill jävlas.

Och: det är ok att inte hjälpa. Det gör en inte till en skurk.

7 gillningar
12

Det är oerhört svårt att hjälpa någon som vill ha hjälp, omöjligt att hjälpa någon som inte vill ha hjälp.

Det viktigaste är grunden, vill personen ändra sitt beteende? eller bara bli skuldfri så att hen kan fortsätta konsumera som förut för att sedan be dig rädda hen om 5-10 år igen.

3 gillningar
13

Det är ingen lätt sitts. Vet själv hur gärna man vill hjälpa nära och kära som sitter i en knepig sits.

Förr så lånade jag också ut pengar till en nära familjemedlem och fick oftast tillbaka pengarna relativt fort. Men när hen bad om lån efter lån efter lån, så sa jag till slut ifrån. Jag hade pengar undansatta för framtida behov, men väldigt låg inkomst, långt lägre inkomst än min familjemedlem.

Så jag förklarade att jag började känna mig som en bank och att jag bar på en oro för om att jag skulle få fortsätta agera bank i all oändlighet. Det är påfrestande att känna så, man vill ha en normal relation utan vikten av en skuld.

Efter jag sa ifrån så tog hen tag i sin situation och styrde upp sin ekonomi bättre så inga lån behövdes.

Sitter personen som lånar i en sits som gör att lånen hela tiden ökar, så behövs ofta ett helikopterperspektiv, se över hela livssituationen och vilka alternativ som finns. Att låna ut pengar till någon i en obalanserad situation löser ofta inte grundproblemet.

Ibland behövs ett nej för att förbättra situationen långsiktigt, även om det är tufft att se nära kämpa. :heart:

3 gillningar
14

Jag hade nog lyssnat på vad personen har för plan att ta sig ur situationen den befinner sig i.
Visar man upp en plan och ingjuter känslan av att man kan lita på att den håller sig till den hade jag kunnat låna ut/ gå i borgen.
Hur den hamnat där är inte helt avgörande anser jag.

Har gått på minor genom åren, men som andra varit inne på, kalkylerade sådana. Sen har jag även fått vara med om ett par tillfällen där det vänt helt för den andre personen. Personligen har det varit värt de där misstagen från mig för att kunna ta del av de andras vändning och lycka.

15

När någon släkting eller vän ber mig om ett lån på exempelvis 100.000 för att de är i någon slags knipa så ger jag dem 10.000 dvs (10%) och förklarar att de inte behöver betala tillbaka. På så vis behåller vi vänskapen och ännu ett lån är nog egentligen det sista de behöver. Dessutom förklarar jag att de måste faktiskt själva ta ansvaret för att situationen blir löst och får gärna ringa runt och berätta för andra att jag ställt upp med 10.000 så nu fattas endast 90.000, kan ni också hjälpa mig på något vis?

Om de lyckas få andra att också hjälpa dem med gåvopengar eller privata lån så att de åtminstone kommer i närheten av slutsumman så kan jag lägga till den sista pengen men inte annars. Det är klart att det är tungt för låntagaren att ringa runt och be om hjälp men det ska det vara, annars hamnar hen med stor sannolikhet i lånekarusellen igen utan att ha lärt sig någonting.

1 gillning
16

Tack för alla funderingar och värdefulla insikter i tråden.
Jag kommer att ta in allt ni skrivit och fundera på detta en vända till.
Återigen, tack för era tankar. Otroligt värdefullt.

2 gillningar
17

Beroende på orsak och historik, absolut!

Men handlar det om konsumptionslån och en taskig grundekonomi med lång historik av anmärkningar så finns det nog tyvärr lite hopp om att se dom pengarna igen.

Grundregeln är att pengar du lånar ut eller investerar är pengar du klarar dig utan. Ett privatlån ska man helt enkelt bara beredd på att få ge bort.

Det kan ju vara det motsatta, en god vän vars företag kursade under pandemin och först nu har skaffat sig ett vettigt jobb och därmed har råd samt en medvetenhet kring ekonomi.

Det finns inget rätt eller fel, men ovanstående bör man ta i beaktning.

18

Hej. .jag förstår vad du menar. Har sjäkv varitvi samma sits, fast nu är det jag som är i behov av hjälp. Men ingen som ställer upp nu allaxär tysta och låtsas som inget. ,det e tacken för man var snäll då. Och alla försök att få lån av banker är ett tyvörr hela tiden. Nä…nä…fast man har fast jobb och inga skulder på kronofogden,…så dessa anmärkningar sim följer en massa år …de skulle försvinna direkt tycker man …
Så har förståelse för ditt inlägg.
Ha en bra dag
Mvh migell

19

När de lärt sig och gjort vad de kan själva för lösa sina problem och under en tid haft ett annat tankesätt på plats och de har gjort “jobbet” så hade jag absolut kunnat hjälpa till för att korta ner perioden som de behöver leva i en jobbig situation.
Tror också att det är positivt att få leva med konsekvenserna av situationen man hamnat i ett längre tag för att inte riskera att det blir värre senare och att läxan man lär sig är att det spelar ingen roll vad jag gör det löser sig ändå.
Så att någon som dragit på sig större skulder som kanske tar 10 plus år att bli av med hade jag kunnat hjälpa till efter något år om jag märker att personen faktiskt lärt sig något och sannolikheten är LÅG för en repris.

20

Jag hade jobbat upp min ekonomi otroligt fort i livet. Jobbar som programmerare och handlade mycket aktier.

Efter första covid vaccinet blev jag från en dag till en annan otroligt suicid.
Jag vet än i dag inte riktigt vad som hände.
Men mitt i krisen kom jag på att jag skulle hjälpa så många som möjligt innan jag kilar vidare.

Tömde alla konton och belånade resten.
Köpte hus till familjer utomlands som levde på gatan. Cancer behandlingar, medicin, mat, hyra, nya tänder och betalade lån.

Nu 3 år senare är jag fortfarande vid liv, ekonomiskt är det svårt. Hittade min första kärlek, återfick livsglädjen och det mycket tack vare hennes stöd.

Jag har själv känt att jag måste be om pengar, det är varken kul att känna att det finns ingen utväg och måsta be om hjälp. Eller att inse man är ensam i sin situation.

Det kändes extremt givande and bidra till ett bättre liv för andra, även om jag kommer få leva i misär resten av livet förmodligen.

Prata med er vän eller släkting, se till att de får på papper svar på hur det kunde gått så illa.

Tex besöka en psykolog, se om det finns bakomliggande psykiska besvär.
Sedan kan den ekonomiska biten bidra till en snabbare återhämtning, ökad livsglädje och motivation.

Att se att någon bryr sig och hjälper kan vara en avgörande faktor.
Att säga “som man bäddar får man ligga” är ungefär som att säga till en sjuk “bli frisk”.

Kan du offra en del av din egen trygghet för någon annans? I sådana fall är det lättare att ta ett beslut.

Alla tänker olika så det finns inget enkelt svar, men man är inte tvungen att göra varken A eller B :blush:
Kanske fundera på vad du kan göra och vad du vill göra och utgå från det. Tar du rätt beslut utifrån dina värderingar och tankesätt så kommer du inte ångra dig oavsett utgång.

Jag ångrar inte hjälpen jag gav, de familjerna mår bra idag och har framtidsdrömmar och hopp. Jag kommer nog klara mig med nya kärleken, blir inget hus, bil, restaurang, fina kläder , resor eller annat på många många många år bara.

Det var mitt tips, nu vet ni vad ni absolut inte bör göra iallfall :pray: