Portföljoptimering med avsesende på maximal förlust: 90% räntor

Bakgrund
Detta är en spinoff på en tråd skapad av @janbolmeson där vi diskuterade hur mycket guld som skall finnas i en portfölj:

Diskussionen tog en vändning då @axr, @ludde35711, @Skrivkramp, @Anonym och jag själv började diskutera huruvida guld verkligen är bättre än räntor ur risk/avkastning-synpunkt. @axr hävdade att den effektiva marknadsportföljen som följer en optimering av Sharpe-kvoten har en fördelning mestadels bestående av räntor och aktier, och att guldet endast har en marginell effekt. Jag själv hävdade att guld var bättre än räntor då det gav en lägre risk med bibehållen avkastning om risk defineras som maximal förlust–engelskans maximum drawdown (MAD)–istället för standardavvikelse som vid Sharpe-kvotoptimeringen.

I hopp om att bevisa att jag hade rätt så körde jag en optimering där jag minimerade den maximala förlusten för att hitta den bästa portföljkonstellationen bestående av aktier, räntor och guld. Det visade sig att min tes om att guld ger lägre MAD än räntor med bibehållen avkastning var fel!

Syfte med denna tråd
Denna tråd ämnar att diskutera de förvånande resultaten vi såg efter minimeringen av den maximala förlusten. För att åstadkomma det så har jag gjort två optimeringar; en som minimerar MAD och en som maximerar Sharpe-kvoten. Att maximera Sharpe-kvoten är det man brukar kalla för “tangency portfolio” i vanlig portföljoptimering på den effektiva fronten. Denna gång har jag använt det eminenta vertyget PortfolioVisualizer som @axr introducerade för mig. Det gör i stort sett samma sak som själv hade gjort, så varför återuppfinna hjulet?

Resultaten från optimeringarna kan ses i denna PDF.

Jag kommer däremot presentera några highlights här för båda portföljerna. De tillgångsslag jag använt vid båda optimeringarna är följande:

  • Amerikanska aktiemarknaden
  • Långa treasury bonds
  • Korta treasury bonds
  • Guld

Data sedan 1978 har använts.

Minimera Maximala Förlusten
Den optimala portföljkonstellationen är i detta fall följande:

  • Aktier: 10.4%
  • Långa räntor: 0.0%
  • Korta räntor: 89.6%
  • Guld: 0.0%

Några nyckeltal är följande:

  • Maximum drawdown: -3.59%
  • Medelavkastning: 6.61%
  • Standardavvikelse: 3.26%
  • Sharpe-kvot: 0.64
  • Beta: 0.12
  • Skewness: 1.40

Maximera Sharpe-kvoten
Den optimala portföljkonstellationen är i detta fall följande:

  • Aktier: 23.2%
  • Långa räntor: 11.1%
  • Korta räntor: 62.7%
  • Guld: 3.0%

Några nyckeltal är följande:

  • Maximum drawdown: -9.09%
  • Medelavkastning: 7.96%
  • Standardavvikelse: 7.79%
  • Sharpe-kvot: 0.70
  • Beta: 0.25
  • Skewness: 0.39

Marknaden som benchmark
Några nyckeltal för den amerikanska aktiemarknaden är följande:

  • Maximum drawdown: -50.97%
  • Medelavkastning: 13.29%
  • Standardavvikelse: 15.02%
  • Sharpe-kvot: 0.54
  • Beta: 1.00
  • Skewness: -0.63

Diskussion
Att minimera den maximala förlusten leder till en mycket intressant portföljkonstellation med korta räntor och aktier. Den har en extremt låg MAD, vilket är förväntat. Men det har också förvånansvärt hö medelavkastning och även hög Sharpe-kvot. Detta tyder på att vi kkan motivera en relativt hög belåning på denna portfölj och på så vis få en avkastning i linje med marknaden som helhet utan att ta en alltför stor risk.

Problemet är då hur belåningen kan motiveras rent ekonomiskt. Om vi bekpnar en portfölj huvusakligen bestående av räntefonder så går vi både lång och kort i ränteläget!

  1. Vad är era tankar om resultaten av dessa portföljoptimeringar?
  2. Är det rentav bättre att ha en portfölj med korta räntor, lite aktier och belåna den än den klassiska 60/40-portföljen?
  3. Är guld kanske överflödigt ur risksynpunkt i en portfölj med tanke på vad dessa optimeringsresultat visar?
6 gillningar

Jag kan tillägga att för en 60/40-portfölj får vi följande nyckeltal:

  • Maximum drawdown: -30.72%
  • Medelavkastning: 9.72%
  • Standardavvikelse: 9.48%
  • Sharpe-kvot: 0.67
  • Beta: 0.61
  • Skewness: -0.84

Jag förstår vad du menar, men oavsett vilken tidsperiod som används vid optimeringen—förutsatt att det inte är väldigt kort eller exkluderar börskrascher—så blir resultatet att en hög andel korta statsobligationer (treasury bonds) minimerar den maximala förlusten och har en mycket låg standardavvikelse. Avkastningen borde då utan problem kunna justeras med en hävstång.

Är väl knepigt med ISK skatt och ränta på lånet och inflation. Blir det ens real avkastning?

2 gillningar

Vad finns det för svenska/globala korta räntefonder med hög andel statsobligationer? De korta räntefonder jag hittar på t.ex nordnet har nästan alla minst 50% företagsobligationer i sig.

AMF räntefond kort verkar innehålla 70% bostadsobligationer och 25% statsobligationer. Kanske bästa alternativet?

AP7 räntefond däremot har väldigt hög andel statsobligationer men går ju inte välja utanför PPM.

1 gillning

Om du använder globala aktiemarknaden istället för Amerikanska och sedan simulerar följande portfölj:

Får du en medelavkastning på 6.61% då också? Om man är generös och räknar med att korta räntor har en avkasnting på 1% efter skatt så borde därmed aktierna ha en avkastning på runt:
(6.61-1*0.9)*10 = 57.1%. Eller tänker jag fel? Det känns inte riktigt som om denna avkastning är att förvänta sig i dagsläget?

Jag anser det blir lite problem med dessa simuleringar eftersom avkastningen på korta räntefonder är känd.

Detta att belåning inte är gratis är min invändning också. Korta statsobligationer har helt enkelt för låg avkastning. Så låt oss helt enkelt plocka bort dem ur portföljen!

Om vi gör en optimering med endast aktier, långa räntor och guld får vi följande resultat:

Minimera Maximala Förlusten
Den optimala portföljkonstellationen är i detta fall följande:

  • Aktier: 33.2%
  • Långa räntor: 62.9%
  • Guld: 3.9%

Några nyckeltal är följande:

  • Maximum drawdown: -12.82%
  • Medelavkastning: 10.43%
  • Standardavvikelse: 8.84%
  • Sharpe-kvot: 0.64
  • Beta: 0.35
  • Skewness: 0.15

Maximera Sharpe-kvoten
Den optimala portföljkonstellationen är i detta fall följande:

  • Aktier: 46.6%
  • Långa räntor: 46.4%
  • Guld: 7.0%

Några nyckeltal är följande:

  • Maximum drawdown: -20.95%
  • Medelavkastning: 10.94%
  • Standardavvikelse: 9.11%
  • Sharpe-kvot: 0.67
  • Beta: 0.48
  • Skewness: -0.12

Detta ser mer lovande ut. Även om maximum drawdown och standardavvikelsen är högre nu, så är det fortfarande en bra portfölj. Det inflationsjusterade kumulativa avkastningen kan ni se nedan. Den gör alltså en realvinst innan avgifter, skatt, etc.

En jämförelse med en 60/40-portölj kan ni se nedan.

Med globala marknaden fås i stort sett samma resultat men med en något lägre andel guld.

Korta statsobligationer har historiskt sett haft en avkastning på cirka 5.9%–detta står i rapporten från optimeringen. I ditt räkneexempel tänker du dessvärre fel då du av någon anledning multiplicerar med 10.

Det är definitivt ett problem att avkastningen på korta räntefonder är baserad på historisk data, men det gäller alla tillgångsslag.

En kort tanke till ovanstående: när man jämför avkastning, bör den inte vara inflationsjusterad? Dvs 6% mot 13% avkastning är egentligen (justerat med 2% värdeminskning pga inflation) ~4% mot ~11% – plötsligt blir det tre istället för två gånger så hög avkastning med amerikanska aktiemarknaden jämfört med 90/10% räntor/aktier. Med brasklapp för om jag verkligen räknat rätt.

Jag tror både långa och korta räntor är farligt att kolla på historiska data för då de påverkas så extremt hårt av ränteläget, mycket mera än guld och aktier.

Den här portföljen skulle inte jag klara av att hålla i dagsläget, tror jag skulle ha enklare att hantera en portfölj med 100% om jag ska vara ärlig. 46.4% långa räntor är otroligt tungt att ha med tanke på den låga räntan som är idag (även om den är högre i USA än här hemma).

Exakt vad är “Långa räntor”? US treasury 10-30 year average? Vad har den haft för avkastning historiskt enligt din simulering? Vad är marknadens förväntade avkastning på dem idag?

Det är alltid farligt att kolla på historisk data, men det är också trevligt att få insikter om det som varit. Alltid lär man sig något!

Med “långa räntor” menar jag 20+ år US treasury bonds.

Avkastning i min simulering (inflationsjusterad):

De senaste 10 åren:

1 gillning

Ja, jag tror det här med att belåna portföljen är tveksamt rent praktiskt för en privatperson när man kommer över nåstans runt 20-30% belåning om man inte tar till bolån. Däremot om man drev en hedge fond så skulle det ju möjligtvis kunna gå kanske?

Om du kan placera i räntor med högre utdelning än du betalar ränta på dina lån, kan man ju undra varför den som lånar ut till dig inte placerar i samma räntepapper som du tänkte köpa i stället för att låna ut till dig?

3 gillningar

Yes, som sade i ett tidigare inlägg ger korta statsobligationer för låg avkastning för att kunna fungera praktiskt. Men långa statsobligationer kombinerat med aktier och guld ger bättre resultat. Den optimala fördelningen blev som sagt ungefär 70% räntor och 30% aktier. Egentligen lite guld också men vi förenklar bort det.

Om vi gör samma exercis för långa statsobligationer (Long US treasury bonds i detta fallet) under antagande att aktier ger 5.5% och räntorna ger 3%. Aktierna skulle jag säga kommer ge mycket mer än 5.5% och även räntorna om vi kollar historiskt, men vi räknar konservativt.

avkastning = 0.7*0.03 + 0.3*0.055 = 0.0375

Det innebär att vi i detta extremt konservativa fall behöver ta betydligt mindre belåning.

Det bör också noteras att medelavkastningen för den 63/33/4 aktie/långa statsobligationer/guld-portföljen jag tidigare föreslog var 10%. Jämfört med en vanlig 60/40-portfölj hade den lägre risk accross the board och presterade alltså väldigt bra. Rent hypotetiskt skulle man alltså kunna hålla en sådan portfölj utan belåning och fortfarande kunna vara nöjd, precis som i fallet med en 60/40.

Yielden ligger på 1.7% ja. Det innebär inte att priset på en statsobligation inte kan stiga mer. När räntan sjunker, så minskar yield och priset på gamla obligationer stiger. Det är bara att kolla hur long term treasury bonds har utveklats de senaste åren när räntan har varit mycket låg:

Så länge räntan sjunker så kommer ju långa räntor gå bra. Dock är den reella avkastningen på räntor väldigt låg just nu så räntan måste fortsätta sjunka för att de ska prestera bra. Historiskt har man i alla fall fått en rimlig kupong också, det har inte bara varit stigande kurser tack vare räntesänkningar.

Min lösning på det är att du ju går med på att pantsätta din egen kredit så att säga. Du be lånar t ex huset, och går i god för det genom din kredit och inkomstkapacitet. Man kan gör samma sak rakt av med fasträntekonton och få ut en mellanskillnad mellan bolån och fasträntekontot, men då har du ju också bundit upp dig för ett par tiotal baspunkter. Till slut kan du inte låna mer.

En förutsättning för att långa räntor ska fungera i en portfölj tillsammans med aktier är att den historiska korrelationen (sedan 1978 i detta fallet) bibehålls. D.v.s. att när aktier faller så stiger långa räntan och vice versa.

Vid stigande oväntad inflation så kommer sannolikt både långa räntor och aktier få en korrelation som är nära varandra, utöver det att de förmodligen kommer tappa.

45% US LTT
45% S&P 500
10% Guld

1970-1980 är inte en superrolig historia.

edit www.portfoliocharts.com

2 gillningar

Det är en intressant graf. Den tesen som Ray Dalio driver hårt nu är att den korrelation som tidigare funnits mellan räntor och aktier har blivit svagare med tiden. När västerländska räntor ligger och skvalpar runt 0% har deras styrka också försvagats i relation till aktier som tillgångsslag. Det är därför jag kollar mot öster, där många länder har styrräntor som ligger mellan 3% och 6% där det finns utrymme för avkastning. Det är väldigt tydligt när man kollar på RMB (Kina) i relation till europeiska statsobligationer.

2 gillningar

Har för mig att @Guus varit inne på RMB räntor. Jag minns dock aldrig vilka dessa börshandlade ETF:er är… :man_facepalming: