Jag följer också Börslabbet och har läst artikeln. Det är kul att jag och Henning utöver att ha samma namn också har liknande tankar om allvädersporföljer - t.ex. uppdelningen av aktier i momentum/kvalitet vs. värde, valutaeffekter och guldets plats. Se även artikeln “Investerarfysikerportföljen in i 2026” som publicerades nyligen. Sen skiljer vår praktiska implementering och våra mål betydligt, där hans allvädersportfölj mer är en aktietung “förbättrad 70/30-portfölj” (enligt Hammars egna ord) medan mitt mål är att konstruera en perfekt balanserad portfölj.
Beträffande ombalansering tycker jag egentligen inte att artikeln motsäger slutsatserna jag dragit i denna tråd. Metoden med ombalanseringsspann +/-1 sigma triggas statistiskt var 3:e år (om man observerar på årsbasis, tätare vid mer frekventa observationer men principen gäller ändå) per fond, och är vald just för att låta trender löpa. En grundportfölj med 4 fonder triggar därmed ombalansering i snitt var 3/4 = 0,75:e år. Ur mitt inlägg om “optimal ombalanseringsmetod”:
Att ombalansera årsvis är i mina ögon bara en förenklad variant för att ta tillvara på samma princip. För grundportföljen har ombalansering halvårsvis fungerat bäst i mina backtester, och är absolut en tänkbar alternativ metod om man tycker ombalanseringsspann är krångligt. För avancerade portföljen rekommenderar jag dock ombalanseringsspann.
Vad roligt att du skriver just detta, för jag har hållit på att skriva ett inlägg om just den här definitionsfrågan. Du ställde ju frågan i en annan tråd:
Tyvärr har jag prioriterat ned att färdigställa det inlägget till förmån för den stora portföljuppdateringen + uppdatering av första inlägget som jag håller på med, som ska publiceras innan årsskiftet. Så jag kommer inte kunna svara dig utförligt förrän tidigast i januari. Men kort sammanfattat finns det absolut en modellteoretisk definition av “ultimat” som jag strävar efter, och som är förankrad i forskningen och inte enbart empiri.
Om har tid får du gärna läsa följande artikel (en av mina absoluta favoriter) på ämnet i väntan på mitt regelrätta svar:
Jag har kommenterat denna artikel i ett tidigare inlägg från dec 2022, men jag har lärt mig en hel del sedan dess och fått nya insikter som jag tänkte dela med mig av.
Kort sammanfattat finns det grundläggande filosofiska skillnader mellan en investerare som landar i marknadsvikt/marknadsportföljen respektive riskparitet, men faktiskt inte så stora som man kan tro. Båda investerare tror att volatilitet och korrelationer kan förutspås av marknaden (ja - även marknadsviktinvesteraren förutsätter implicit detta trots att det är ointuitivt - mer utförligt resonemang kommer i mitt regelrätta inlägg), men marknadsinvesteraren tror att beta och endast beta är den faktor som belönas, medan riskparitetsinvesteraren tror att alla tillgångsslag har en egen inneboende och okorrelerad långsiktig riskpremie. Modern akademisk forskning och empiri tyder på att det sistnämnda synsättet är mer verklighetsförankrat.