Hej! Skriver i förhoppning att ni har insikter och kloka råd att dela med er av då jag känner mig ordentligt vilsen.
Jag har en nära anhörig som har väldigt problematisk syn på pengar. Hen lägger pengar på konstig konsumtion, temporära intressen och har inställningen ”det spelar ingen roll”. Hen har nu dragit på sig en del skulder dock inga gigantiska belopp (ännu). Hen har var man i de flesta sammanhang kallar en riktigt bra lön och låga fasta avgifter men får det ändå inte att gå ihop. Hen har stor ångest över sin situation.
Vi är så pass nära att det är försvarbart att jag hjälper hen att betala av skulderna. Dock vill jag inte göra detta utan att det finns en motprestation kring förändrat beteende. Jag hade velat ta med mig denna person till någon form av extern hjälp. Har funderat på kommunens budget och skuldrådgivare men vet inte om det är rätt väg?
Har ni tips eller varit i liknande situation som ni lyckats hjälpa till med?
Den här frågan behöver lösas genom terapi och det förutsätter motivation. Att besöka olika rådgivare är bortkastad tid eftersom det inte är där problemet bottnar. Undvik till varje pris att själv bli inblandad i problematiken. Att betala av skulderna kommer inte att leda till någon lösning.
Ibland kommer folk med “konstiga” bortförklaringar när det helt enkelt handlar om bristande kunskap. Om pengar och räntor och annat är något man inte tagit till sig och uppfattatar som svårt och “jag kan aldrig lära mig” så kan man bara skjuta det från sig.
En del av det kan självklart vara något som handlar om närmast terapi som nån skriver ovan. Men en annan del kan också vara att sätta sig ned och helt enkelt förklara plus och minus och ränta. Kanske en budget modell skuldfällan?
Kunskap är kraftfullt, men det är inte alltid självklart hur man ska förmedla kunskap till någon som har intalat sig själv att den inte kan förstå.
Folk resonerar så olika när det gäller pengar. Som tur är är all mina nära ock kära mycket förståndiga. Lånar typ bara till boende och tar aldrig avbetalning eller andra dyra lån. Spenderar pengar man har enbart på roligheter. Jag har tyvärr sett äktenskap krascha pga att slarver till vuxet barn tigger rejäla summor av den ene om och om igen till bullshit “behov” och denne inte orkar hålla emot. Jag tror det är svårt att hjälpa alls om inte genuint intresse finns med förmåga att följa en plan hyfsat etc. Att hjälpa med pengar är nog det sista jag skulle göra. Hjälp med planering, att slå ihop lån, sälja dyra bilar etc kan man nog peppa till mer.
För att inte er relation skall äventyras är det bättre att se avbetalningen som en gåva och inte som ett lån.
Att kräva en motprestation blir problematiskt. Vad gör du om motprestationen inte uppfylls? Skickar inkassokrav?
Bättre att hjälpa och stötta så mycket du vill eller kan. Men gå inte in i en situation där du riskerar att bli besviken eller er relation äventyras. Det kommer inte hjälpa din anhöriga.
Jag är nog med här. Du har ett problem med en hink som läcker och vill lösa situationen med mer vatten. Du säger ju själv att hen har bra lön och låga avgifter, då bör inte mer pengar lösa något.
Uppmuntra till att söka hjälp eller lär ut hur du tänker och gör. Om det inte funkar så måste man acceptera att det är en annan vuxen människa vi pratar om även om det så är din närmaste familj.
Tror du gör personen en björntjänst om du betalar av skulderna. Personen behöver lära sig ta eget ansvar. Att börja hos kommunens budget- och skuldrådgivare låter som en utmärkt idé! Kör på det! De blir alltid glada när folk kontaktar dem i ett så tidigt skede som möjligt.
Pengar kan göra väldigt mycket med folk. Även dom man aldrig trodde skulle svika en. Som jag ser det så finns det två sätt.
Att ni sätter er ner och du får full insyn i alla lån, krediter, inkomster och tillgångar. Sedan göra en plan och även dom nödvändiga förändringarna som krävs för att hen ska kunna vända på ekonomin. Som tillägg så behöver personen under denna tid prata med lämplig yrkesperon som hjälper hen med sitt beteende.
Kanske inte det säkraste valet men att du hjälper hen med alla skulder men personen behöver lämna ifrån sig sin kontroll över sin ekonomi till dig. Du måste ha en fullmakt samt se över om man kan kredit-spärra sig på något sätt. (kan tänka mig att vissa sms-lån företag kanske ger ut krediter även om det inte ska vara möjligt iom en fullmakt). Ni sätter upp ett autogiro till dig samma dag lönen kommer osv. Detta är ett sätt om du verkligen vill hjälpa med att betala men det är knappast den säkraste eller den rekommenderade vägen att gå.
Hoppas att du hittar en väg att hjälpa hen så att hen kommer på rätt väg igen. Samt att ni inte hamnar i besvär eller osämja på grund av det.
Tycker det är fel att hjälpa till med pengar. Det skadar mer än gör nytta i min mening. Det gör att hen, kommer längre ifrån att faktiskt lösa sitt problem. Du blir ju då en “lösning” som minskar konsekvensen av problemet. Konsekvensen är viktig, för att person ska ändra sitt beteende.
Mitt råd är att söka hjälp hos vårdcentral, där man kan få remiss till psykolog med inriktning på KBT. För att gå till botten med varför hen har detta beteendet. Vad döljer sig bakom? Och sen våga exponera sig mot att inte göra så. Inte förrän då, kan hen ändra sitt beteende.
Jag har varit i dessa situationer ett par gånger, den viktigaste frågan är:
VILL verkligen personen göra en förändring?
Många gånger är det nämligen som så att man säger att man vill göra en förändring, för det vore bra för en, men personen har alldeles för stora vinster med att fortsätta beteendet. Ungefär som rökare, som vet att de borde sluta, säger att de ska sluta men slutar inte. I grunden handlar det om att vinsten är större med att fortsätta röka än att sluta. Motexemplet är mamman som blir gravid och slutar röka över en natt. Det finns ett tydligt svar på frågan “VARFÖR?”
Det här är fällan som de flesta som vill hjälpa till ofta hamnar i. För en själv är varför tydligt, men det är det inte ofta för den andre. Många gånger kan det till och med vara så att den anhörige (med god ekonomi) lider mer än den som har den kassa situatioen (enligt våra mått mätt). Som mamman som tycker att sonen borde jobba istället för att bo hemma och spela dataspel. Men det är ju mamman som upplever problemet, sonen har det ju gött - får bo hemma, får mat och får spela dataspel…
Det är ju därför första delen i alla Lyxfällan-avsnitt handlar om att göra det tydligt med VARFÖR-frågan och att man har både piska och morot.
Således är mina tumregler:
Betala INTE av några skulder för andra förrän en bra bit in i processen. Gå inte i borgen eller något annat. Det kommer inte gå åt helvete för den andre personen - vi har skyddsmekanismer som skuldsanering och man har alltid tak över huvudet och mat på bordet i Sverige.
Om det är jobbigt för dig / andra anhöriga, så är det ibland bra att ta hjälp först själv.
Fokusera på att hjälpa personen att förstå och hitta sitt svar på frågan varför. Var skeptiska till att ni hittat svaret förrän det kommer en förändring i handling.
Råd, tips och hjälp spelar ingen roll förrän ovanstående punkt är löst. Det är som att dörren inte är öppen eller mottaglig förrän det har skett.
Dvs. personen behöver ofta mer hjälp av en coach snarare än en rådgivare.
Jag tycker inte att någon med bra lön någonsin skall behöva hjälp med att betala skulderna om den dessutom spenderar friskt. Det behövs ett lyxfällan awakening moment.
Skriver lite mer kring mina tankar här. Upplever att mycket av problemet handlar om en känsla av ”detta är övermäktigt” och en tro att hen inte är en sådan som har kontroll över sin ekonomi. Hen har dock varit skuldfri hela livet (om än inte med större sparande) fram tills nyligen då det triggades av en periods sjukdom.
Jag tror att det som ligger bakom är brist på ekonomisk självkänsla sant delvis kunskap/förestående. Personen är dock extremt smart så det som hen faktiskt satt sig in i (typ pension) funkar finfint! Andra delen tror jag är att det känns ordentligt överväldigande med existerande skulder att hen inte tar tag i situationen pga det. Personen är i övrigt en av de mest samvetsgranna personer jag vet och att ta emot pengar av någon annan tror jag skulle göra ganska ont. Däremot är min känsla att känslan av att vara överväldigad av skulderna liksom bygger på dom.
Min tanke var att OM jag betalar skulderna i så fall kräva motprestation i form av ett paket av omgärdar som måste ske innan hen får några pengar. Ex att hen behöver gå till rådgivare , sätta upp budget, följa budgeten i x månader, gå i terapi ett antal gånger osv.
Min tanke var att det skulle kunna skapa motivation och en känsla av att det är möjligt att bli av med problemet till slut. Dvs övervinna hopplösheten.
Hen har bett mig om hjälp att få kontroll över situationen, har har fått alla kontoutdrag och gjort en översikt (i stil med lyxfällan) kring vart pengar går. Det var rätt chockartat för oss båda.
Vad får dig att tro att problemet ligger på det ekonomiska området? Mer troligt är att skulderna snarare är symptom på problem inom annat område. Hen skulle kunna lida av depression, utbrändhet eller annan psykisk ohälsa. Då hjälper det inte att utbilda i ekonomi eller att du betalar av skulder.
Försök ta ett samtal över en kopp kaffe. Fråga hur hen mår, coacha så gott du kan och få hen att inse att ibland hamnar man snett i livet och då behöver man prata med nån professionell för att hitta tillbaka. Det är helt normalt.
Det tror jag inte. Vi känner varandra extremt väl så det är mycket olika delar. Och jag hjälper personen med detta också. MEN den ekonomiska situationen just nu gör dessa problem än större vilket gör att hen inte klarar av att ta hand om dessa längre. Så det handlar om att nysta på alla plan samtidigt. Livet och människor är ju väldigt komplexa.
Önskar alltså hjälp kring hur jag på bästa sätt kan hjälpa den här personen med sina EKONOMISKA problem då hen behöver få näsan över vattenytan inom detta område.
Hen har, som så många andra, även andra problem som naturligtvis spär på problematiken. Dessa tar dock personen själv på största allvar och jobbar med dessa dagligen. Så nu handlar det om att få näsan över vattenytan ekonomiskt och skapa en känsla av kontroll/översikt även här samt minska den dagliga stressen som uppkommit på grund av detta.
Jag tror (och kan ha fel) att det här - som jag och många skriver - är fällan som man trillar. Lek med tanken att:
Den ekonomiska situationen är en direkt konsekvens av ens beteende
Det vill säga allt man gör och inte gör i sitt liv. Vi människor är extremt rationella i att vi bara gör saker som vi har en vinst av. Utifrån det som du skriver är det inte min tolkning att beteendet är hanterat. Förrän det är hanterat så är det ingen mening att ta i den ekonomiska sidan av problemen. Det är som att hantera symptomen istället för grundorsaken.
Visst, man kan göra det, men då kommer det vara samma om ett tag igen och förloraren blir ofta den som vill hjälpa till.
