Hejsan,
jag håller på att fundera lite kring räntor i portföljen, framförallt reala räntor. Av det jag läst var ju åsikten här att det rekommenderas Danske Invest Globala Realräntor för att den är mer diversifierad och svenska realräntemarknaden är rätt så begränsad. Men efter lite fundering kommer jag inte riktigt till samma slutsats, utan tror att svenska realräntor är att föredra.
En anledning är förstås, och det är alla medvetna om, avgiften. 0.62% regulär avgift + förmodligen ~0.2% valutasäkringsavgift (visst var den valutasäkrad?) är tuff, men det är vi alla medvetna om.
Anledningen varför jag främst är skeptisk till det är för att man utsätter sig för en onödig inflationsrisk. Därmed går fonden förbi sitt egentliga syfte som inflationshedge. Låt mig förklara:
Fonden består ju främst av globala räntor och reagerar därmed främst på internationella inflationslägen, inte svenska. Det vill säga att fondens främsta syfte är en bet att inflationen kommer vara högre globalt än i Sverige. Tänk följande scenario: inflationen i Sverige är 10%. Men inflationen i USA och Tyskland är endast, säg, 3%. Då kommer denna globala realräntefond inflationsjusteras 3%, medan en svensk realräntefond anpassas 10%. Omvända fallet kan förstås också inträffas, och det är fint med extra avkastning som Danske Invest skulle då ha, men ni ser hur det går förbi syftet. Om man utsätts för svensk inflation vill jag ju ha en investering som reagerar just på svensk inflation, fan bryr sig vad USA håller på med inflationsmässigt.
Är jag ute och cyklar eller hur ser svarmintelligensen och ni som kan mycket mer om räntor på detta?
Själv tänker jag köra 33% Swedbank Robur Realräntefond och 67% AMF Mix för mina medellånga räntor. Lite lägre än 50% realräntor just pga förklaringen att svenska realräntor har oftast lägre realavkastning än nominella räntor vid förväntad inflation just pga den begränsade svenska marknaden.