Ni var lite inne på det men en sak som jag tycker kan vara bra att även ha i åtanke är att oro i sig inte är något farligt. Det är en naturlig reaktion på ett hot, ett slags alarmsystem som hjälper oss att fatta beslut om hur vi ska hantera en fara och ytterst avgöra om vi ska fly eller fäkta. Att inte ta oro på allvar gör att vi riskerar att inte överväga och eventuellt ta till åtgärder som situationen kanske ändå kräver.
Om en känner oro är det precis som ni var inne på mycket möjligt att en har tagit för stor risk och att rätt lösning kan vara att justera den; känner en däremot ingen oro så kan det även vara en indikation på att en har tagit för lite risk. Det viktiga i den här situationen är att inte försöka dämpa oron, utan att ta den på allvar så att den inte övergår till panik och att en gör något förhastat.
Det kan få förödande konsekvenser att försöka dämpa oro. För att ta ett konkret exempel från en aktuell kris; när SARS-CoV-2-pandemin slog till var ett av regeringens uttalade mål att dämpa oro. I stället för att bara ta till åtgärder mot det akuta hotet som smittspridningen utgjorde skulle även själva oron för viruset bekämpas. Detta fick sedan kritik av Coronakommissionen.
Min egen analys är att regeringens försök att dämpa oro även gjorde att många inte tog det konkreta hotet på allvar och därför inte heller tog tillräckliga åtgärder för att hantera faran. Detta märkes tydligt i att fler och skarpare smittskyddsåtgärder infördes allt eftersom, ofta senare än i andra länder och ofta inte fick helt genomslag hos allmänheten. Ett konkret exempel på en sådan åtgärd är masker och andningsskydd som började användas brett inom vården först under senhösten 2020 och som trots att allmän rekommendation till slut infördes aldrig såg någon bred användningen i befolkningen. Det är möjligt att vi hade klarat oss bättre om regeringen istället för att försöka dämpa oro hade tagit i ordentligt redan från början och senare skalat ner när situationen så tillät.
Det hjälper inte att sitta still i båten om båten inte är sjöduglig; att känna oro över att båten kanske kommer att sjunka är nödvändigt för att vi ska rusta upp båten i tid och så att vi inte behöver ta de dåliga besluten när båten väl står på botten.