Lägger denna här i övrigt då jag inte riktigt vet vart den hör hemma..
Hej, Skånebo i 35-års åldern här.
Jag känner att jag behöver lätta på trycket och det bästa verkar vara detta forumet
Mitt liv har inte varit fyllt av rikedomar.
I ung tonår vart det återbruk innan det blev en grej som gällde.
När jag började jobba så hade jag 18 000 i bruttolön
Jag har nu lyckats jobba mig upp till en månadslön på 66k brutto vilket för mig är en enorm milstolpe.
Vad är det då som grämer mig?
Jag har en massa blancolån och krediter som gör att jag lever ett fattigt liv utan sparande (mestadels pga ADHD och en företagsidé som inte gick vägen)
Jag kan nätt och jämnt klara varje månad men det börjar tära på mitt psyke.
Innan tangentbords krigarna sätter igång så JA det är jag själv som satt mig i denna situationen och det är JAG som måste dra mig ur skiten.
Tyvärr så verkar det i mitt umgänge som att jag inte kan vara 100% ärlig om mina lån och krediter då man verkar se ned på den typen av skuldsättning.
Jag hatar denna känsla, ibland känns det som om jag är ensam i världen och inte är värt ett rött öre.
Jag vet fan inte vad jag ska ta mig till för att ta mig ur denna fälla med skuld.
Det enda som känns bra är att varken fogden eller inkasso är något som jagar mig och att jag fortfarande inte sjunkit till havets botten.
Hur fan tar jag ur detta?
Min lön är på 66 K brutto vilket ger ungefär 46k Netto. Det bör inte vara omöjligt men hur lägger man upp det och hur ser man till att aldrig hamna där igen?
Jag behöver bara någon som förstår hur det känns och inte någon med förutfattade meningar om hur vi värdelösa skuld besatta människor förtjänar att må piss.