Jag gillar egentligen din tanke. Men man landar alltid i frågan: vad gör man med de som av olika anledningar (kan ju vara vad som helst. Sjukdom/lathet/finns inga jobb/etc. etc.) inte lyckats tjäna in till pensionen när de blir för gamla för att jobba?
Är det inte som ditt förslag ovan som det i princip fungerar idag då? Klarar man sig inte på intjänad pension får man stöd. De pengarna måste ju komma någonstans ifrån, därav att det finns ett tak för hur mycket man kan tjäna in till statlig pension.
De pengarna får komma från skatt, likt försörjningsstöd i allmänhet. Gårdagens arbetstagare som arbetat hela livet ska inte få sin pension från hårt förvärvade pengar konfiskerade, det är orättvist. Det är bättre att det går från skattemedel direkt, så att det blir mer transparent vad kostnaden för pension för de som inte jobbat (tillräckligt) är, istället för att komma som en överraskning för hårt arbetande personer först efter 40 år när de undrar var deras pengar är.
Det behövs inget tak här, de som tjänar så mycket att de skulle slå i taket betalar redan merginalskatt på > 50% och bidrar på det sättet istället.
Tänk om de hade fåt behålla all pension de betalat in + avkastning därav under ett helt arbetsliv, då hade de inte varit i den situationen.
Så klart kommer det vara utmanande i en övergångsperiod. De personer vars inbetalade pension redan är borta (=gått till dagens pensionärer) står ju utan sparat pensionskapital. Men ett system där dagens arbetare ska försörja dagens pensionärer är inte hållbart. Det slutar fungera t.ex. kullarna är olika stora. Jag vill ju kunna spara till min pension nu, så att jag vet att jag har pengarna sedan. Jag vill inte vara beroende av att morgondagens ungdom ska betala min pension i framtiden.
Dagens system med näst intill obefintligt respektavstånd mellan de som inte jobbat alls och de som jobbat hela livet i ett (ofta slitsamt) låglöneyrke ger helt fel signaler. Varför skulle en sådan person jobba längre? Lika bra att förtidspensionera sig - du får lika mycket i pension ändå.
Ok förstår vad du menar. Men i praktiken är det väl inte så stor skillnad om man kallar det skatt eller “obligatorisk pensionsavsättning”. Summan pengar förändras ju inte.
Men det är väl den riktningen vi rör oss i, dvs att mer och mer av pensionerna är fonderade istället för att betalas direkt av dagens arbetare (större och större andel är tjänstepensioner, och PPM i den allmänna). Men det är ju en förändring som går över generationer snarare än år.
Den stora skillnaden ligger i incitamenten att arbeta och anstränga sig. Vilket (jag tror) medför positiva effekter på befolkningen som grupp. Det måste finnas tydliga incitament att jobba och anstränga sig. Att få lika mycket pension som alla andra, även om man inte jobbar, leder till mindre incitament att jobba vs. att man behöver leva på behovsprövat försörjningsstöd.
En annan positiv effekt av att ha det fonderat vs. att dagens arbetare betalar in till dagens pensionärer, är fördelen med att det kan hantera olika stora årskullar. Dvs en åldrande befolkning och/eller lägre barnafödande eller vad det nu kan vara, påverkar inte dagens pensionärer på samma sätt som nu. De pensionärerna har jobbat när de var unga och har redan sparat ihop till sin pension. Att ha det fonderat gör också att pengarna växer på ett annat sätt än att dagens arbetare betalar till dagens pensionärer. Denna ränta-på-ränta-effekt uteblir i princip med dagens modell som snarare följer löneutvecklingen, men en fonderad lösning följer börsen. På horisonter så långt som ett arbetsliv så skulle det leda till att summa pengar blir betydligt större.
Folk tänker kortsiktigt och jobbar för att få pengar nu. Nu-mässigt klarar många att ta ansvar, men att tänka på pension skulle jag säga att de flesta ignorerar.
Tänker du incitament för att jobba tror jag inte det är fel att fokusera på att ge folk mer pengar nu. De kommer ändå skita i ev påverkan på pension, så där kan man lika gärna ge alla en bra basnivå.
Nu är jag ingen expert men det spelare väl ingen roll? I ena fallet får du mindre pengar att köpa varor och tjänster. I andra fallet får du mer pengar men högre inflation dvs realt samma sak.
Om gruppen över 65 blir stor kommer det finnas mindre som kan producera det dom ska konsumera. Mängden pengar är inte jätte relevant utan köpkraften de representerar som är det relevanta.
Därför vi har högre räntor och inflation för tillfället. Stora grupper går i pension och de som kommer efter är mindre. Vilket leder till färre arbetare fler konsumenter och högre pris på pengar ?
För att förtydliga och undvika missförstånd tar jag ett överdrivet exempel:
Antag att det är 500 personer som är pensionärer och det är 1000 personer som arbetar. De som arbetar betalar skatt för att ge till dessa pensionärer sin pension.
Två arbetande försörjer alltså en pensionär, i genomsnitt.
Antag att de yngre kullarna krymper och situationen istället blir, rent proportionellt, att 750 personer är pensionärer och 750 personer är arbetande. Plötsligt ska varje arbetande försörja en pensionär. Det krävs inte någon master i ekonomi för att förstå att de arbetande i det fallet antingen behöver betala in dubbelt till pensionssystemet (ohållbart) eller att pensionärerna får nöja sig med hälften (ohållbart).
Om varje enskild årskull ansvarar för sin egen intjäning (under de år man är arbetsför) och dessa fonderas och växer snabbare än inflationen (vilket börsen gör över 40-års-perioder), så finns det mer pengar per pensionär (allt annat lika). och det spelar ingen roll om kullen var ovanligt stor eller liten i förhållande till yngre kullar.
Jag tror du missar att du hade 1000 producenter och 500 konsumenter. 1000 personer som sparar flöde in i finansmarknaderna och 500 som tar ut.
När det blir 750 av varje ändrar sig förutsättningarna helt oavsett om pengarna är fonderade eller ej. Den reala ekonomin har gått från att ha slagsida mot att producera välstånd och lägga överskott på finansmarknader, till att konsumera välstånd och plocka ut pengar ur finansmarknader.
Detta problem uppstår oavsett om pengarna är fonderade eller ej. I ena fallet får du lägre pensioner i andra högre inflation. Men faktum kvarstår att köpkraften på de sparade medlen minskar. Bästa pensionssparandet är producera mer än 2 barn i varje familj.
Nu kommer jag inte ihåg vart jag läste det, men det var härom dagen. CAGR på S&P500 har varit kring 10% sen mätningarna började på 1920-talet. Nominellt. Efter inflation (alltså realt) var det kring 7%.
Jag tror inte du hittar särskilt många år 40-årsperioder där avkastningen på börsen inte överstiger inflationen med råge. Alltså att även realt med hänsyn tagit till inflation, så har börsen ändå gått markant bättre. Således har det (givet att jag fått siffrorna rätt gällande 7%-ish real avkastning på åtminstone S&P500) i princip alltid de senaste 100 åren varit bättre för en individ att fondera sina pensionsavsättningar än om pensionen betalats av andra arbetandes i samband med din pension då mängden pengar de har möjlighet att sätta av bara ökat nominellt med runt 3% per år i jämförelse med börsens 10%.
Men det kanske är annorlunda nu?
Om du har haft en placering som överpresterat inflationen med runt 7% i 40 år så har du per definition inte tappat köpkraft - det är ju det som avses med real avkastning.
De 100kr du satte av för 40 år sedan har vuxit nominellt till 100*((1.10)^40) = 4500kr ish. Men köpkraften hade “bara” ökat till 100*((1.07)^40) = 1500kr. Men om den hade följt pensionsavsättningarnas ökning, som per definition är en andel av folks lön och bör i genomsnitt vara i linje med inflationen, så hade haft kvar dina 100kr realt. Kul.
För att summan 100kr skulle ens bli 1000kr, utan att folk hade behövt betala större andel i pension, så hade det behövt vara 10 gånger fler personer istället. Men en sådan befolkningsökning känns inte rimlig över tid.
Garantipensionerna betalas av skatt till staten. De pengarna kommer inte från pensionssystemet. Detta var anledningen till att staten tog ut pengar ur AP-fonderna på 90-talet, eftersom AP-fondernas ansvar minskade.
AP-fonderna är för övrigt exakt den sortens buffert som ni efterfrågar: en buffert för när årskullarnas storlek varierar.
Detta tror jag också kan vara en viss fara faktiskt. Att inte kräva någon prestation för en ok pension kan nog göra att folk i vissa lägen väljer den enklare vägen, trots möjlighet eller viss (men inte tillräcklig) vilja att arbeta. Det kan nog också bli svårt att ändra på det om det skulle slå fel senare. Medborgarna förutsätter att deras nuvarande rättigheter gäller framgent och planerar utefter det.
Vi får hoppas att AI kommer kunna generera ett överflöd så att det går att höja allas pensioner
1920 hade du en enorm parantes i historien vad gäller utbyggnaden av industrier. 1960 har du en ny parantes i historien av en snabb växande befolkning 2024, är nästa parantes där du har en snabbt åldrande befolkning. Allt detta påverkar det vi har sett och kommer att se. Därför det står i alla texter att historisk avkastning inte är en garanti för framtida. Ingen vet vad framtiden har med sig.
Och jag hävdar att när fler går i pension kommer pengar flöda från finansmarknader till real ekonomin. Samtidigt som det finns mindre som kan producera och vår infrastruktur föråldras kraftigt.
Effekten av att ha pengarna “fonderat” är att när dessa tillgångar säljs av har du färre köpare=lägre pris och mindre producenter=högre pris på det du vill köpa och högre ränta. Om pengarna istället går som nu mellan generationer blir det mindre pengar i omlopp men samma fenomen. Som är att våra framtida pensionärer inte kommer att få den pension dom trodde vad gäller välstånd och livsstil. Det är inte hur vi mäter systemet fondering eller transferering som avgör. Utan hur den ekonomi man själv lever i kommer kunna klara av att upprätthålla livsstilen för mängden pensionärer.
Pengar är ett sätt att mäta ett system. Inte själva systemet. Välstånd byggs av att människor bygger fabriker inte investerar i fonder.
Jag antar att du menar detta bokstavligt. Det är en förhållandevis liten del av alla som beviljas uppehållstillstånd som beviljas flyktingstatus. Jag har inga exakta siffror men det är en mindre grupp vi pratar om. De allra flesta räknas till andra kategorier som alternativt skyddsbehövande eller anhöriginvandrare.
På samhällsnivå (land eller t.o.m. globalt) är det såklart så, att det enda som spelar roll är egentligen hur många som arbetar relativt hur många som är pensionärer. Finns ingen som jobbar/producerar spelar det ju ingen roll hur mycket du har fonderat.
Japp, bokstavligt. Bara flyktingar får full garantipension från första dagen.
Men de andra får ungefär samma summor i olika bidrag skulle de inte kunna försörja sig själva.
Bara en liten del av de som får uppehållstillstånd är flyktingar. Under 2023 fick totalt 102000 personer uppehållstillstånd. Av dessa var endast 8250 sådana med skyddsbehov.
Det ser ut som det blir närmare 100 000 även under 2024.
Var skall alla bo, har vi resurser i vård skola och omsorg?
Ref. Statistiköversikter av beviljade uppehållstillstånd - Migrationsverket
Det intressanta är väl nettot här, som ligger på mindre än hälften. Och den största gruppen bland invandrare är svenskar som återvänder hem. Men nu är vi nog utanför trådens ämne.
