Matchning av räntedelen i en portfölj mot aktiedelen?

Spara och investera Portföljer och allokering
1

Kortfattat

Om jag har en portfölj med en aktiedel och en räntebärande del, bör jag då anpassa den räntebärande delen efter geografi/valutor i aktiedelen?

Jag funderar t.ex. på om man i huvudsak bör välja svenska produkter i den räntebärande delen om aktiedelen i portföljen i huvudsak består av svenska aktier, om man bör välja i huvudsak amerikanska ränteprodukter om man har i huvudsak amerikanska aktier osv, samt motsvarande anpassningar för t.ex. EUR-området/EUR och resten av världen.

Mer detaljerat

Marknader går i cykler, både aktie- och räntemarknader. Cykler ligger ofta fasförskjutna mellan olika regioner/länder/valutor. F.n. upplever jag t.ex. att den svenska cykeln ligger före EUR-områdets och att EUR-områdets ligger före USA-cykeln (Sverige har kommit längst med att få ned styrräntan efter tidigare högränteperiod, följt av EUR-området och USA).

Om man vill ha en bra stabilitet i sin portfölj, tänker jag att det är en fördel om de räntebärande produkterna matchar aktieinnehavet så att de räntebärande produkterna stiger i värde samtidigt som aktiedelen sjunker och vice versa. Annars ser jag en risk att den räntebärande delen och aktiedelen hamnar i osynk och att båda stiger samtidigt, eller sjunker samtidigt i värde, vilket motverkar den räntebärande delens stabiliserande roll.

Jag tänker därför vidare att det borde vara bra att ha i huvudsak svenska räntebärande produkter om man investerar huvudsakligen i svenska aktier, huvudsakligen amerikanska räntebärande produkter om man investerar i huvudsak i amerikanska aktier osv. Har man en global aktiedel i portföljen, med global marknadsvikt, bör man kanske ha räntebärande produkter med ungefär samma viktning över regioner/länder/valutor.

Är det här ett rimligt resonemang?

2

Nej. Vilket land eller valuta en aktie handlas i påverkar inte valutarisken. Så du bör alltid exponera globalt med räntepappren. Räntepapper har nämligen valutarisk i dess valuta (nominellt avtalad ränta).

3

@Nightowl - Korrigera mig gärna om jag har fel, men är inte detta exakt vad Opti eftersträvar i sin räntedel (som du beskriver)? Nyfiken på ifall Lysa/Avanza Auto gör detsamma - vet du?

4

Enligt EMH bör det väl i regel vara bäst att ha marknadsvikt i hela portföljen. Vi måste nog veta anledningen till att frångå marknadsvikt i aktiedelen för att kunna resonera kring vad som är en vettig viktning för räntedelen.

5

För dålig koll på deras portfölj. Ingen aning.

6

Rent hypotetiskt skulle man väl kunna tänka sig en blandfond t.ex. 60/40 som är intriktad mot en viss geografisk marknad, t.ex. Sverige, Norden, USA eller EUR-länder. Nu har jag inte studerat några sådana explicit, men jag kan tänka mig att det finns sådana blandfonder.

Kanske skulle det vara intressant att kolla upp några sådana blandfonder med olika geografisk inriktning och se vilken typ av räntebärande produkter som ingår och om de matchar aktiedelen. Jag har aldrig haft någon blandfond eller varit intresserad av dem tidigare, så jag har dålig koll.

7

Enligt vad jag läst under senaste åren så kan det finnas en vits med att fokusera just räntedelen i ens hemmamarknad. Bland annat Bankeronwheels talar för detta. Jag luter åt det hållet också dvs. Diversifiera din räntedel men ok om du koncentrerar den på Sverige. Sen är det ju billigare att köra utan ev. Valutahedging på räntor som redan avkastar lite.

1 gillning
8

Jag är ju uppvuxen på Bogleheads där det är standard att hålla räntedelen av portföljen i den egna valutan för att undvika valutarisk. Här resonerar många annorlunda och menar att man bär valutarisk även om man investerar i (nominella) svenska räntepapper, bara det att det kallas “inflationsrisk” istället. Det är ett vettigt argument. Jag tänker dock att inflation är betydligt mer trögrörligt än växelkurser, så volatiliteten mätt i köpkraft av svenska varor och tjänster är betydligt lägre på svenska räntepapper. Om du betalar dina räkningar i kronor känns det för mig rimligt att hålla räntorna till kronor, och dessutom ha hälften av dem i realränteobligationer, så kommer man bort från den risken också. “Ta risken på aktiesidan” är standardrådet jag är van vid, och det känns generellt lämpligt. Personligen har jag aldrig ägt räntefonder, så jag har aldrig riktigt behövt sätta mig in i detaljerna, dock.

Sedan tillkommer ju frågan om vilken ränta man får på olika räntepapper, som såklart också kan vara en faktor. Däremot tror jag inte att det finns någon poäng med att matcha räntorna mot aktierna. Tror inte att man kan förlita sig på någon negativ korrelation mellan aktier och räntor, utan mest hoppas på låg korrelation, och då spelar det ingen roll vilka räntor man äger. Räntepapper minskar volatiliteten på portföljen främst genom att helt enkelt vara mindre volatila.

2 gillningar
9

Mkt intressant och rimligt resonemang!

Ska man dra det till sin spets så ska man naturligtvis hitta den marknaden där räntor (eller vad man nu vill ha som motvikt mot aktier) har så negativ korrelation mot aktier som möjligt.

Samtidigt så blir utvecklingen / korrelationen på en enskild marknad troligen inte riktiga underliggande variabler utan mellanliggande sådan som utvecklats slumpvis snarare än fundamentalt.

Ex. Ränta i ett u-land styrs avv usd tillgången snarare än konjunkturen så även om räntor och aktier skulle råka uppvisa en negativ korrelation i just det landet under just den tiden så beror det inte på det orsakssambandet som du vill åt och risken är att det rör sig annorlunda nästa gång.

Är du med på vad jag menar?

1 gillning
10

Det finns, bortsett från Handelsvalutan, en rejäl valuta risk i dina investeringar, inte minst när det gäller räntor. För bolagen handlar det såklart om vilken marknad/valuta de har affärer i, under många år fick usa tunga index fonder åtnjuta en högre avkastning i sek är börsuppgången procentuellt i usd, just nu är det tvärtom. I räntepapper är den kopplad till en valuta. Tex är långa amerikanska räntepapper ner lika mkt procentuellt i sek som global fonder just nu. Inte så kul för oss som varit dåliga på diverseringen av dessa…

11

I normalfallet och för kortsiktiga fluktuationer ja, men men man tar ju då på sig en betydlig svansrisk, med tanke på att många valutor gått ned till i princip 0. Så jag tänker att man måste ha klart för sig vilka risker det är man vill skydda sig mot och vilka risker man tycker är acceptabla innan man väljer sin fördelning.

12

Jag tror det, efter att ha läst på lite och funderat. Men det var inget som kändes självklart för mig direkt då jag såg det.

13

Spontant tänker jag att har man lång horisont kör man 100% aktier.

Vill man söka fler tillgångsslag för diversifiering som t.ex räntor för att minska volatiliteten, hade jag gått på allvädersportfölj istället för 60/40 aktier/räntor osv…

Det finns väl forskning att de 2 inte stått sig bra i vissa ekonomiska klimat. Blandar man in råvaror och guld är man väl bättre fastspänd.

2 gillningar
14

Ja, normala inflationsnivåer är en sak, men hyperinflation eller bara väldigt hög inflation är såklart döden för nominella räntepapper. Där kan man ju avgöra hur man känner inför risken för detta i Sverige. Den är såklart inte noll, även om det inte är något jag personligen skulle oroa mig för.

15

Vad vad inflationen på mitten av 70 talet i Sverige?

16

Om man har lång horisont och en hög risktolerans, vilker är långt ifrån självklart. Jag skulle inte rekommendera 100% aktier till någon som inte har bra koll på ekonomi och investeringsteori och vet med sig att man inte har problem med att kontot dyker. Varje gång marknaden dippar så är det massor av människor som blir oroliga, mår dåligt, i värsta fall paniksäljer. Det är såpass vanligt att jag skulle säga att 100% aktier inte är ett råd man borde ge till någon utan att ha bra koll på deras individuella förutsättningar. Jag tycker att rådet “Ingen borde ha mindre än 25% eller mer än 75% aktier” är ett bättre råd, och det säger jag som själv inte har några räntor. Jag vet vad jag ger mig in på och jag känner min egen risktolerans. Jag skulle dock i princip aldrig ge rådet till någon annan att investera i 100% aktier.

Här skulle jag också vara jäkligt försiktig. Att blanda in saker som guld och råvaror introducerar andra saker som kan gå fel, och en “vanlig investerare” som inte satt sig in ordentligt i dessa tillgångsslag ska i mitt tycke hålla sig borta från dem. Om man inte kan förklara vad Nixon gjorde för guldpriset och vad backwardation och contango betyder så skulle jag säga att man bör skippa guld och råvaror som tillgångsslag.

Nej, jag tycker tvärtom, att standardrådet till alla bör vara att investera i aktier och räntor i en fördelning som motsvarar ens risktolerans, men som ligger mellan 25% och 75% aktier, och hålla sig borta från alla andra tillgångsslag tills man själv läst på i flertalet källor och kan ge en värlformulerad förklaring till varför man ska bete sig på ett annat sätt.

1 gillning
17

Det går ganska enkelt att ta reda på. Prova att googla “inflation Sverige graf” eller “inflation Sverige 70-talet”. Många grafer går inte längre tillbaka än 80-talet, men letar man lite så hittar man det.

Verkar ha toppat strax under 15%, vad jag kan se. Ganska långt ifrån att valutan “gått ned till i princip 0” som @havsekorre talade om.

Men det är absolut en bra sak att ha i åtanke när man tänker på vilka risker man vill skydda mot. Som sagt, hälften i realränteobligationer kan vara en bra idé. Jag har dock som jag skrev inte gått så djupt in på detta då jag inte själv investerar i räntor. Jag tror att en viss del av ränteinvesteringarna i utländska valutor säkert kan vara en bra idé.

18

Jotack jag kan googla. Poängen var att 10-15% per år när du har fast avtalad ränta från en lägre förväntad inflation är en ren katastrof för din investering.

Håller inte med. Det är precis det som det talades om och det var inte alls bara “gå till noll”. Siffran på inflation är per år.

Tyvärr handlas även dessa på marknaden så realtäntan mindre volatilitetsrisk i köpkraft handlas till relativt låg ränta.

19

Ja, förlåt tjyvnypet, men om du skriver din poäng istället för att bara släppa en lösryckt fråga så tror jag att diskussionen tjänar på det. Lättare att förstå vad du menar om du skriver vad du menar, så att säga. :smiley:

Men det är bra poänger! Realränteobligationer har också problemet om man köper dem i fonder så påverkas de av räntehöjningar som tenderar att komma vid inflationshöjningar. Allt detta beror ju också på durationen, där man löper mindre risk med lägre duration. Räntor är tyvärr komplicerat, och det går inte att komma undan risk hur man än gör. Men att tänka på valutarisk och inflationsrisk och diversifiera både i valutor och duration är nog inte fel.

Lite svårt att hitta bra data på avkastningen på svenska statspapper. Hittade en graf från Lysa, men den är lite dåligt uppmärkt. De hänvisar till “Frennberg & Hansson, 1992”, och jag hittade den studien här.

image
image1214×764 60.6 KB

Om jag tolkar datan i studien rätt (de ger tyvärr ingen komplett dataserie) så verkar det som att CAGR för svenska 30-dagars statspapper under 70-talet var 0,533% per månad, medan inflationen låg på 0,709% per månad (runt 9% per år i snitt under hela decenniet, så inga 15% per år). Det innebär att en investerare i nominella statspapper förlorade lite mindre än 0,2% per månad i realt värde eller ungefär 3,5% per år, 36% under hela årtiondet. Ingen höjdare direkt, men heller ingen katastrof, eller åtminstone en väldigt långsam sådan, och på 80-talet vände det kraftigt uppåt istället. Tyvärr gick ju aktier också rätt dåligt under perioden, och verkar ha presterat i princip likadant som 30-dagars nominella räntepapper fast med högre volatilitet. Tioåriga statspapper verkar ha presterat ännu sämre (0,492%/månad) och därmed förlorat lite mer.

1970-talet är verkligen det kassa årtiondet, som många SWR-studier visat. Finns en anledning till att det är där stoppklossen ligger för hur mycket man kan ta ut från portföljen och ändå överleva. Vore intressant att sammanställa hur en investering i utländska, säg amerikanska, räntepapper hade betett sig. Dollarn verkar ha stärkts under årtiondet, från 5,15 till 4,15 ungefär, vilket lär ha hjälpt en del. Men amerikanska räntepapper levererade heller inga fantastiska resultat. En djupdykning i hur en svensk investerare med olika fördelningar på inhemskt/utländskt i både aktier och räntepapper hade klarat sig vore intressant.

1 gillning