Jag har generellt sett ett ganska ambivalent förhållande till lån och är nog ganska konservativ till fenomenet. Sen förstår jag såklart att det för många kan vara svårt/omöjligt att köpa boende utan att ta bolån (och säkert också dumdristigt även om man har ”råd” att inte ta lån).
Jag tänker framförallt på andra lån, många lån är ju i teorin ”räntefria” vilket isåfall skulle betyda att man istället för att betala allt på en gång skulle kunna ha mer pengar i ”arbete” medan man amorterar på lånet.
Hur ser ni på saken?
Vilka lån har ni och ”varför”?
Tar ni endast lån när ni ”måste” eller räknar ni på vad som är mest ekonomiskt?
Jag har enbart CSN lån i dagsläget, vilket känns som en ”no brainer” att INTE amortera mer än nödvändigt på - nej, då låter jag hellre dom pengarna jobba
Jag uppfostrandes ganska konservativt och fick lära mig från tidig ålder att skulder är nånting man bör undvika i största möjliga mån.
Jag har i stort sett hållit mig till den regeln. Har någon gång köpt bil med ett billån, men aldrig så mycket att jag inte hade kunnat lösa hela lånet med kort varsel. Jag gjorde det oftast efter nåt år, gillade inte känslan att ha skulder.
Idag har jag två bilar via företagsleasing i mitt AB, om nu det ska räknas som lån då. Gillar inte det egentligen, men tyvärr får man inte dra av halva momsen om man cashar bilen. Idiotiskt i mitt tycke.
Annars är jag skuldfri och tänker fortsätta med det. Köper aldrig nånting på avbetalning.
Jag äger mitt hus och bor billigt för att inte säga gratis.
Studielån har jag inte heller. Jag jobbade istället under studietiden.
Det enda lån jag har är CSN-lånet på ca 80 000 kr.
Dock har jag investerat dom lånade pengarna och nu är dom investerade CSN-lånepengaarna värda ca 160 000 kr.
Så den enda anledningen att jag tolererar CSN-lånet är för dom lånade pengarna är investerade och jobbar. Samt vetskapen att jag kan om jag vill bli skuldfri inom en vecka.
För mig är dåliga lån sådana som kostar dig mer pengar, energi och/eller nattsömn än det ger dig. Jag har provat alla typer av lån: CSN-lån, billån, bolån, avbetalningar samt “räntefria” lån (allt utom SMS-lån). Räntefria lån är egentligen inte gratis; om ni undrar vad jag menar är det bara att googla på “effektiv ränta”. När man pratar om “räntefritt” menar man bara den nominella räntan.
Idag har jag inga lån överhuvudtaget, allt är återbetalt. Jag äger mina tillgångar inklusive min bil och min bostad till 100%. Det är en härlig känsla.
När jag handlar online köper jag oftast via Klarna så jag kan betala när jag fått varorna. Kan anses vara lån eller köp på kredit men tänker att det är mer som ett sätt att minska risken att bli lurad online…
Betalade av huslånet för ett tag sen, har kvar ca 130 000 i CSN-lån och värdepapperskredit för åtta procent av portföljens värde på Avanza. Kommer eventuellt att låna några hundra tusen till renovering, men jag är kluven. Det är en väldigt skön känsla att vara fri från huslånet.
Betalar mina inköp i görligaste mån med kreditkort. Jag får därmed en räntefri månad samt lite kickback på mina köp. Detta blir faktiskt några kronor varje år.
Jag ser bara ekonomiskt/rationellt på saken och respekterar inte värdet på kortsiktiga skulder i fiatpengar som SEK (och därmed mina skulder) alltför mycket.
Dvs, jag anser att mitt bolån är en långsiktigt ”kort” position mot SEK som jag gärna tar, och investerar i globalfonder eller andra tillgångar istället. Upp till en rimlig nivå.
Är inte negativ till lån, men att låna innebär för mig att man lämnar tillbaks…
I stort lånat till bostad men även till investering i statsobligationer en gång när de va klart lönsamt… Även lånat på företaget vid inköp av en ny maskin, å den investeringen va så pass lönsam att de gick å återbetala de 5 åriga lånet på 10 månader…
Hemifrån har jag starkt inpräntat att lån generellt ska undvikas men att det är okej att ansvarsfullt låna till investeringar. En utbildning är en investering som (förhoppningsvis) lyfter mitt humankapital. Ett hus eller en bostadsrätt ger tak över huvudet och ökar förmodligen i värde. Ibland behöver det investeras i bolagets fastigheter eller maskiner för att effektivisera eller undvika problem och kostnader längre fram. Då kan det vara okej att låna.
Det har jag haft som ett mantra och hållit mig till genom åren. Idag har jag inga lån privat men har haft både CSN- och bolån.
Sen dyker det då och då upp udda tillfällen att låna som jag ibland nappar på. Till exempel har det vissa år varit billigt att låna pengar av staten och då har restskatten fått jobba åt mig så länge som möjligt i stället för att ligga på skattekontot i förtid.
Precis Dos har jag alltid fått lära mig att lån är dåligt och bör undvikas i största möjliga mån. Det är senaste 5-6 åren som jag insett att det inte är hela sanningen utan att det faktiskt finns bra lån också.
Kollar just nu på att köpa hus och överväger “house hacking”. Det vill säga köpa hus med uthyreslägenhet men vet inte om jag verkligen vill bli hyresvärd
Tillbaka till frågan: Just nu har jag bara CSN-lån
Nu har jag bara ett blancolån från CSN som jag tänkte behålla så länge som möjligt. Tidigare hade jag ett bolån som jag betalade av irrationellt fort när räntan dubblades (ränterabatten togs bort) till hiskeliga 2%. Framöver kan jag tänka mig att det blir ett nytt bolån någon gång om vi köper en bostad i ett land där vi kan få lån. Annars blir det nog inga fler lån.
Lånat av CSN men jag fick lite rabatt vid någon kampanj för länge sedan och det kändes psykiskt bra att bli av med månatliga utgiften genom att lösa lånet rätt av. Inte ekonomiskt = Yes men gjorde gott i själen.
Lånade pengar på 5 år för att köpa bil som ung. motsvarar ca 120.000 SEK idag. Köpte bilen för 1/3 av lånet och resten “gick åt” på sånt man “behöver” när man sätter bo. Blev lite finare och mer än det blivit annars . Kändes lite svettigt att betala av sen.
Efter det enda lånet aldrig mer ett lån till någon konsumtion alls.Spara först köpa sen, Alltid…
Inga fler lån till bil heller. Aldrig köpt nyare än ca halva nypriset, Oftast klart mindre . Alltid betalat kontant.
Enbart lån till boende är ok för mig/oss sedan 30++ år tillbaka nu .
Hade vansinnigt hög belåningsgrad på huset i början typ 100% och liten buffert. Men priserna var modesta och inflationen var ca 10+% så det blev ok snabbt!.
Nu är jag fegare och skulle verkligen inte gilla belåning över 70% .
När vi köpte äldre hus gjorde vi av med 30000 kwh men elen var billig. En elprisschock som nu tidvis då hade vi inte klarat bra. Bott i köket bara kanske. Allt går.
Har inga lån eller skulder överhuvudtaget. Mina tankar kring detta är att har jag inte pengar att kunna betala det direkt så har jag inte råd. Har inte ens bolån fast jag bor i hus så det säger väl vad jag tycker om lån😅
Bolån 100.000kr har jag och sambon ihop.
CSN låga 80.000kr sambons.
Kreditkort som vi betalar varje månad.
Lånar inte gärna till något. Räntefritt är väl okej om det inte tillkommer några avgifter.
