Jag ombalanserar bara när rörelsen har blivit för stor, och en exakt siffra är svår att säga men låt mig ta något exempel.
Lekhinken bör vara runt 10%, skulle den bli 20% eller mer hade jag ombalanserat. Men inte vid 13%.
Vill jag ha 50% i en portfölj och 50% i en annan så hade jag inte ombalanserat förens minst 40% vs 60%.
Köper jag en enskild aktie och tänker att den utgör 1-2% av min portfölj hade jag ombalanserat vid 5%+.
Så man kan säga för stora tal, så när diffen är 10%. Och för små när det är mer än 2-3 gånger så stor som jag tänkt mig. Men jag har ingen exakt strategi här.
Vad säger ni andra? När är det lagom för en ombalansering?
Det jag menar är att om du köpt aktien för 63 papp och den sedan gått upp mycket, om du då säljer av en del av aktierna för att få tillbaka dina ursprungliga 63 papp så har du resten av aktierna till en kostnad av 0 kr. Då kan man säga att du tagit hem ditt satsade kapital och låter vinsten köra. En form av Exit.
Om du “frettar” (fret är engelskt slang för att oroa sig) så kan du ju sälja av för 63 papp till. Då har du plockat hem en vinst som är 2 ggr din ursprungliga satsning (126 kkr på kontot efter de försäljningarna jämfört med din ursprungliga satsning på 63 kkr).
Sen brukar jag också titta på hur stor del en mycket framgångsrik aktier är av totala kapitalet. Jag gillar inte att en enda aktier är mer än ca 20% av totala kapitalet - risken ör väldigt hög om den aktier kollapsar. Tex säg att du har 1 Mkr i kapital och en aktier står för 400 kkr dvs 40%. I det fallet hade jag sålt av cirka halva innehavet så den aktien blev runt 200 kkr dvs 20% av 1 Mkr. Om du förstår vad jag menar?
Ett tips, eftersom du är noob och kanske inte har så mycket erfarenhet av aktier, så hade jag sparat det allra mesta av kapitalet (90-95%) i typ RT indexfond portfölj och sedan haft 5-10% av kapitalet i lekhinken för att lära mig “hands on” vad som funkar och inte med enskilda aktier.
Risken är mycket högre med enskilda aktier, att det går åt pepparn, och jag skulle säga att risken med ett bolag som Crunchfish är bortom sanslöst hög risk (gör förlust och värderas till ett P/S tal på över 200 dvs över 200 ggr försäljningen). Så har du gjort en fin affär i den är det absolut ingen skam att ta hem mycket av vinsten och kanske satsa i aktier/fonder som har bättre odds på att vara bra innehav även om 5-10 år. Men för guds skull, behåll en del av Crunchfish för man vet aldrig hur högt den kan gå. Sky is the limit med aktier och noll är värsta fallet
Tack JFB. Nu har jag mer kött på benen och kan fatta ett bättre beslut.
Jag hade ingen aning om vad P/E och P/S stod för och innebar överhuvudtaget så det visar bara att jag haft tur och ska hålla mig till indexfonder i fortsättningen.
Jag ska nog sälja av 80% så snart den går över 100-lappen. 10 kr till. Sker kanske imorgon eller inom en snar framtid.
Med min ringa kunskap känns det osannolikt att ett företag värderat till 2,5 miljarder skulle falla till 0 inom en vecka. Hoppas verkligen jag slipper se det.
“Om man tycker den blivit för ”dyr” och säljer av halva summan aktier då har man väl gjort 50% rätt hur det än går? ”
Det är en bra strategi, i alla osäkra lägen. Då kan det ju aldrig bli helt fel. Ofta gör man inget för att man är rädd för att missa en eventuell uppgång men då är man antagligen girig i överkant.
Nu 9 dagar senare har aktien fallit med 40 kr dvs 145 000 kr. Från 510 000 kr nu står den i 70 kr/aktie.
Jag skulle sålt av 80% för 100 kr och cashat in 400 k, behållt 100 k som fick storma bäst det ville.
Aja efter detta tokras ligger jag fortfarande +457% i aktien och mitt börsår hittils är det bästa hittils, +36%.
Nu hoppas jag bara den stabiliserar sig och när den gått upp till 96:80 säljer jag 80% dvs 375 000 kr och då har jag cashat in 500 k totalt. Inte dumt alls.
Såhär i efterhand är det ju lätt vara efterklok fast man är ju mer stryktålig när man kom in på 12,75 kr. Hade varit smärtsamt nu om man gick in på 80 kr.
”Utifrån detta så låter det som att det är dags för en ombalansering enligt min mening. Personligen så hade jag inte chansat på att ha samma tur igen och flyttat över en hel del till passiva hinken. Vad som helst kan ju hända med saker i lekhinken.”
Nu vet jag återigen inget om Crunchfish men i mitt eget fall så har jag också haft stora fall senaste tiden och man sitter och tänker, kanske borde man sålt av. Jag har inga problem att applicera det på mina andra innehav. Man säljer av och tar hem vinsten och går vidare. Men när det kommer till den där vinnaren som man ägt typ forever och som typ definierar din placering och där man är upp 100 eller 1000-tals procent så tycker jag det blir klart mindre solklart när man skall stiga av.
Om du fortfarande var +457% och kanske tror på bolaget. Ägt det länge. Varför sälja då? Du gjorde säkert rätt i detta fallet men man kan ju inte låta bli att tänka att du har ju en del marginal kvar ner och kan ändå göra en fin vinst.
Jag förstår att om man haft skills istället för tur och varit lite erfaren så hade man aldrig hamnat i detta läget för då säljer man av lång långt tidigare enligt någon vettig strategi.
När det gäller att sälja för tidigt brukar jag alltid komma att tänka på H&M. Ibland är det nog bättre att aldrig ha ägt en viss aktie än att ha sålt för tidigt.
De som varit med från början med 10.000 kr i H&M och sålde för 100.000 kr var säkert skitlyckliga. Då.
Men några decennier senare…
(Gammal artikel, men den ger mig fortfarande FOMO deluxe! )
Håller med att det ger perspektiv, men det är mycket survivorship bias i alla exempel man skulle köpt X för Y kronor 19XX. Finns många bolag man absolut inte bör ha gjort det med