Hej
Någon har som befunnit sig i en situation där ni känt er manade eller skyldiga att stödja vänner eller familjemedlemmar i ekonomisk knipa med pengar? Hur hanterar ni relationen med någon som har det svårt eller t.o.m. väldigt svårt ekonomiskt?
Kan stötta om personen har en lösning som inte bygger på att jag ger några pengar. Dvs att personen tar fram en lösning som är långsiktig/ansvarsfull.
2 gillningar
En person utan ekonomisk intelligens går tyvärr inte att hjälpa.
Om den personen skulle få 100 000 kr skulle dom vara i samma sits några månader senare…
Har man en hink som läcker hjälper det föga att hälla i mer vatten. Man måste täppa igen hålen dvs utgifterna.
Kan du berätta mer om situationen utan att blotta personen?
5 gillningar
Tuff situation. Vet att det finns ett avsnitt av podden som handlar specifikt om detta ämnet. Vet inte vilket avsnitt men typ från i somras eller nått. Letar du på hemsidan lär du hitta det! Där kan du få stöd att tänka.
1 gillning
Allt beror på personen och varför problemen uppstår.
Beror det på slarv med pengar så hjälper jag med stöd och råd tills jag ser ett förändrat beteende.
Beror det på yttre faktorer som sjukskrivning eller skiljsmässa med en person som är ansvarstagande och skötsam så hjälper jag till om jag kan.
Har under flera års tid hjälp en vän med lån och ibland mindre gåvor av pengar. Under denna tid har jag rett upp mycket av hans ekonomi genom att ge råd och stöttning. Inga stora summor och han har betalat tillbaka allt som varit lån.
Det som är problemet, vilket nämnts i tråden, är om personen inte kan ändra sitt beteende. Framsteg har gjorts men jag tröttnade när personen berättar att han lånar ut till bekanta i sin omgivning hela tiden. Dessa betalar igen men lånar sedan på nytt, ofta innan deras hela skuld är betald. Har förklarat flera gånger hur dumt detta är då man egentligen skänkt bort dessa pengar då de alltid är utlånade. Han har sagt att jag har rätt och detta måste få ett slut.
Jag sa dock upp bekantskapen när det visar sig att han har fortsatt med detta och dessutom lånat av mig. Med andra ord är det jag som lånar ut mina pengar till hans så kallade vänner, vilket de ju självklart inte är.
Slutsatsen för mig är följande. Man kan inte hjälpa någon som inte ändrar sitt beteende eller inte vill bli hjälpt. Säkert ganska självklart för de flesta men det är tråkigt när det är en vän som har detta beteende.
2 gillningar
Att låna ut pengar förändrar ofta relationen, men med det sagt kan alla behöva hjälp ibland. Jag skulle inte låna ut pengar, utan möjligtvis ge bort pengar om jag bedömt att det hade behövts och var en engångsföreteelse.
Det bättre alternativet är att stötta och hjälpa i situationen utan att blanda in pengar, iallafall om du inte är beredd på att du får tillbaka dom. Personen ifråga behöver komma till rätsida av problemet, problemet är sällan pengarna, utan ett beteende eller en situation.
2 gillningar
Om du har pengar och vill/kan ge bort. Ok. Jag ger bara bort pengar till mina föräldrar, mitt barn och syskons barn (den dag de gifter sig).
Att låna ut pengar: ett stort NEJ.
Jag lånade ut en gång. 20 tkr skickade jag till kompisen efter en sekund efter hon frågade. Det tog 14 månader att får tillbaka 12,5 tkr. Nu är det fortfarande 7,5 tkr kvar. Hon har inte hört av sig, inte ett ljud i några månader om när hon ska betala tillbaka. Förstå att hon har det tufft men man måste ha en plan att betala av ett lån. 7,5 tkr är inte så stor summa men ränta på ränta blir det en summa efter 10 år.
Håller verkligen med. Undantaget är för belopp som jag ändå hade kunnat bjuda på.
Mest är jag rädd för att förstöra relationen till vännen om man lånar ut.
Och kompisen som lånar mina pengar berättade att hon ordnade ett STORT kalas till sin dotter som skulle fylla 20 år.
Jag som lånar ut pengar har inköpsstopp gällande kläder (förrutom underkläder) i många år.
Jag förstod direkt varför hon har haft tuff hela tiden och ångrade mig för lånet.
Inga pengar inga nya kläder inget kalas, inget lyx. Alla förstår inte det.
Jag är inte så pepp på att låna ut pengar men stöttade en vän med en 500-lapp i månaden under nåt år. Hen satt fast i en situation som inte gick ihop ekonomiskt och det hade heller inget med hens beteende att göra. Många är bara fattiga, inte kassa på ekonomi.
5 gillningar
Ja. Det är svårt både att ta och ge. Mottagaren hamnar ju i en märklig tacksamhetsskuld. Som givare kan man börja störa sig ännu mer på mottagarens “onödiga” utgifter. Gåvan är ju fungibel så när mottagaren röker, köper alkohol eller resor istället för att ta sig ur en tuff situation så kommer det svida i båda parter.
Jag funderar på att betala av en ingift släktings skulder hos kronofogden. Samtidigt är jag tveksam till ifall det vore en tjänst eller en björntjänst. Andra har gett pengar, men de har förslösats direkt. Jag tror nästan den här personen kommer gå starkare ur skuldsaneringen om den gör det på egen hand.
Ja. Det är sannolikt.
Kan du istället stötta personen att klara det själv på något vis? Istället för att betala skulden med dina pengar?!
3 gillningar
Lite sent svar här kanske men kanske någon tanke du fastnar för. Vi har gett bort en del pengar och hjälpt familjemedlemmar med lån. T.ex. har vi hjälpt familjemedlemmar att lösa gamla skulder genom ett räntefritt lån ifrån oss, som de betalar på varje månad. När de betalat tillbaka ca hälften tänkte vi faktiskt stryka resten av skulden eftersom de visat att de nu kan ta bra ansvar för sin ekonomi. Vi har också lånat ut pengar som en överföring varje månad till en familjemedlem som studerar och har svårt att få ihop ekonomin med barn, med tanken att de ska betala tillbaka när de studerat färdigt och får ett jobb med hög lön. Det har inte heller varit något problem där.
Men det är nära familjemedlemmar. Vänner är klurigare. Vi har lånat ut pengar till vänner och nu har det skurit sig av olika anledningar, och vi vet inte om vi kommer få tillbaka de pengarna. Har inte frågat efter dem heller. Att få tillbaka pengarna är heller inte det viktigaste, utan det som är jobbigt är att relationen är förstörd delvis p.g.a. pengar. Så vi kommer helt klart att akta oss för att låna ut pengar till vänner i framtiden.
I övrigt försöker vi ge praktiska presenter som kan hjälpa om vi vet att någon har det lite knapert, t.ex. istället för att köpa en blomma när någon fick barn köpte vi några paket blöjor och våtservetter, toapapper, kaffe och sånt som går åt och håller sig länge liksom, och en kasse mat. Har även gett presentkort på Ica eller en galleria lite då och då, det är ju kanske inte det roligaste men tänker att alla behöver mat så då kan de lägga den summan på annat istället.
Vi har pratat mycket om hur mycket man “kan” hjälpa utan att det blir fel. Som andra här skrivit kanske det inte direkt är att göra någon en tjänst om de inte ändrat sitt beteende. Det kan i värsta fall leda till allvarligare konsekvenser om personen tänker att någon annan alltid löser deras problem och därför fortsätter fatta dåliga beslut, och bitterhet och bråk om man sen inte löser problemen åt dem. Jag tror också att de flesta människor känner ett stort värde i att lyckas med något själv, kanske med lite stöttning, än att bara få allt serverat. Och det kan ju så klart också påverka relationen. Som någon annan nämnde kan det ju bli att den man hjälper hamnar i en tacksamhetsskuld, vilket kan göra relationen väldigt ojämställd. När vi gett bort pengar eller lånat ut har vi varit väldigt tydliga med att vi inte förväntar oss att få något tillbaka, och att vi inte vill att de ska hjälpa oss med annat (renovera, barnvakt etc.) för att de känner att de står i skuld till oss utan i så fall bara för att de vill det själva.
1 gillning