Hejsan alla,
Jag och min sambo väntar barn (i juli) och vi har börjat titta på våran första bil. Vi har hittat en Skoda Octavia Scout (2018) som vi har fastnat för, stor och rymlig. Vi har dock aldrig köpt eller ägt en bil och undrar vad som är förmånligast.
Det finns ju leasing och sedan finns det billån och då finns det också billån med restskuld… Fattar noll. Vi har dock inga som helst planer på att byta bil och lär ha den här i åtminstone fem år, då vi också räknar med att köpa bostad under den här perioden. Den Octavian vi har sneglat på ligger i dagsläget på 179 000 kronor och ger en kontantinsats på 35 800. Enligt Skoda Financial en månadskostnad på drygt 1800-1900 kronor och sedan tillkommer givetvis försäkring osv, men jag har svårt att se att den totala kostnaden blir mer än 3500 i månaden för privatleasing (prisexempel för en bil i liknande klass).
Någon som kan komma med tips på hur man ska resonera?
Finns hur mycket skrivet som helst, men i grunden…
Leasing: Låna bilen i vanligtvis 3 år till fast pris. Du måste ofta betala till service, försäkring,
vinterdäck. Skatten ingår inte!
Pros: Samma månadsavgift varje månad, ny bil utan kontantinsats. Du behöver inte bry dig om att sälja bilen
efter tre år, du lämnar bara tillbaka den.
Cons: Ofta är totalkostnaden lite dyrare än att köpa. Du är låst i tre år att betala av bilen (du kan
i regel inte sälja bilen/avsluta abbonemanget). Leasingfirman kan säga att bilen håller för lågt skick
efter tre år och då kan du få betala oskäligt dyra reparationskostnader.
Att äga bilen istället:
pros: Du kan sälja den när du vill
cons: ingen fast månadskostnad
Köpa bil cash 100%:
Pros: Ingen ränta eller uppläggningsavgifter
Cons: Dåligt alternativkostnad (180k låst i en bil istället för fonder)
Köpa bil med billån, restvärde:
Exempel: du köper bilen för 179k. Kontantinsats 20% så du betalar 35.8k kontant. Resvärde på 3 år 50% innebär att du betalar ränta på hela lånebeloppet (80% av 179 tkr = 143.2k) men över dessa tre år amorterar du bara på 30% av beloppet (så du kommer upp till 50%, från de 20% du stoppade in som kontantinsats). Efter tre år behöver du punga upp med halva priset (89.5k) kontant (ofta säljer man bilen då, eller byter in bilen mot en ny bil).
Pros: Bara en mindre kontantinsats behövs. Lägre alternativkostnad (då du amorterar mindre).
Cons: Du betalar ränta på 80% av beloppet (ofta 4%). Brukar bara gå att göra via bilhandlare, som ofta har sämre ränta än privatlån utan säkerhet (som om du har bra ekonomi ofta går att fås till nånstans 3.5% istället för 4%).
Köpa bil med billån, utan restvärde:
Du amorterar mer. Fast varför amortera när du kan stoppa in pengarna i fonder istället?
Den största nackdelen med leasing brukar vara att du vanligtvis bara kan leasa en helt ny bil. Totalkostnaden att leasa en helt ny bil är nästan alltid mycket högre än att köpa en 3-4 år gammal bil. Inte minst då nybilsskatten är så hög (den blir noterbart lägre efter tre år)
Elbilar och plugin-hybrider är lite annorlunda, där är ofta leasing bättre.
I dagsläget lutar det åt billån faktiskt - och mer åt ett “traditionellt” billån. Alltså utan restvärde. Jag är 99 procent säker att vi inte kommer byta bil inom 3-5 år, som sagt. Då känns det bättre att ha ett vanligt billån och göra något annat med de pengarna men ändå hade behövt punga upp om 3 år på restvärdet, eller helt enkelt byta bil.
Se till att kontakta många banker för att få en bra ränta, och även försöka få bilhandlaren att matcha.
Men du bör absolut fundera på att köpa en bil från 2018-2019 om möjligt - inte mycket har hänt sen dess men bilarna har noterbart lägre totalkostnad. Dessutom lär det vara svårt att ens få tag på en ny bil, de flesta tillverkare har flera månader leveranstid idag.
Och tänk på att ni förmodligen inte behöver fyrhjulsdrift Det drar mest extra bensin för det mesta…
Mycket finns skrivet om detta i forumet redan så går inte igenom alla för/nackdelar. Jag privatleasade bil förut och var överlag nöjd. En sak som dock störde mig under 3 årsperioden jag leasade (och som inte kommit fram så ofta i forumet) var den gnagande känslan att vara extra försiktig för att inte råka på ”onormalt slitage”. Hur man upplever detta beror nog på personlighet, men kan vara värt att fundera på. Kan bli jobbigt att oroa sig när man ska lasta bilen med grejer/barnvagnar, parkera på Ica Maxi, ha barn i bilen som är helt leriga och skitiga efter förskolan etcetera. Självrisken för mig var på 7500 kr och åkte under perioden på två skador som fick åtgärdas: ett dörruppslag och en skrapskada på karossen bak av en smitare. Nu kan man väl argumentera för att om man får skador på sin bil som man äger så tappar den värde om du inte lagar dem och därmed är den ekonomiska risken densamma. Men skillnaden för mig är att om jag äger bilen så kan jag åtminstone själv bestämma vilka skador som ska åtgärdas. Och jag slipper gå och vänta i tre år på ”the final verdict” om det blir några extrakostnader.
Det drar mest extra bensin för det mesta…