Hej
Skulle vilja dra min historia och kanske få några tips på vägen.
Jag jobbar som sjuksköterska och ligger väl på övre medel i lön. Ganska trött på jobbet, men känner en lojalitet till avdelningen då jag fått en betald utbildning på ett år. Jag känner inte att jag vill byta nu och har mycket bra kollegor som gör jobbet mycket roligare. I och med min vidare utbildning har jag fått andra mer stimulerande arbetsuppgifter och ansvar. Är utbildningsansvarig inom akutsjukvård på den avdelning där jag är.
Men för att förstå hela min bakgrund så ska jag nog ändå börja från början. Jag har jobbat tio år som sjuksköterska, var av fem som bemanningssjuksköterskor och egen företagare (AB). Efter fem år inom den annorlunda men högavlönade sidan av sjukvården gick jag in i väggen. Jag var bara sjukskriven åtta veckor och kunde sedan börja arbetsträna. Under sjukskrivningen så funderade jag över livet och insåg hur jag hade levt i alla dessa år - försummat barnen och intressen, bara fokuserat på jobbet och pengar. Hade ett förhållande med barnens mamma under större delen av denna tiden, men som gick i kras efter tre år inom bemanning, dock av helt andra anledningar. Men under dessa veckor som jag var sjukskriven så insåg jag att jag inte kunde fortsätta som jag hade gjort. Jag avvecklade mitt företag och blev helhjärtad landstingsanställd, vilket gjorde så klart att lönen gick ner drastiskt.
För att avsluta min livs sammanfattning de senaste åtta åren så har jag inte jobbat inom bemanning på över tre år, jobbar 100 % på landstinget, har en superbra relation med mina barn och en ny sambo. Barnen bor till och med mer hos oss en hos sin mamma. Vi har ett underbart hus med mycket frihet och trots att vi har mer lån nu än vad jag någonsin haft så känner jag mig mer fri och mer ro i själen.
Jag vet att jag inte borde titta tillbaka och ångra saker jag gjort eller inte gjort i livet då jag inte kan ändra detta, men blir arg på mig själv då min ekonomiska situation hade varit mycket bättre idag om jag bara hade haft samma fokus då som jag har nu - det vill säga spara.
Jag levde efter plånboken storlek under dessa år som egenföretagare/bemanningssköterska och hade inte en krona i sparande när jag gick in i väggen. Hade som tur var lite pengar i företaget som jag kunde ta ut i lön/sjukskrivning för att kunna finansiera en flytt över halva Sverige. Trots att jag var höginkomsttagare så vill jag ha mer pengar så jag drog på mig ett blancolån för att finansiera kontantinsats till bil samt lägenhet och massa SKIT som jag inte hade tålamod att vänta att köpa. Sån var jag. Jag gillade att det syntes att jag hade pengar samtidigt som jag inte behövde tänka på vad jag handlade för mat och köpte det jag ville - en äkta materialist.
Men texten ovan är inte det jag egentligen vill framföra utan att det nu är dags att ta tag i livet.
Jag har kommit en lång bit på vägen. har inte lika stort köpsug som förut. Kanske för att jag inte har råd, men tänker ofta på hur det skulle vara att ha pengar och frihet, kunna gå ner i tid, inte vara styrd av måsten, resa mer och spendera mer tid med familjen. Jag har fortfarande ett blancolån och billån och det känns som det tar för alltid att bli av med. Det går så sjukt långsamt och kan inte ens föreställa mig hur det skulle vara att vara skuldfri.
Under min vidareutbildning som varade i 2år och slutade i aug så har jag jobbat 50% och pluggat 50%. Nu när jag jobbar 100% så är jag mycket tröttade efter jobbet, går och lägger mig tidigare. Så det är hög tid att göra en skillnad för att kunna leva både nu och då.
Efter har lyssnat på majoriteten av alla podavsnitt på är på Rika tillsammans, läst mycket inlägg och rannsakat livet så har jag beslutat mig för följande:
- Ett månadspar tills jag kommer upp i 50 000 kr (en buffert som bara ska användas i akuta situationer). Jag kommer aldrig bli av med mitt jobb om jag inte verkligen tabbar mig eller avsluta själv, men det finns ju alltid risk att någonting går sönder hemma eller att mitt huvudkontokort slutar fungera. Dessa pengar ligger på ett annat kort som är anslutet till en annan bank.
- För att kunna få mer disciplin och att inte gå in på Avanza eller Lysa så har jag tagit bort appen till Avanza och spärrat tillgång till Avanza.se och lysa.se på telefonen. Annars hade jag varit inne fem gånger i timmen trots att jag vet att det inte hänt något.
- För att sparandet inte ska bli så hajpat så har jag satt 15st små överföringar från lönekontot till buffertkonto. Alltså att X antal kronor, en liten summa, dras varannan dag från lönekontot. Vet inte om ni kan relatera till detta men det blir någon psykologisk reaktion om helt plötsligt, exempelvis 5000 kr dras den 27:e kontra 333 kr dras varannan dag. Sån är jag.
- Ha en fast summa som jag ska klara mig på varje månad. All inkomst däröver går till spar.
- Inför varje inköp så tänker jag är detta ”behöva” eller ”vill ha”. Förr behövde jag allt, att det var lika med vilja ha. Nu är det stor skillnad.
Visst kan jag känna mig kass för att inte tagit tag i det tidigare, då jag hade bättre lön. Att jag inte insåg att jag kunde spara för att leva bättre sen.
Drömmer om att bli fri från hjulet och satsa på att lära andra om olika saker. Jag kan inte göra det nu då jag skulle va tvungen att gå ner i tid och kommer inte tjäna pengar på det än. Tänker att lära ut på den avdelning jag är nu är ett bra sätt att vara pedagogisk och känna sig trygg framför samma folk.
Gå i pension vid 55 och inte ha en massa måsten. Jag inser att den drömmen är långt borta och att jag måste kämpa för att det ska ske (om det ens sker).
Jag måste ju leva också och inte bara jobba.
