Vet inte riktigt hur jag ska ställa mig till det där. Ska man tolka det som att de där 400-500kr per vecka läggs på mat till ordinarie pris på ICA Nära och att man köper typ det man vill ha för stunden?
Jag äter för mindre och tycker egentligen inte att jag har det dåligt.
Men då är jag också ganska flexibel och köper mycket svinngrejer och på extrapris, fryser in och lagar maten själv.
Vad man gör med sin matbudget bestämmer man själv. 
Om Jan tar sig an en existensminimum nivå, så kan du tydligen ge bra tips.
Men finns verkligen mat uttryckt med ett specifikt belopp som ryms inom begreppet existensminimum? Var i så fall?
Om du vill kan du använda summan som Konsumentverket anger på 2700kr i månaden.
Jag som lever nära existensminimum har dock aldrig haft ekonomiskt utrymme för den summan.
Så 2000kr är en snäll gissning, vissa lägger nog mindre, för pengarna tar slut innan månaden är slut.
Jo, men Konsumentverket tror jag inte räknar med att man handlar i de billigaste butikerna och köper med rabatt i många fall. De räknar inte heller med att man är flexibel utan snarare att man slaviskt ska följa deras egna veckomatsedlar.
Det blir därför uppblåst och de skriver själva: “Beräkningarna visar hur mycket pengar ett hushåll kan behöva lägga på mat och
andra saker. Kostnaderna bygger på uppskattningar för ett hushåll i en lägenhet.
Det är inte statistik på hur det faktiskt ser ut.”
Min uppfattning är därför att det finns marginal neråt innan man kan prata om existensminimum.
Det här var väldigt svårt att förstå. Förklara gärna vad du menar.
Att leva på 500 sek i veckan på en person är absolut görbart även i längden, om man är noga. Men det är knappast något överdåd.
Frågan är också, var kommer summan 100kr i veckan ifrån?
Tror ändå de flesta som lever under existensminimum i Sverige idag har en matbudget närmare 2000kr än 400kr, per månad.
Men Jan och alla andra kan välja en egen nivå.
Tanken med utmaningen är troligen att få sig ett annat perspektiv och belysa sina vanor. Sen går det göra på en massa olika sätt.
Jag har inte påstått att det är överdåd, för det är det inte.
Men när jag hör ordet existensminimum tänker jag att det borde vara lägre än så.
400-500kr per vecka med planering, flexibilitet och mycket egen matlagning är i mina ögon en rimlig matbudget och förmodligen mer hälsosam än många (men inte alla) högre budgetar som inkluderar mer halvfabrikat och färdigmat.
Jag har gjort det i åratal och jag har inga superkrafter, mer än Matpriskollen och koll på matlagning och bakning.
Fast existensminimum i brukar i Sverige uppfattas som den specifika gränsen myndigheten slår fast. Sen kan man ju slå fast sina egna gränser också.
Jag skulle rent teoretiskt designa en meny för 2000 sek i månaden jag skulle kunna leva på, men jag tror att det vore väldigt svårt för mig att hålla mig till det en längre tid utan att jag verkligen var tvungen. (Sedan har jag levt väldigt billigt tidigare i livet, men nu är jag gammal och rik.)
Mm, men det verkar inte som att existensminimum är uppdelat på det sättet av någon myndighet för just mat, de tittar bara på totalen.
Det enda jag kan konstatera är att jag lägger jättelite pengar på mat men äter mer hälsosamt än de flesta jag känner som betalar mer.
Det går att göra en uppskattning om man är nyfiken.
Summorna vid till exempel löneutmätning finns här:
För många är mat inte bara näring. Det är umgänge, glädje, njutning och kreativitet. Man kan leva nyttigt på billig måltidsersättning, men hur kul är det?
Men 100kr i veckan är inte hälsosamt för de flesta, därav konsumentverkets riktlinjer.
Men jag pratar om 400-500kr i veckan, inte 100kr. Jag skrev ju själv i första inlägget att 100kr per vecka är för lite för mig och alla andra.
Ingenstans har jag nämnt att 100kr per vecka är rimligt, jag har bara pratat om 400-500kr.
Jag har också bara skrivit om 4-500kr per vecka. På mat.
Lättaste med den där utmaningen måste ju vara att inte duscha på en vecka. Det är standard för mig och kommer helt naturligt utan någon ansträngning alls. Vara utan internet skulle däremot vara galet svårt 
Alternativkostnaden för f-n Helge, alternativkostnaden!! 
Lätt! Där ligger jag. 
Men det är en bra gräns för många tror jag och värt att bara skala bort det där som tas för givet. Dessutom är det så många andra bottnar i existensminimum och Jimmy var ju inne på det när han pratade om grundtrygghet i hem och buffert. Det underskattar man lätt när man har bostad och buffert på plats.
Jag har f ö ofta lyckats somna direkt på golvet, så det där med att sova utanför sängen skulle jag också fixa. Det jag skulle tycka vara svårast är nog det här med uppkopplingen. Jag hänger på tok för mycket på nätet. 
Bonus: Kör man 5:2 som jag så blir det här med kalorireduktion inte ett bekymmer lika snabbt som för andra. Men, med det sagt… hundra spänn i veckan skulle jag inte fixa annat än som ett tokigt vad.
Jag vet inte summan för existensminimum gällande matkostnader. Men om man lever på försörjningsstöd och är en ensamstående vuxen person är livsmedelsnormen 74 kr/dag. Det är ju ingen svårighet att klara sig på den summan, om det gäller en vecka och man har möjlighet att laga och förvara maten. Att göra det över längre tid är en annan sak.
Jag skulle troligen rätt lätt fixa det. En påse mjöl och vatten, så har man surdegsbröd resten av veckan. Sen får man pricka in lokala Facebook evenemang där det bjuds på snittar, eller smakprov. Sen har jag syskon och vänner man kan bjuda in sig hos. I alla fall under en vecka.
Men undrar ändå, varför just en hundring? Det känns lite taget ur luften.