I media skrivs mycket om skulderna som verkar öka i storlek okontrollerat. Jag känner att jag är dåligt uppdaterad om den här världen. För mig personligen har konsumtionslån alltid varit en “no go-zon”. När någon i min omgivning köpt en TV eller dator på avbetalning har jag uppfattat personen som ekonomiskt oansvarig och “lite dum i huvudet”. Detta är alltså inget jag har sagt men jag har sett det lite så. Detta ligger nu ganska långt tillbaka i tiden. Det var ju när jag studerade som både jag och andra hade dåligt med pengar och det hände att folk gjorde sådant.
Att folk har begränsat med pengar och lever på marginalen är inget konstigt. Den delen av världen har jag kontakt med. Alla dessa som har enorma skulder som bara växer känner jag mig dock inte lika orienterad om. Vilka är de egentligen? Är det någon som vet mer om detta? Jag menar nu både i meningen har läst artiklar som förklarar att det är “män i åldern 20-30 år med utländsk bakgrund boende i storstadsområden” som är den överlägset mest skuldsatta gruppen. Detta var alltså ett exempel och jag vet inte om det är just så men kanske finns den informationen någonstans. Mer personliga vittnesmål vore också intressanta. Är det någon som lever eller jobbar i en miljö där många är skuldsatta och kan berätta om hur allt ser ut i den delen av verkligheten?
Det är ju olika sorters blancolån som det i praktiken verkar handla om. Jag känner bara inte till den verklighet där användande av sådana lån är något normalt och hur logiken ser ut bakom den utveckling vi ser. Att det skulle vara “ensamstående med barn” som har det svårt att få det att gå ihop som tar SMS-lån för att köpa blöjor har jag svårt att riktigt tro på. Men kanske har jag missat något bara.
Jo, knappast bolån eller värdepappersbelåning som pratas om här. Dock tror jag RT kan vara fel forum för att få förstahandsinformation om de som fastnat i lånefällan .
Ett sätt att få inblick är att studera https://www.lånforum.se/ där folk med diverse problematik diskuterar sina skulder, livsresor, budgetsaneringar etc, och sorgligt nog även tipsar varandra om var man kan få ännu ett lån med katastrofala kreditbetyg.
” De vanligaste skulderna är underhållsstöd, fordonsrelaterade skulder, skatteskulder och skulder relaterade till konsumtion, bland annat lån och krediter.”
Från SVTs artikel.
Konsumtion verkar komma längre ner, om de skrivit i relevansordning. Vissa kanske är motvilliga föräldrar och folk som misslyckats med skatteplaneringen.
Men skapar oerhörda problem för individerna och deras familjer som fastnar hos fogden.
Det ger en hint men det vore ändå intressant med mer personliga vittnesmål. Det som kallas “fordonsrelaterade skulder” kan ju mycket väl handla om målvakter. Att “knarkaren Ahmed” har 10 mkr i obetalda p-böter för de 200 bilar som han äger innebär ju inte att det är synd om någon, utom eventuella kreditgivare då möjligen. Det är lite det här som jag menar. En del skulder är av mer teknisk karaktär och handlar inte nödvändigtvis om riktiga fysiska personer som hamnat i knipa. “Knarkaren Ahmed” har iofs rimligen hamnat i knipa men för honom är skulderna sannolikt i praktiken en inkomst.
Hade lite samma åsikt om avbetalning tidigare, men ändrat mig de senaste åren - då inköp av robotdammsugare/tvättmaskin/mobil varit mycket smidigare att betala utan ränta över 6-12 månader, det slår mjukare på ekonomin.
Men jag har max en avbetalning i sänder som regel, inga nya förrän den gamla är klar.
Jag menar inte att den som själv är skuldsatt nödvändigtvis hänger här. Däremot kan olika personer jobba med aktuella målgrupper eller ha vänner, släktingar eller andra i omgivningen som har problem. Att någon som själv har stora problem ska outa dem här och bli lynchad för sin dåliga karaktär och “oförmåga att ta sig i kragen” vet jag inte om jag tror på riktigt. Helt säkert finns det dock de som har en mycket bättre överblick än jag utan att nödvändigtvis själva sitta fast i låneträsket.
Jag tror inte riktigt på att den som själv har problem ska outa sig. Att man har XXX tkr i skuld och YYY procent i ränta säger ju liksom ingenting egentligen. Det är ju historien om skilsmässan, det misslyckade försöket att starta eget, husköpet som blev en sjunkbomb, spelmissbruket som ödelade tillvaron och allt sådant som är det centrala. Jag tror att den historien bäst berättas av någon som står vid sidan av. Då blir det mer balanserat.
Visst är de få men om var och en av dem äger många bilar och har höga skulder kan deras andel av skuldberget vara stor. I medierapporteringen handlar det också om skulder som växer, alltså inte betalas. Just bilmålvakter betalar i väldigt liten grad av sina skulder. Det kan alltså finnas anledning att tro att denna grupp kan stå för en stor del både av skulderna och (särskilt) tillväxten av skulderna.
Undrar hur stor andel som hamnat i blacolånsproblem pga otur som skulle kunna drabba många med även med ganska normal ekonomi.
Exempelvis arbetslöshet eller ohälsa och tvång att sälja bostad för underpris pga ex dåliga tider.
En barnfamilj i grannskapet hamnade hos kronofogden när dom tvingades sälja för ca 80% av lånen och tvingades ta ett stort blancolån till hög ränta för att täcka underskottet + mäklararvode etc. (Det var på 90-talet med generösare låneregler och efter vad vi uppfattade som en " ganska ambitiös" renovering med lånade pengar).
Ekonomisk misär är väl att ta i. Jag känner bara en med skulder hos kronofogden. Men hon har husdjur, helt ok 2:a, tv, dator, mobil o.s.v. Jag tror inte alla dessa 417000 går klädda i säckväv med skor av tidningspapper. Ekonomisk misär är att ta i.
Alla lever vi under olika former av ekonomiska begränsningar.
F.ö. tycker jag företagen som lånar ut till någon som inte kan betala tillbaka borde bötfällas av kronofogden. Det är hos de som problemen börjar. Egentligen borde lån till privatpersoner öht förbjudas. Det driver bara upp priser och sätter folk i skuld. Företag, visst, de kan få ta lån. Det är en egen juridisk person, och har generellt folk bättre på ekonomiska konsekvensanalyser omkring sig.
Jag har ett par släktingar som lever med stora skulder och som fortsätter att ta konsumtionslån eftersom de saknar besparingar. Oftast grundar det sig i ett för stort bolån eller billån som man inte lyckats hantera när räntorna nu gått upp men framför allt upplever jag att det är en attitydfråga hos individerna som är skuldsatta.
Det kan vara förnekelse i att de ligger i riskzonen för att hamna hos Kronofogden, oftast är det synd om dem och alla är emot dem (bankerna som tar höga räntor och går med stora vinster, chefer som vägrar ge löneökningar medan företaget tjänar pengar, staten som gynnar de rika medan de själva inte får hjälp etc). Dessa släktingar fortsätter att ta konsumtionslån eftersom de hamnat i en ond cirkel och verkar inte ha någon ambition att bryta denna cirkel eftersom de tagit på sig offerkoftan och det i deras mening är någon annan som måste ändra på sig.
Det är sannolikt inte ett så stort fenomen än men det kan mycket väl komma och öka framöver. Vi har inte sett slutet på den utveckling som just nu pågår.
Räntefri avbetalning är egentligen ekonomiskt superbra för den som alltid betalar. Jag är emot det på princip för att det är förödande för dem med sämre ekonomiskt vett och skapar skuldfällor som är dåliga på många fronter. Pengar är oftast värda mer nu än senare och kan generera avkastning ovan på det. Så i teori är det den bästa låneformen, men i praktiken är den ungefär lika kass som ett internetcasino är för spelmissbrukare.
Skuldsättning är en naturlig följd av vårt moderna konsumtionssamhälle. De finns också de som förstås tjänar pengar på utlåning.
Utlåning av pengar borde enligt mitt tycke kraftigt stramas åt men jag är nog ganska ensam om den åsikten fr.a. tänker jag att de som tjänar pengar på utlåningen inte delar min åsikt.
I mitt tycke är det märkligt att statsmakten inte reglerar utlåning av pengar hårdare, staten brukar ju lagstifta när olika företeelser inte anses lämpliga.
Finns en ockerlagstiftning men den verkar vara bortglömd.
.
och tvingades ta ett stort blancolån till hög ränta för att täcka underskottet + mäklararvode etc. (Det var på 90-talet med generösare låneregler och efter vad vi uppfattade som en " ganska ambitiös" renovering med lånade pengar).