@Polyfalante, till att börja med vill jag säga tack för att du utmanar tråden med välskrivna kritiska inlägg. Det är precis denna typ av diskussion som jag vill ha i tråden, och som för den framåt. Jag är inte ute efter en eko-kammare av allvädersälskare. Så jag vill absolut inte att du ska känna att du “skräpar ned” tråden, tvärtom!
Du tar upp många olika frågor, och sammantaget håller jag med om 80% av vad du skriver. Särskilt håller jag med om att man måste förstå en strategi för att kunna hålla fast vid den, vilket jag trycker på upprepade gånger i tråden. Jag kommenterar resterande 20% nedan:
Jag tolkar detta som huvudpoängen i din kritik - att vi inte kan lita på historiska långtidskorrelationer. Jag skulle här vilja citera ett tidigare inlägg:
Anser du att det inte går att göra denna typ av logiska, fundamentala antaganden? För mig är dessa lika självklara som antagandet att aktier alltid kommer ha en positiv riskpremie. Sedan kan man alltid diskutera implementeringen - ex. hur riskabla amerikanska statsobligationer är, eller vilket råvaruindex man ska följa, men det motsäger inte den fundamentala logiken.
Jag tycker att det finns en mycket viktig distinktion mellan dina exempel och allvädersportföljen - alla ovanstående strategier förlitade sig på att en ensam mekanism skulle bestå, medan allvädersportföljens filosofi är att diversifiera mellan så många tillgångsslag, riskpremier och mekanismer som möjligt.
Jag följde också Hedgefundies tråd med intresse, men blev mindre förvånad när strategin föll eftersom negativ korrelation mellan aktier och statsobligationer bara är robust under tider med låg inflation. Det var lätt att zooma ut och inse att strategin inte hade fungerat under t.ex. 70-talet. Men Hedgefundie var inte ensam - än idag tycks de flesta fondrobotar och förvaltare nöja sig med att begränsa sitt universum till enbart aktier och räntor, vilket säkerligen kommer ändras till att inkludera guld/råvaror lagom tills nästa sekulära disinflationära cykel börjar. I allvädersportföljen zoomar vi istället ut och ser cyklerna i sin helhet.
Beträffande managed futures och faktorer är det välkänt att de genomgår långa perioder av underprestation, vilket diskuterats flitigt i tråden. Jag inkluderar dem i min avancerade portfölj som en del av målet att få exponering mot så många olika riskpremier som möjligt, men jag hade aldrig förlitat mig på dem i isolation. Min portfölj kommer inte stå eller falla på dessa, eftersom varje faktor är en så liten del av helheten.
Guldet utgör inte större andel av portföljens totala risk än aktierna, räntorna eller råvarorna. Hela poängen är ju att portföljen inte ska falla på att ett ensamt tillgångsslag går dåligt. Guld genomgick en utdragen björnmarknad under 80-talet men allvädersportföljen presterade ändå väl tack vare aktier och obligationer.
Sammanfattat skulle jag säga att man behöver acceptera och tro på följande ekonomiska “axiom” för att investera i en allvädersportfölj:
- Olika tillgångsslag trivs i olika ekonomiskt klimat, baserat på tidlös, fundamental logik.
- Majoriteten av tillgångsslag i portföljen kommer alltid ha en positiv riskpremie.
Tror man inte på punkt 1, så kan 100% aktier mycket väl vara ett bättre val. Tror man inte på punkt 2, så är bankkonto ett bättre val. Accepterar man ovanstående punkter är jag dock övertygad om att en allvädersportfölj +/- hävstång är det bästa sättet att förvalta sitt kapital.