Jakten på den "ultimata" allvädersportföljen

Ja, det är sant att det idag är lättare att handla med guld framförallt för privatpersoner.
Och absolut är det mer krediter i omlopp globalt!

Men frågan är vilken betydelse det har för oss som investerare. Vi vet att antalet spekulativa ägare via ETF:er och certifikat har ökat kraftigt. Samtidigt har centralbanker köpt 800-1100 ton guld årligen sedan 2022, historiskt extrema nivåer. Det guldet lämnar i praktiken marknaden och säljs inte vid nästa dipp. Så medan den spekulativa handeln växer i ena änden, växer den mest tålmodiga ägarbasen i den andra. Nettoeffekten på hur spekulativ guldmarknaden faktiskt blivit är därmed inte självklar.

Vad vi vet är att priset ökar, och volatiliteten går nu uppåt som konsekvens på kortare sikt. Vilket medellång sikt kommer ge högre volatilitetstal för guld och därmed kan man tänkas vilja justera ner mängden guld i sin portfölj på sikt. Jag överväger själv att höja volatilitetsantagandet för guld från 15-16% till 19% i min portföljmodell, vilket ger märkbar effekt på allokeringen.

Men att stå still och fatta beslut på var priset exakt befinner sig är att utmana marknaden på ett sätt jag inte är beredd att göra. Marknads timing är extremt svårt, och spekulativt och brukar leda till misstag.

En paradox är att ökad tillgänglighet och ökad belåning ger fler ägare med “svaga händer” dvs ägare som spekulativt köper men tvingas sälja vid kraftiga nergångar pga margin calls. Det förstärker kortsiktig volatilitet, vilket i sin tur stärker argumentet för att justera upp volatilitetsantagandet.

2 gillningar

Väldigt bra skrivet👏

2 gillningar

Smyckesindustrin köpte väl tidigare runt 50% av årsproduktion av guld, minskade dock 2025 och kommer fortsätta minska under 2026 om dagens prisnivå står sig. Smyckesindustrin har ju börjat med både 14 och till och med testa 9 karats guld för att priset inte ska bli för dyrt för kund. Efterfrågan har dock sjunkit. Spekulation i guld som investering har dock fortsatt.

Men det gäller väl alla tillgångar inkl aktier och räntor. Alla kan handla i princip när som helst som marknaderna är öppna.

3 gillningar

Jag håller med föregående, om något är detta ett argument för att höja volatilitetsantaganden för alla tillgångsslag. Jag tror dock det är viktigt att inte göra något förhastat, utan vara tålmodig och se hur det utvecklar sig på längre sikt. Om jag någonsin uppdaterar volatilitetsantaganden för grundportföljen kommer det ske under en lugn period, aldrig när volatiliteten/känslorna är som starkast.

Man ska också komma ihåg att justeringar av antagen volatilitet ger ganska liten effekt på volatilitetsviktningen. Om vi räknar på grundportföljen men antar ett nytt volatilitetsvärde för guld på 19% istället för 15%, medan aktier och råvaror behåller 15% och statsobligationer 10%, så får vi viktningen 29/29/19/23 istället för 27/27/19/27. Det är en viss skillnad, men absolut inte så att hela portföljen fallerar eller blir helt obalanserad. Höjer man däremot antaganden för alla tillgångsslag så händer förstås ingenting med viktningen :slightly_smiling_face:

4 gillningar

Instämmer i att det till slut förmodligen har mindre betydelse för portföljens faktiska utformning med dessa relativa förändringar av volatilitetsdata.

Men för egen del som tycker det är lite kul med själva modulerandet så är det lite intressant att modulera med ny data och se effekter av ändrad volatilitet på de olika kategorierna.

Det har förmodligen liten betydelse på resultatet om 10 år!
Speciellt om man håller sig till en grundportfölj. Då spelar faktiskt en procent i volatilitet hit eller dit liten roll.
Inte heller en eller några procent faktisk allokering i en eller annan tillgång kommer vara avgörande.

Med det sagt så har jag senaste dygnen roat mig med att leta grunddata för alla tillgångar jag har, normalisera mot SEK och se vad effekter blir för min portfölj. (Som skiljer sig något mot Zinos)

Men man kan väl ändå som någon slutsats konstatera att volatilitetsdata behöver man förhålla sig till, men eftersom det i portföljer av vår typ är fråga om volatilitetsdata på så lång tidshorisont som möjligt mer eller mindre så blir effekten av att tex guld går upp eller aktier går ner etc inte så stor egentligen på kort sikt.

Men precis som att vi viktar om pga att pris rör sig, får vi väl inse att man får vikta om när volatilitetsdata ändrats?

Det lär inte vara ofta det är volatilitetsdata som orsakar en omviktning i sig, men detta är något jag i alla fall håller ögonen på och funderar vidare på hur jag ska hantera i min portfölj.

Det ökar absolut komplexiteten och är något för en mer avancerad optimerad portfölj att ens fundera på!

1 gillning

Ca 8 handelsdagar in i PPM-förslaget som @JFB postade med utgång från Grundportföljen. AP7 har inte rört sig mycket, men istället har andra delar gått bättre. En trevlig start som jag hoppas håller i sig över tid, även om jag är beredd på stora svängningar i guldfonden framförallt :star_struck:

Natural Resources närmast ombalansering för tillfället.

4 gillningar

@Alec När du pratar om marknadsportföljen menar du då för alla tillgångsslag? Dvs som den beskrivs i den här rapporten “Global Market Portfolio 2025”

Enligt State Street så är fördelningen denna i September 2025:

De har även gjort en uppskattning av den framtida utveckling för de olika tillgångsslagen:

1 gillning

Precis, det är den jag syftar på.
Alla tillgångar i den är inte helt praktiska att äga i portföljsammanhang, men är en annan diskussion som vi haft i en annan tråd: Replikera marknadsportföljen, hur hade du byggt den?

2 gillningar

Enligt marknadsportföljen så har isåfall Zinos AW portfölj massivt överviktat guld och råvaror(som inte ens är med i marknadsportföljen) och underviktat aktier och obligationer. Vad ser du för risker med det Alec?

En möjlig risk jag ser är att portföljen är konstruerad efter vilka ekonomiska klimat vi historiskt har haft. I framtiden kanske vi får ett helt annat klimat som vi aldrig upplevt eller inte har tänkt på. Tex, ett konkret exempel är att det ser ut som att i princip alla länder utom Afrika har folk slutat och födda barn. Tror Sverige ligger på ca 1.4 barn per kvinna nu. Vi kommer få en minskad befolkning vilket aldrig tidigare hänt i världshistorien och i synnerhet inte dom senaste 100 åren. Vad kommer hända då med tillgångarna i AW portföljen? Inryms detta scenario i dom ekonomiska klimaten som portföljen är designad för. Eller blir det här ett helt nytt scenario?

Som lekman tänker jag så här:

  • Minskad befolkning →

  • Lägre råvarupriser när efterfrågan minskar

  • Lägre efterfrågan på guld när befolkningen minskar

  • Sjunkande vinster för företagen när en stor del av konsumenterna sakta men säkert dör av

  • Riksbanken sänker räntan för att få igång ekonomin

  • Obligationerna får initialt en ökning i värde men på sikt kommer dom få en låg avkastning när vi har konstant låg ränta i årtionden för att få fart på en döende ekonomi.

Hur skulle ett sådant scenario påverka AW portföljen som eventuellt även är belånad till x1.4?

Jag tycker inte det är meningsfullt att börja spekulera i enskilda makroscenarier som demografisk stagnation, räntebanor eller prisutveckling för råvaror/guld. Poängen i mitt tidigare inlägg handlar om själva modellvalet, inte specifika utfall.

Marknadsportföljen representerar hela det prissatta universumet av riskbärande tillgångar i proportion till marknadsvärde. Det är summan av alla prissatta tillgångar som handlas globalt, justerat för likviditet och kapitalflöden. Att äga global marknadsvikt innebär att man inte tar uttryckliga ställningstaganden till strukturerade scenarier.

En AW-portfölj däremot är en normativ konstruktion där man gör antaganden om:

• vilka riskmått som är relevanta (ex volatilitet)

• hur olika tillgångsslag samverkar i olika klimat

• att historiska korrelationer är tillräckligt stabila

• att diversifiering över tillgångsslag ger bättre riskjustering än ägande i proportion till marknadsvärde

Det är flera antaganden ovanpå den jämviktsmodell som ligger bakom marknadsportföljen.

Min invändning är inte att AW inte kan fungera under vissa regimer. Den är att den är mer modellberoende, oklart vilken den egentligen kan vila på rent teoretisk. Ju mer man börjar spekulera i framtida scenarier, desto tydligare blir det att AW-konstruktionen kräver fler och starkare antaganden än att helt enkelt äga marknaden..

5 gillningar

Är väl rätt långt till en minskande befolkning påverkar tillväxt och konsumtion. En stor del av jordens befolkning har ju en bit kvar till västvärldens konsumtion.

AI kommer ju förmodligen också påverka produktiviteten per capita.

2 gillningar

Mejlat Avanza om att jag önskar dom tar in Mandatum Mngd Ftrs A1 SEK Cap Perf H.

Fick till svar:

Vet att du @Jacob_Skj också mejat dom under 2025.

Fler som har Avanza får också gärna mejla dom.

Tänker att ”Spottar man på en sten blir den blöt till sist”.

2 gillningar

Bra initiativ tycker jag! Jag har redan lagt en slant (utöver Lynx) i iMGP DBi MF ETF som ju numera finns på Avanza, men ju fler ju bättre. Bra med konkurrens inom dessa dyra fonder.

2 gillningar

Har du läst artikeln som Zino länkade till för ett tag sedan? Den är verkligen läsvärd, och jag tror att den möter många av de betänkligheter du har angående att avvika från marknadsviktad portfölj.

En (av många) saker jag tar med mig från den är:

En naiv portfölj som inte gör några aktiva antaganden alls, såsom marknadsportföljen, kan bara vara teoretisk optimal om det inte går att göra några som helst antaganden om exempelvis relativa volatiliteter, korrelationer eller riskpremier mellan olika tillgångsslag.

Om man exempelvis tror på följande antagande: “Aktier och råvaror är inte perfekt korrelerade”, så kan man använda detta i en optimering som teoretiskt slår marknadsportföljen.

Jag läste igenom den igen för typ 4e gången och tänkte försöka sammanfatta i relation till dina punkter. Men det är svårt när varje paragraf känns relevant, men några smakprov kommer här:

It’s clear that portfolio optimization is a powerful tool that must be used thoughtfully and
responsibly. However, even the critics agree that optimization is the only mechanism to make best use of all the information available to investors. Despite this consensus, many investors default to naive methods of portfolio construction, which typically take three forms:

  • Conviction weight - investments are held in proportion to the portfolio manager’s conviction
    in the investments’ relative prospects
  • Market cap weight - investments are held in proportion to their market capitalizations
  • Equal weight - investments are held in equal weight

What is not well known - or at least rarely discussed - among practitioners is that each of
these heuristic portfolio choices implies strong views about the nature of the investments under consideration.

If we acknowledge that most investors are seeking to achieve the highest returns subject to a maximum risk threshold, portfolios constructed using the above heuristics express strong views about market inefficiency. In fact, we are confident that many practitioners would be uncomfortable with the extreme implications expressed by these portfolios.

For example, managers who form portfolios on capitalization weights are expressing the strict view that the chosen investments should produce returns that are a linear function of their beta to the portfolio. In other words, that the investments all have equal Treynor ratios2. While this assumption is consistent with CAPM, it is grossly inconsistent with the empirical evidence, as we shall see below.

och

Whether you are conscious of it or not, the choices you make about portfolio construction express views about the properties of the asset universe under consideration. This is true whether you choose to allocate to investments based on naive methods, such as capitalization weights or equal weights; apply heuristic methods like inverse volatility or variance; or deploy full-scale portfolio optimization.

This fact is inescapable. The only question is whether you want to express these views
consciously or unconsciously.

angående “vilka riskmått som är relevanta (ex volatilitet)”:

To facilitate this discussion, we must first set some fundamental assumptions. First, we assume that investors have preferences that are well captured by mean-variance utility. That is, investors prefer to own the portfolio that maximizes their expected return subject to a maximum tolerable portfolio volatility. We acknowledge that many investors care less about volatility than risks like “permanent loss of capital”, “maximum drawdown”, or “expected shortfall”. However, these alternative definitions of risk are well captured by mean and variance. Consider that, when a systematic strategy is regularly rebalanced, a large expected mean relative to volatility strongly implies a smaller risk of permanent loss, a smaller expected maximum drawdown, and a smaller expected shortfall.

Mer om CAPM:

(Haugen and Baker 1991) questioned the fundamental assumptions that are necessary for the
market cap portfolio to be mean-variance efficient:

”A prediction that cap-weighted stock portfolios have the lowest possible volatility given
their expected return must be based on a set of assumptions that includes the following:

  1. All investors agree about the risk and expected return for all securities.
  2. All investors can short-sell all securities without restriction.
  3. No investor’s return is exposed to federal or state income tax liability now in effect.
  4. The investment opportunity set for all investors holding any security in the index
    is restricted to the securities in the cap-weighted index.

While CAPM is perhaps the most profound empirical failure in the history of finance, over the
past few decades market cap based indexing has completely dominated all other forms of indexing for two reasons:

  • it is grounded in a well formed, macro-consistent theory and
  • investment capacity.

Also, until recently there was very little in the way of academically validated literature to inform alternative methods. However, over the past decade or so academics have proposed several alternatives for portfolio choice that express equally compelling relationships between risk and return.

Men jag rekommenderar verkligen att du “absorberar” hela artikeln, skulle vara väldigt intressant att höra dina reflektioner på den.

4 gillningar

Jag håller med om att marknadsvikt inte är “antagandelös”. Den implicerar i praktiken CAPM-logik och lika Treynor-ratio. Det är ett starkt antagande.

Men jag tycker att det viktiga här är typen av antaganden.

Marknadsvikt innebär i grunden att man accepterar marknadens aggregerade prissättning av risk. Man gör inga egna explicita antaganden om framtida relativa volatiliteter, korrelationer eller riskpremier.

Optimering i RP/AW däremot innebär att man aktivt använder uppskattningar av just dessa storheter. Då uppstår två saker:
1. Resultatet blir extremt känsligt för input-fel.
2. Man tar implicit ställning till att marknaden inte redan har prisat den informationen korrekt.

Jag tycker ReSolve-artikeln är intressant och välskriven. Den har helt rätt i att alla portföljval uttrycker en syn på världen, medvetet eller omedvetet. Där håller jag med.

Men jag upplever att den centrala frågan inte är om man kan konstruera en portfölj som slår marknadsvikt givet vissa antaganden. Det kan man nästan alltid i en optimeringsmodell. Den svårare frågan är om dessa antaganden är tillräckligt stabila och robusta för att motivera en strukturell avvikelse från marknadens vikter över mycket lång tid.

Att aktier och råvaror inte är perfekt korrelerade är inte privat information. Det är allmänt känt och redan reflekterat i priserna i en EHM värld. Då återstår frågan om optimeringen tillför något utöver det som redan är inprisat.

Jag säger inte att optimering är fel, (även om jag personligen lämnat det). Jag säger att det är mer modellberoende. Ju fler strukturella antaganden man lägger ovanpå marknadsportföljen, desto större blir modellrisken.

Marknadsvikt är kanske inte perfekt, men den kräver minst att man själv ska ha rätt om hur världen fungerar. Det ger i praktiken både lägre modellrisk och ofta även lägre beteenderisk, eftersom konstruktionen är enkel och inte kräver att man löpande försvarar eller justerar sina antaganden. Som en bonus har den även extremt låga konstnader så man inte behöver göra någon handel eller rebalansering, bara ”set and forget”.

4 gillningar

Jag tror att det här i grunden handlar om hur olika portföljmodeller hanterar antaganden.

En modell som strukturerar portföljen utifrån tillgångars makroekonomiska roller bygger, mer eller mindre uttalat, på att dessa roller fortsätter vara relevanta framåt. Det är ett fullt rimligt arbetssätt, men det innebär också ett strukturellt antagande om att realräntedynamik, inflationsregimer och centralbankers beteende inte förändras på ett sätt som bryter historiska mönster.

Det behöver inte handla om extrema scenarier som guld i rymden. Det räcker med gradvisa regimskiften för att samspelet mellan tillgångsslag ska se annorlunda ut än i den historik som modellen bygger på.

Empiriska mönster är värdefulla, men de är inte i sig en teoretisk garanti för framtida relationer. Marknaden känner till historiken och den är rimligen redan reflekterad i dagens priser. När man lägger en tydlig makrostruktur ovanpå marknadens vikter tar man därför implicit ställning till att dessa relationer består.

Det är inte nödvändigtvis fel. Det är bara en annan typ av modell, med andra styrkor och andra risker. För mig är den centrala avvägningen hur mycket struktur och hur många antaganden man vill bygga in i portföljen.

Ur den synvinkeln tycker jag personligen att Black-Litterman-modellen är intressant, eftersom den utgår från marknadens jämvikt och låter egna vyer påverka portföljen i proportion till hur säker man är på dem. Det blir ett sätt att uttrycka antaganden utan att låta dem dominera konstruktionen.

Jag tror också att om man har en väldiversifierad portfölj där alla olika tillgångsslag har en signifikant allokering, så blir ev. input-fel inte så kritiska. Avhandlas också i artikeln:

There may be some cases in which small input errors matter, but in most cases sensitivity to estimation error is more hype than reality.

Hela paragrafen

Cynics often refer to mean-variance optimizers as error maximizers because they believe that
small input errors lead to large output errors. This cynicism arises from a misunderstanding
of sensitivity to inputs.

Consider optimization among assets that have similar expected returns and risk. Errors in the estimates of these values may substantially misstate optimal allocations. Despite these misallocations, however, the return distributions of the correct and incorrect portfolios will likely be quite similar. Therefore, the errors do not matter because the resultant incorrect portfolio is nearly as good as the correct portfolio.

Now consider optimization among assets that have significantly dissimilar expected returns and risk. Errors in these estimates will have little impact on optimal allocations; hence again the return distributions of the correct and incorrect portfolios will not differ much.

There may be some cases in which small input errors matter, but in most cases sensitivity to estimation error is more hype than reality.

Vet inte om jag lyckas förmedla detta på ett bra sätt men:

Om ett tillgångslag helt plötsligt beter sig markant annorlunda (vad gäller kovarians, avkastning) mot hur det historiskt har betett sig, så har vi i en väldiversifierad portfölj med många tillgångsslag troligtvis ett eller flera andra tillgångsslag som också påverkas kraftigt, varav en del “tvärtemot” hur dom tidigare har fungerat.

Så felestimat i de enskilda korrelationerna och riskpremierna spelar inte så stor roll som man kan tro. Så länge det finns fundamentalt skilda tillgångslag i portföljen så kommer den totala dekorrelationen vara i ungefär samma storleksordning.

1 gillning

Jag håller med om att små estimatfel i en kovariansmatris sannolikt inte är avgörande i en brett diversifierad portfölj. Där är vi nog inte oense.

Min invändning handlar dock mindre om numerisk input-känslighet och mer om vilka antaganden som ligger bakom själva strukturen.

Volatilitet och historiska korrelationer är empiri. De beskriver hur tillgångar har samvarierat i tidigare regimer. När man bygger en modell som implicit utgår från att dessa mönster fortsätter vara representativa, gör man ett antagande om att den underliggande makrodynamiken är relativt stabil.

Det behöver inte betyda att modellen är fel. Men det är en annan typ av risk än ett felestimat på 0,1 i en korrelation. En väldiversifierad portfölj kan absolut vara robust mot små parameterfel. Frågan är hur robust den är mot strukturella regimskiften, eller mot att historisk volatilitet och korrelationer gradvis förändras över tid. Det är där jag menar att modellrisken uppstår.

En kompletterande reflektion kring begreppet ”ultimat”:

Om jakten på den ultimata allvädersportföljen ska ha någon egentlig bäring tror jag att man först behöver enas om vilken modell man utgår ifrån och vilka antaganden man är beredd att acceptera. Det är ju dessa antaganden som ytterst avgör varför portföljen skulle vara strukturellt överlägsen.

Handlar det i första hand om en empirisk definition, där historisk Sortino (eller något annat mått?), drawdowns och simuleringar är vägledande? Eller utgår man från en mean variance-ram där volatilitet antas vara rätt riskmått och där kovariansstrukturen förväntas vara relativt stabil? Eller är det en makrobaserad modell där tillgångar antas fylla någorlunda stabila roller i olika regimer? Alternativt en jämviktsbaserad ansats där marknadsvikt är utgångspunkt och avvikelser kräver explicita motiv? Därtill kommer antaganden om investerares rationalitet, riskpreferenser, portföljkomplexitet och kostnader, listan kan göras lång..

Beroende på vilket ramverk man väljer kommer definitionen av ”ultimat” att se olika ut. I en värld där man antar någorlunda effektiva marknader blir frågan dessutom varför just dessa antaganden inte redan är reflekterade i priserna. Utan en tydlig diskussion om modellval och antaganden finns en risk att man optimerar inom ett ramverk som tas för givet snarare än motiveras.

1 gillning

Fast korrelationerna existerar ju av en anledning, det finns i de flesta fall väl etablerade förklaringsmodeller som beskriver dem. Man behöver alltså inte betrakta korrelationsmatrisen enbart som en svart låda. Om man t.ex. läser i nyheterna att centralbankerna ska sluta köpa guld så har man ju där en bra anledning att anta att makrodynamiken kommer att förändras, man behöver inte vänta på att korrelationsmåttet ändras för att göra något.

1 gillning