Efter att jag samlat mod till mig och fått lite knuff från er på Patreon så kontaktade jag professor Laurent Barras i Kanada. Han har publicerat flera artiklar på temat kring indexfonder, t.ex. 2010-studien “False Discoveries in Mutual Fund Performance: Measuring Luck in Estimated Alphas” som visade att 75 % av alla aktiva fonder går som index, 24 % underpresterar och typ 1 % överpresterar.
Vi har nu bokat möte till nästa fredag och jag tänkte börja förbereda. Vilka frågor tycker du / ni att vi ska ta upp med honom?
Intressant. Hur mycket överpresterar den där enda %?
Eftersom 75% går som index, alltså insatsen (avgiften tillbaka) och 24% förlorar man (hur mycket?)
En väl avvägd portfölj skulle ge en bättre chans till överprestation än en mynt singling. Eller snubblar jag när jag tänker?
Till vilken grad han ser på börsen som ett skicklighetsspel vs tur för småsparare?
T.ex. på ett spektrum från endast tur till endast skicklighet som styr avkastningen för en småsparare/privatsparare?
Vid fondval? Alltså att välja ut högpresterande fonder.
Vid strategival? Riskspridning/koncentration, flera tillgångsslag/bara aktier, hävstång/ingen hävstång. Dessa i ev. samband med marknadstajming?
Samt vid att välja enskilda aktier? Hur duktig behöver en småsparare vara för att överträffa relevant index? Kan ens en småsparare lyckas med det genom skicklighet?
Kan man se vilka egenskaper som gjort att vissa fonder överpresterar? Finns dessa egenskaper kvar eller har en effektiv marknad gjort dem obsoleta?
Paolo Sodini sade i er intervju att faktorinvestering tenderar att vara så pass dyrt att man inte tjänar på det efter transaktionskostnader. Håller Barras med?
Kommer börsens tillväxt att sakta in? Då menar jag inte nuvarande extrema tillväxt påeldad av billiga krediter (även om det också är intressant), men snarare vad man kan förvänta sig för avkastning per år de närmaste decennierna.
Jag är intresserad av om det gjorts forskning på vilket index som är bäst att följa. I en amerikansk kontext tror jag index ofta innebär S&P500. Till exempel Warren Buffett och Harry Browne verkar tänka sig det. Vi i Sverige verkar hellre prata världsindex… Men vilket världsindex? Finns ju flera: MSCI World Index, MSCI All Countries World Index eller DJ Global Index. Och några svenskar menar att det är okej att bara följa ett svenskt index, exempelvis SIX Return Index. Det finns ju även en valutaaspekt på detta. Vi i Sverige har SEK, medan världsindex är beroende av andra valutor.
Det finns flera frågor på detta tema, exempelvis:
Vilket index är det bästa indexet för globala investeringar?
Finns det någon poäng med att blanda olika index?
Har forskningen kikat på viktning mellan olika index?
Är det rimligt att ha större vikt i sitt hemmaindex (Sverige i vårt fall)?
Spelar den egna valutan någon roll vid val av index att följa?
Jag skulle vilja förstå hur tidsperioden spelar in.
0.6% överpresteration på XX år? Men spelar det någon roll om det är under en kortare period?
Jag tänker att om tidsperioden är väldigt lång så kan det vara svårt för förvaltare (som vill göra karriär) att sitta kvar på samma fond tillräckligt länge, kanske?
En andra fråga … Har han tittat på om överpreststation kan var individ beroende? Alltså om han analyserat på förvaltare, om det i så fall är högre överprestation hos vissa genier.
Jag möter ibland dessa argumentet mot indexfonder och tycker det är relevanta men kan inte bemöta.
Det vore intressant att veta om han tror att trender existerar på fondmarknaden. Om vissa kategorier av fonder periodvis är mer populära än andra, frikopplat från fundamenta.
Antagligen helt andra förutsättningar jämfört med i Sverige dock, mer likt USA skulle jag tro. Där hade jag haft fastigheter och fysiskt guld som enda investering.
Gäller hans resultat bara i USA?
T.ex. S&P väger tungt i teknik vilket har varit perfekt senaste decenniet.
Jämför med skitindexet OMX30 som har industri och bank, är inte direkt svårt för en fondförvaltare att slå det.
Excluding the fee, are index funds still outperforming active fund managers then? If so, what are his reflections of why that is?
The main objection against the method of performing the comparison is that active investors switch to the current highest yield fund, doing a kind of “momentum” strategy. Has he performed any studies how that “momentum” strategy would have performed historically? For example, investing in the 3 best performing funds during the last month and remake the decision every month?
What are your view on closet indexes, for example “active funds” with very low active share?
Would career risk be one explanation of why active funds do not outperform the index? F.e. most people would not be okay with an fund underperforming the index for 1-3 years. But the reality is if you want to beat the index, you have to deviate from it.
