Mycket bra synpunkt @var3gen, arbetsinsatsen är definitivt en parameter. Med den här typen av arrangemang blir man ju i praktiken själv sin egen “räntefondsförvaltare light”.
Samtidigt kan man välja att hålla det enkelt. Kanske därför jag tänker på det mer som en återkommande cykel än som en rak stege. Hur som helst så kommer man långt med att varje månad låsa om sitt nyss utgångna fasträntekonto plus eventuellt nysparande minus belopp som behövs i närtid på det 12-månaders fasträntekonto som just då ger högst ränta. Och, om man som jag även inkluderar lån i arrangemanget, vid tillfälle även låser om en lånedel på 24 månader.
Den enskilt viktigaste möjligheten, för att inte agera helt mekaniskt, är att intressera sig för den allmänna ränteutvecklingen. Att t ex se fördelarna med att idag binda sparande på 12 månader till 3,8% (Tips på kortfristigt sparande, men inte räntor? - Nr 7 av Kanske) trots att det finns rörliga konton med högre räntesats. Men att samma erbjudande kanske inte varit lika attraktivt med en annan förväntad ränteutveckling.
Dessbättre är den allmänna ränteutvecklingen både relativt lättillgänglig och relativt trögrörlig. Det var inte helt svårt att i september 2021 förvänta sig att räntan var på väg upp, och att då se det positiva med att binda lån på 36 månader till 1,06%. Eller att i mars 2024 förvänta sig att räntan var på väg ned, och att då se det positiva med att binda sparande på 23 månader till 5%.
Grundprincipen i sin enklaste form är att försöka binda lån på låg ränta och längre tid vid ränteuppgångar, och att binda sparande på hög ränta och längre tid vid räntenedgångar. Men även bortsett från mer extrema exempel så är arrangemanget med rullande fasträntekonton relativt “förlåtande”, och en enskild månads återinvestering får begränsad påverkan på helheten. Viktigare är snarare att skapa en rutin för att Just. Keep. Re-fixing.