En heads-up! På tisdag har @JayR ordnat en intervju med den finske professorn Peter Nyberg om faktor-investeringar. Peter är professor i finansiell ekonomi vid Handelshögskolan i Helsingfors och har skrivit flera artiklar på just faktorer.
I korthet handlar om faktorer om att vi har olika riskfaktorer som tenderar ge en högre avkastning över tid:
Marknadsfaktorn - “aktier tenderar slå räntor över tid”
Storleksfaktorn - “små bolag tenderar slå stora bolag över tid”
Värdefaktorn - “värdebolag tenderar slå tillväxtbolag över tid”
Lönsamhetsfaktorn - “lönsamma bolag tenderar gå bättre än olönsamma över tid”
Momentumfaktorn - “det som tenderar gå bra tenderar även göra det i framtiden på en kort sikt”
Investmentstilfaktorn - “konservativa bolag tenderar gå bättre än aggressiva bolag över tid”
Peter skriver även i en artikel:
Den akademiska litteraturen har upptäckt mer än 300 olika variabler som kan, åtminstone till synes, sammanskopplas till skillnaden i avkastningsförväntningar och således användas i faktorstrategier.
Jag och @JayR gör intervjun på tisdag, finns det något som du skulle önska att vi tog upp speciellt?
Vår tanke kring avsnittet är att skissa upp det kring:
En introduktion till faktorer
Genomgång av de största / viktigaste
Är det värt att investera i dem (t.ex. enligt vår SCV-diskussion)?
Vanliga misstag och missuppfattningar
Hur ska man tänka som småsparare?
Ja, hojta till med dina tankar och eventuella frågor!
(Risk förr noob-känsla) Jag är lite nyfiken på vilken skala man ska använda vid jämförelser? Är t.ex jämförelsen ”stora bolag/små bolag” internationell eller nationell? Vid något tillfälle har jag nämligen hört påståendet att bolagen på svenska börsen är jämförelsevis små, globalt sett och därför bör översprestera globalt index.
Spännande! Ett sådant avsnitt har jag längtat efter!
Om man vill exponera sig mot faktorer, vilka om man inte väljer alla, ska man satsa på? Och hur stor andel för att det ska ge effekt. Finns det någon sweetspot?
När är studierna gjorda? Får man fram samma data om man gör en ny studie? Med FAANG så borde ju ”large cap growth” bli en faktor, eller? Att value är en faktor, är det för att studierna gjordes för väldigt länge sen innan stora growth företag tog över världen?
Kanske en nyanserande diskussion kring huruvida det faktiskt är risk som ligger bakom avkastningen, eller om det är felprissättningar? Både behavioural finance a lá Kahneman & Tversky, men även alternativa modeller såsom APT kan agera intressant ramverk för hur man pratar kring anomalier/faktorer.
Rationalen kring hur lönsamma bolag skulle vara mer riskfyllda än olönsamma bolag kan även vara intressanta att diskutera, då jag anser att man behöver göra en hel del hjärn-akrobatik där för att få det att passa in i rådande konsenus (att marknaden är effektiv).
Om han har någon tanke kring varför det slagit genom så stort i exempelvis USA, men som svensk investerare är det mycket krångligare att hitta vanliga fonder med kvantitativa/faktor-strategier. Det är i princip uteslutande ETF:er som gäller.
Hans åsikter kring att övervikta dessa faktorer, eller att undervikta bolag med sämst faktorexponering. Dvs fokusera på det bästa, eller kapa bort det värsta?
Hans favorit-faktor (inte marknadsfaktorn) bland de vedertagna (FF5 etc)
Någon anomali han tittat lite extra på som ser intressant ut som inte är del av FF5+momentum? Financial Distress Risk, Accruals, information från blankningsandelar, insynshandel etc.
Har han en åsikt kring sammansättningen av en multi-faktor portfölj? Specifikt huruvida man bör sortera ut bolag som presterar bra på samtliga 6 faktorer (integrerat) eller investera 1/6e del i varje faktor (mixed)?
Tips på bra artiklar och forskning som inte är Fama-French eller hans egna? Några boktips skulle även uppskattas
Fråga: Generellt sett talar vi om högre avkastning & risk eller högre riskjusterad avkastning. Kan vara bra att vara precis på den frågan … för annars lär det debatteras ad nasium i tråden efteråt (kanske blir så ändå)
Jag slänger in några spontana och uppdaterar eller skriver ett till inlägg efter hand.
Kan man inte se faktorerna som diversifierande faktorer i sig själva? D.v.s att ett 100%-igt bet på marknadsfaktorn kan betraktas som en risk, precis som att bara investera i svenskt börsindex? Oavsett tidshorisont.
Den ansedda författaren och forskaren Larry Swedroe brukar ofta resonera på det sättet och kan citeras såhär från Rational Reminder-forumet på den frågan.
1929-1943: The S&P 500 Index returned just 0.3 percent per annum versus the 0.7 percent return to one-month Treasury bills. During this period small value stocks, as measured by the Dimensional U.S. Small Cap Value Index, provided basically the same return, 0.1 percent.
1966-1982: The S&P 500 Index returned 6.8 percent per annum versus the 7.0 percent return of one-month Treasury bills. During this period the Dimensional U.S. Small Cap Value Index returned 16.0 percent a year, an outperformance of 9.2 percentage points a year for 17 years.
2000-12: The S&P 500 Index returned 1.7 percent per annum versus the 2.1 percent return of one-month Treasury bills and the 12.5 percent return of the Dimensional U.S. Small Cap Value Index, an outperformance of 10.8 percentage points per year for 13 years.
Cherry picking, såklart. Men det vittnar ju i alla fall om att man kan få riskpremien betald när man minst anar det. Och det även (särskilt?) i bistra tider!
Sen angående
Ett litet sidospår som jag tänkt på kring detta och faktorerna i allmänhet…
Om så är fallet; Kan man dra några praktiska paralleler till företagande i största allmänhet i den icke börsnoterade världen? D.v.s borde man som aktieägare av sitt egna, onoterade företag försöka driva det tvärtemot samtliga riskfaktorer på lång sikt för att undvika konkurs och stagnation? Eller bara för att maximera vinst?
Borde man se till att företaget så snabbt som möjligt blir:
Vad anser Peter är viktigast för att skapa så bra diversifiering som möjligt, fånga en stor del av marknadsfaktorn (många tusen marknadsviktade bolag), eller exponera sig mot multipla riskfaktorer?
Hur tänker han kring historiska korrelationer mellan riskfaktorer, tycker han man kan förvänta sig att dessa kommer vara likvärdiga i framtiden och på så sätt bygga en förväntat mer effektiv portfölj än att ”bara” äga global indexfond?
Hur ser korrelation ut mellan marknadsfaktorn och övriga faktorer?
Kan man få en mindre volatil portfölj och kanske tom högre riskjusterad avkastning genom att bygga en portfölj som utgår från marknadsvikt men tex har en tilt mot SCV?
Behöver man verkligen vara beredd på att vänta i 25 år på att SCV ska löna sig jämfört med att investera i enbart marknadsfaktorn?
Multifaktorfond, har den generellt lägre eller högre risk än en Globalfond?
Åt andra hållet angående investeringarna, bolag som investerar mer aggressivt har lägre risk enligt EMH-forskare Därav lägre avkastning. Bolag som investerat mer konservativt har överpresterat.
Angående momentum, det finns en hel del forskning som pekar på att det är endast en approximering/indikation på fundamental tillväxt i bolaget. Så skulle man vilja vara lite elak mot EMH skulle man kunna formulera det såhär:
Ett enormt tillväxt-orienterat imperium som kastar pengar på varenda projekt de kommer över, går med förlust och kontinuerligt lämnar sämre och sämre fundamentalt resultat i form av omsättning och resultat är det minst riskfyllda sättet att bygga ett bolag ut ett investerar-perspektiv.
Jag tror jag är inne på lite samma fråga: är faktorer att betrakta som “variabler” rent generellt eller “riskmarkörer”? Dvs får jag (om en viss faktor ger ökad avkastning) nödvändigtvis betalt för ökad risk eller bara för att de är ett mer lönsamt val? Faktorn “lönsamma bolag” tycker jag är ett bra exempel.
Därav lägre avkastning. Bolag som investerat mer konservativt har överpresterat.
