Jag känner mig tämligen dystopiskt och på gränsen till paranoid, men jag har fastnat i oron kring pensionsutbetalningar från staten när det väl är dags för mig (är 45 år).
Jag är, kanske utan logik, rädd att pensionssystemet då har krackelerat och att pensionen (inklusive tjäntepension) snarare hamnar på nivåer runt några tusenlappar och dessutom är behovsstyrt (typ som bostadstillägg).
Anledningen till min oro är många men framförallt de politiska vindar som pratar om att stora behov av omfördelningen av resurser (ta från de närande och ge till de tärande) men också tankar kring hur vi ska försörja och sedermera ge pension till de som knappt har arbetat alls i Sverige, ett antal som växer år för år. Utan att vara ekonomo så ser jag inte hur pensionssystemet ska gå ihop om färre och färre arbetar samtidigt som alla ska få en pension att leva på. Detta skrämmer mig, då jag inte kommer kunna få ihop tillräckligt mycket kapital för att kunna försörja mig själv efter pension (krävs ca 6 miljoner för att få ut runt 17000 kr/mån, beräknat med FIRE-beräkningar och 3.5% avkastning efter inflation)
De som inte har arbetat och sålunda inte har tjänat in pension får garantipension som inte har något med övriga pensionssystemet att göra.
Det borde snarare leda till högre skatt än lägre pensioner.
Om du är orolig för en kommunistisk apokalyps lär dina besparingar ryka innan pensionen.
Dessa 6 rapporter kanske kan stilla din oro något:
Är inte särskilt orolig. För din del verkar det ganska lugnt. Var mycket snack för några år sedan om hur samhället skulle klara att 40-talisterna skulle gå i pension. Samhället verkar fortfarande rulla på nu när den yngste 40-talisten pensionerades för snart 7 år sedan. För din del kommer den stora kullen födda på tidigt 90-tal fortfarande arbeta i ytterligare 10-15 år efter att du gått i pension. Sen kan man fråga sig i vilken omfattning vi kommer behöva arbeta. Dels lär det ske en fortsatt robotiseringen och sedan finns det en god portion av onödigt arbete som utförs i samhället som kan rationaliseras bort så att arbetskraft frigörs där. Skulle tro största risken (men osannolikt) är någon världsomvälvande händelse så som klimatkatastrof eller krig som sänker ekonomin på bred front.
Saxat från första rapporten du hänvisar till: ”Givet de ambitioner som sattes upp när pensionssystemet skapades visar rapporten att allmän pension i förhållande till slutlön är otillräcklig för det så kallade standardtypfallet, men att faktisk pension inklusive tjänstepension i förhållande till slutlön är tillräcklig.”
Om man börjar se pensionen som en helhet, där ens PRIVATA tjänstepension räknas in ser jag inte varför politiker i framtiden inte kan börja sanktionera de med höga tjänstepensioner. Tex att pensionen blir ”cappad” vid tex 40 000 kr/mån. Får man ut mer än så (kombinerat allmän och tjp) så sänks allmänna pensionen så 40 000 kr gränsen möts. Tror ni på ett sådant scenario?
Politiker är känsliga för vad opinionen tycker. Tror att stora väljargrupper skulle reagera mycket negativt på konfiskering av intjänad pension. Tror som andra att ökad kapitalbeskattning, arvsskatt, gåvoskatt och inkomstskatt är troligare.
Tror det skulle vara politisk självmord att införa något sådant då det skulle avveckla systemet med pensionsrätter som pensionssystemet är uppbyggd kring.
Större risk med högra marginalskatter på lön och pension.
Ja, du är på gränsen till paranoid. Om Sverige får ekonomiska problem, vad är det som gör att du tror att Sveriges pensionärer skulle bära hela bördan?
Pensionärerna är en mycket stor väljargrupp. Att ensidigt “sätta dit” enbart pensionärerna skulle vara politiskt självmord.
Det finns andra saker som man kan oroa sig för, bristande integration, brottslighet, dåliga skolor, etc. Detta kommer att påverka allas vår levnadsstandard negativt, men inte specifikt pensionärerna.
håller till viss del med dig gällande politikers känslighet för väljaras åsikter men det finns ju en hel del undantag som dessutom är har varit aktuella det sista decceniet och fortfarande är det, där stora, regeringsingående partier förordar en politik som majoriteten av folket är emot, t ex invandringspolitik, brott och straff och kärnkraftsfrågan. Vad svenska folket tycker om införd fastighetsskatt idag har jag sämre koll på men det var ju en av Sveriges mest hatade skatt på 90talet.
så även kraftigt sänkta pensioner spelar i en annan liga så tror jag visst att en starkt ideologiskt regering som har väldigt stort stöd skulle kunna gå emot folkviljan och typ villkora pensionsutbetalningar med att man t ex först måste använda ev. privat sparande med motiveringen att “vi måste verkligen göra detta för att alla ska kunna leva jämlikt och rättvist”. Lite “öppna våra hjärtan”. Så länge tillräckligt stor andel av befolkningen (=väljare) inte har några besparingar så är ovan nämnda förslag inte alls en omöjlighet. Majoriteten har väljarna har ju de facto inte några större besparingar. Jag hoppas jag har fel
Givet att våra politiker endast tänker på sina egna karriärer och gör endast sådant som kan maximera sina egna chanser till att bli landshövding eller ambassadör så tror jag inte på ett sådant scenario.
Men detta givet att makten ligger kvar hos nuvarande riksdagspartier (kanske undantaget V).
Tror och hoppas att det kommer gå att ta ut tjänstepensionen utanför Sverige med betydligt lägre skatt och således kan jag få ut en vettig pension totalt sett.
Kommer garanterat minimera min beskattning så fort jag slutar arbeta och barnen är utflugna.
En Alpstuga i Franska alperna och en lgh i Marbella blir självfinansierade.
Jag tror på total kollaps, så ja din analys kan vara korrekt. Sverige kommer bli ett u-land. Jag räknar med att det inte finns någon pension att hämta när det är dags, därför sparar jag själv och utgår ifrån att detta är allt jag kommer ha. Jag räknar inte med någon pension. Har jag fel så är det bra, då blir pension som en bonus.
Frågan är väl inte om staten av illvilja kommer sänka/eliminera pensionerna utan om pensionssystemet i sig är hållbart? Eller välfärdssystemet som helhet.
Även OM matematiken håller så ska pensionspengarna i slutänden gå till köp av varor och tjänster. Dessa måste produceras.
Allt fler är pensionärer och ännu fler kommer bli. Samtidigt en senare debut på arbetsmarknaden. Samt, anar jag, färre i arbetsföra åldern som har ett arbete i egentlig mening.
Vård kommer bli en dyr historia när antalet 75+ exploderar.
Jag tror inte någon regering kommer agera i ren illvilja (även om jag är tämligen cynisk ibland) men jag tänker som du att systemet inte kommer hålla för att få det hela att gå runt när färre och färre arbetar. Jag ser framför mig att de uttrycker ev. kraftiga försämringar för pensioner för de som har ett privat sparande (och därmed inte behöver statens bidrag) i ordalag som redan har använts i samband med att planerna för införandet av miljonärsskatt “jag tycker det är rimligt att de som har ska få vara med och bidra mer”. Jag tror, uppriktigt, att de flesta faktiskt tror att deras ideer och förslag är bra eller ett nödvändigt ont för landet. Och, som jag varit inne på tidigare, om vi går fram i tiden och vi har en tillräckligt stor andel andel som aningen inte arbetar eller saknar eget kapital så riskerar man heller inte att förlora röster på att villlkora pensionsutbetalningen. Vad hade ni själva gjort och röstat på om ni inte hade arbetat unde hela ert liv, saknade besparingar och ett parti föreslår att ni trots detta ska få pension och då på bekostnad av de “elaka” rika som redan har pengar (förmodligen har de roffat åt sig av välfärdsystemet också)?
Jag tänker att delar av pensionsinbetalningarna helt enkelt måste användas akut för att rädda basala funktioner i samhället (polisväsende, grundläggande sjukvård, försörjningsstöd för de som saknar egen försörjning, ngn form av skola i offentligt regi, etc). Jag tror säkert att tanken då är att detta är tillfälligt och att sittande regering ämnar rädda upp situationen senare, men att detta av ngn anledning inte funkar. Lite som det blev med ekonomin för GRIS-länderna på 00-talet, där beslutfattande politker förmodligen inte hade som mål att köra sin länder i botten
Svenska statens ekonomi är bland de bästa i världen. Vår statsskuld är 36 procent av BNP, klart bättre än exempelvis Tyskland. Vi skall bara inte prata om de närmast konkursfärdiga länderna i södra Europa som Grekland, Spanien och Italien.
USA ser inte bra ut, har en skuld på 102 procent och president Biden vill öka skuldsättningen ännu mer.
Jag tror inte att specifikt svenska pensionärer kommer att drabbas av detta mer än andra. Däremot tror jag att man skall som privatperson, pensionär eller ej, vara uppmärksam på sin egen ekonomi. Själv har jag en belåning på villan långt under 50 procent och kommer att klara mig även vid en eventuell skilsmässa eller om min fru dör. Är du i arbetsför ålder bör du ha en rejäl buffert gör att klara av en eventuell långtidsarbetslöshet.
Att gå och oroa sig för vad som kan hända om 30 år är meningslöst. Ingen vet vad som kommer att ske. Däremot är det viktigt att du jobbar på din privatekonomi. Det kommer du att ha nytta av, både före och efter din pensionering
Jag tror inte på några snabba förändringar, det vore politiskt självmord som flera tidigare varit inne på.
Medellivslängden ökar successivt, läkemedel utvecklas och nya medicinska ingrepp blir möjliga. Därför är det naturligt att pensionsåldern successivt kommer att höjas, jag tror också att den faktiska pensionsinkomsten blir mer och mer behovsstyrd.
Jag är 42 år och räknar inte med att enbart klara mig på pensionen när jag väl har den åldern inne, utan sparar och investerar för att själv kunna sörja för en ekonomisk trygghet på ålderns höst.
Vikten av att ha tjänstepension kan inte överskattas. Om jag går till mig själv: Med enbart statlig pension skulle jag överleva, men inte så mycket mer. Tillsammans med tjänstepensionen skulle jag ha det hyfsat. Nu har jag sparat en del. Eftersom jag har låga boendekostnader har jag en bra privatekonomi. Till och med bättre än i 40-årsåldern, eftersom jag inte har någon försörjningsplikt för barnen.
Hur såg det ut för trettio år sedan, när jag var i 40-årsåldern? Sverige hade en enorm ekonomisk kris, kanske den värsta sedan Första världskriget. Det såg verkligen mörkt ut. Så småningom löste sig det hela. Sverige ryckte upp sig och gick från att vara " Europas sjuke man" till att bli nästan bäst i klassen.
Än en gång, att gå och oroa sig för vad som händer om 30-40 år är fullkomligt meningslöst. Säg att det går så dåligt, att vi inte får några reella löneökningar utan får leva på dagens nivå. Till och med detta är väl överkomligt.
Lyssnade på en podd för en månad sedan om just pensionssystemet i Sverige (från en etablerad morgontidning).
Idag har vi en pensionsgrupp i riksdagen representerad av alla partier utom SD och V. Gruppen tillsattes på 90-talet med ansatsen att inga klåfingriga politiker skulle kunna utlova kraftigt höjda pensioner som valfläsk. Detta för att vårt pensionssystem har en komplex struktur som inte tål att rucka för mycket på utan allvarliga konsekvenser.
När systemet sattes upp räknade man med att de flesta skulle trilla av pinn vid 75. Eftersom vi nu snarare lever till 85 behöver man fördubbla kapitalet för att man ska kunna bibehålla utbetalningsnivån (65-85).
Om man teoretiskt räknar att man vid 65 har ett pensionskapital på 3 milj. kan man plocka 300’ per år i tio år. Om man lever ytterligare tio år behöver utbetalningsbeloppet halveras, dvs man kan bara få ut 150’/år.
Om man har en medelinkomst idag (32400) får man ut ca 50% av lönen vid pension. De enda som kommer att få en pension som motsvarar samma lön eller mer är de som tjänar över gränsen för statlig inkomstskatt (+45000).
Håller med om att man inte ska ligga sömnlös och grubbla över framtiden, men så som många redan har sagt i tråden så gäller det att spara till pensionen privat redan nu om man inte tillhör de som tjänar över 45’.
.
