Sitter och pillar lite i Portfolio Visualizer med en portfölj för buffertspar med en horisont på 3-5 år. Vill egentligen bara kunna dumpa in lite pengar där, eventuellt sätta upp ett mindre månadsspar och sen in och pilla så lite som möjligt (typ en årlig rebalansering). Ingen trendföljning, inga glidande medelvärden, osv.
Jag har tittat på tre supersimpla alternativ och backtestat 1978-2020 med följande resultat:
Portfölj 1: Harry Browne Permanent Portfolio
Allokering: 25% stocks, 25% long term treasury, 25% cash, 25 gold
CAGR: 8.24%
Worst Year: -5.20%
Max DD:-13.52%
Portfölj 2:
Allokering: 50% stocks, 25% long term treasury, 25% gold
CAGR: 9.93%
Worst Year: -11.66%
Max DD: -20.40%
Portfölj 3:
Allokering: 50% stocks, 50% long term treasury
CAGR: 10.52%
Worst Year: -7.26%
Max DD: -20.39%
Lite funderingar:
a) Finns det andra (bättre) alternativ för mitt 5-åriga buffertspar?
b) För Long term treasury tänker jag mig byggsten Nordea 1 - Long Duration US Bd BP SEK - här åker jag på en valutaeffekt också va? Med tanke på nuvarande kvot USD/SEK riskerar denna effekt att omkullkasta hela det “säkra” upplägget?
c) Portfölj 2 och 3 har performance (CAGR) i linje med en klassisk 60/40-portfölj men till mycket lägre risk (WY för 60/40 = -19.55% och Max DD = -29.75%). Hur kommer det sig att 60/40 har blivit så populär när det “enkelt” går att bygga upp andra allokeringar som presterar i samma storleksordning till mycket lägre risk? Vad är det jag missar?
Din “backtestning” kommer ge dig ett lite orättvisst värde på grund av att räntorna idag inte ser ut som de gjorde för 10 år sedan. Räntorna har varit i en ganska constant sjunkande trend de senaste åren vilket gör att de långa räntefonderna har trivts väldigt bra. Du kommer inte alls få samma av kastning på långa räntor idag som de senaste 50 åren.
Kollar du på kraschen 2008 så betedde sig inte heller marknaden som förväntat, utan alla tillgångar utom korta räntor kraschade, vilket är en tillgång som du saknar.
Jag gillar inte heller en ren 60/40 portfölj, men många fnyser åt guldet och kramar räntor. Jag har dock väldigt svårt att förstå ränte-kramarna i dagens lågränteläge…
Det kan vara bäst att utgå från 60/40 och minska andelen aktier enligt 10%-regeln tills det är dags att ta ut pengarna.
Om man tycker att risken är för hög eller tål inte stora svängningar kan man öka andelen räntor, välja en annan typ av räntor, flytta hela räntedelen till ett sparkonto eller ersätta en del av aktier (och/eller räntor) med guld eller råvaror.
Lägre risk leder ofta till lägre avkastning, men ibland - och särskilt under kortare tidsperioder - blir det ofta tvärtom.
Eftersom marknaden är så oberäknelig är det oerhört svårt att räkna fram eller gissa vilken kombination som kommer att vara bäst under den kommande 5 års perioden.
Det mest intressanta är dock att de som tidigare förespråkat olika statiska investeringsmodeller har på sistone blivit oerhört dynamiska, kreativa och lekfulla. Det var på tiden, om man säger det så (det är aldrig för sent att få en lycklig barndom).
Ja, för buffertspar på 3-5 år skulle jag rekommendera min egen 10/90 buffert: 10% Xact OMXS30 och 90% Xact Obligation. Durationen blir då runt 5 år.
Ja, valutarisk tillkommer. Du ska däremot inte investera i långa statspapper om din sparhorisont bara är 3-5 år. Notera att Nordeafondens duration är 19 år.
Portföljerna har för hög risk. Maxförlust på -20% är helt tokigt för din spartid eftersom risken är stor att portföljen inte hinner återhämta sig. Vad du för övrigt borde göra är titta på ”time underwater” och köra en Monte Carlo simulering.