Hallå folket! Tänkte kolla med högre sinnen om ni har några tankar kring ålder och om det är värt att satsa på en karriär som ingenjör? Har tänkt mig antingen maskinteknik, medicinsk teknik eller åt miljöhållet. Jag är 37 idag och arbetar som skoterguide och skeppare i Arktis samt Expeditionsguide i Antarktis, något jag gjort dom senaste 6 åren. Tanken är att jag ska fortsätta i guidevärlden ett par år till. Det finns ett par destinationer och mål jag vill nå innan jag drar mig tillbaka. Jag har pluggat till ingenjör tidigare och fick den briljanta idén att ta ett sabbatsår så jag räknar med att vara klar när jag är runt 42. Min fråga är, är jag för gammal för att plugga till ingenjör? Tänkte att det finns en del klokt folk i forumet, kanske till och med med erfarenhet inom rekrytering. Vad tror ni? Är det värt att chansa?
Jag är ingenjör och tycker inte att ålder har så mycket med yrket att göra, snarare om du är lösningsorienterad och har ett logiskt tänkande så kommer du långt. Kör på, livet är långt!
Har en polare som är i ipc samma sits. Närmar sig 40 och jobbat som lärare och frilansare med diverse. Funderar nu på gå KY-utbildning på 2-år för VA-ingenjör.
Inte alls dumt, även om jag får erkänna mig förvånad över att han funderade på det.
Annan polare jag plugga med var väl dryga 35 tror jag när han började på ingenjörslinjen med mig på CHS. Jobbat som kock tidigare. Han är nöjd.
Jag är inte ingengör. Men jag kan ändå ge lite perspektiv.
Om vi generaliserar lite så är ett arbetsliv ungefär från man är 20 till 70. Det är 50 år.
Av de 50 har du nu avverkat 17 och har 33 kvar. Du hinner både läsa till ingengör och ha en karriär inom det i det i säg 25 år. Eller tröttna efter 10 och göra något annat de sista 15.
En kompis till mig pluggade till civilingenjör på KTH. Han var lite av en överliggare och hade problem med en del tentor. Samtidigt hade han annat som han sysslade med vid sidan om. Han blev till slut klar och var då i 40-årsåldern. Han har ett bra ingenjörsjobb idag.
Det var ett tag sedan vi pratade men som jag uppfattar hans profil på Linkedin har han haft lite svårigheter att komma vidare. Att få ett mer avancerat jobb i konkurrens med personer som är 30-35 när du själv är runt 50 är kanske inte jättelätt. Sannolikt är den enklaste vägen att bli befordrad internt. Detta läge gäller dock inte specifikt för ingenjörer utan återspeglar hur den svenska arbetsmarknaden i stort ser ut.
När jag pluggade till ingenjör som ung så hade vi en handfull äldre personer i klassen. Vad jag vill minnas så hoppade alla av första året.
Några saker som kan vara tuffare som lite äldre student är
Högre tröskel att komma in i gruppen rent socialt
Kunskaperna från skolan har glömts bort
Hjärnan kan vara mindre mottaglig för att plugga in stora mängder
Med det sagt så vet jag personer som har pluggat och bytt bana senare i livet. Och de är ofta de mest passionerade inom sitt område. De har valt sin bana för att de vill, inte för att de råkade hamna på en viss bana som ung och ovetandes tonåring.
Jadå. MEN. Räkna med att det blir riktigt ansträngande om det var länge sedan du studerade ex matte och fysik. Att ta en lämplig kurs i säg matematik för att friska upp kunskaperna kan vara vettigt.Och räkna med fullt fokus en bra tid framöver. Mer jobb än ett normalt heltidsjobb och en hel del disciplin då mycket bygger på självstudier i ganska tjocka böcker.
Jag tror åldersnojan som finns en del extra av I Sverige kommer släppa med tiden då 60+ folket är rätt pigga faktiskt numera och många jobbar nog till 70 när du fyller 70. Du har 30 år att arbeta kvar om du vill… Inte sällan Ingenjörer slutar jobba helt över 70.
Ifall du tänkte gå yrkeshögskola något år tycker jag det är en bra idé!
Ifall du tänker typ civilingenjör så tror jag tyvärr inte det är så bra, vad är det som lockar med det då? Extremt hårt plugg som kräver stora baskunskaper i fysik och matematik från gymnasiet för att sedan konkurrera med extremt hungriga nyexade 25-åringar på arbetsmarknaden, tyvärr är det nog lite sent för det.
Här kommer ett tråkigt svar. Min erfarenhet är att det är svårt för 40-plussare att få jobb och det gäller tyvärr även för ingenjörer som är kompetenta, har en relevant examen och lång erfarenhet. Efter 50 är det i stort sett omöjligt att få ett nytt jobb bara på meriter. Med rätt kontakter kan det gå, annars är risken stor att du inte får en ärlig chans på den svenska arbetsmarknaden.
Får känslan av att det är en chansning men att det kan gå bra ändå! Har ett lite tid att fundera så får nog göra det.
Anledningen till att jag vill läsa ingenjör är att jag har ett stort intresse för teknik, matte, fysik och programmering. Dessutom så älskar jag problemlösning. Jag är inte rädd för att plugga eller damma av mattekunskaperna. Pluggar en massa i mitt nuvarande yrke i och med att vi ofta besöker nya platser, stöter på nya arter, geologin förändras etc etc så sitta vid skolbänken har jag gjort i princip dom senaste 6 åren.
Ingenjör-vadå?
Stor skillnad på en tung civilingenjörsutbildning, högskoleingenjör eller de korta KY-program som finns. Både i vad som krävs för att komma in på, och klara utbildningen, men också hur lång startsträcka och utvecklingsmöjlighet karriären efter examen ser ut.
Många som skriver i tråden verkar inte reflektera över detta. Som att säga att ”jamen jobba inom vården är bra. Läkare eller undersköterska är typ samma”.
När jag pluggade till civ ing. på LTH typ 20 år sedan var det två kursare i 40 års åldern. Den ena bytte till högskoleingenjör efter två år men det har gått bra för båda. Så vitt jag vet.
Du är absolut inte för gammal. Du har minst 30 år kvar i arbetslivet. Ingenjör har ingen fördel att man är ung. Tvärtom är livserfarenhet bara en fördel som ingenjör.
Möjligtvis kan det vara lite svårare för dig att lära dig nya saker jämfört med en 20 åring. Men det handlar lika mycket om inställning och studieteknik.
Om man duger så tror jag utbildningen kan betala sig på 5-15 år beroende på hur karriären utvecklar sig och vad man tjänar idag. Kolla upp “avbetalningstiden” mha löneutvecklingen för det man ska plugga och jämför med vad man tjänar idag.
Kul! Då tror jag du skulle satsa på en högskoleingenjörs-utbildning, lite mer hands-on. Med intresse och motivation så är det inga problem för dig att klara utbildningen. Men du bör ju vara beredd på att du kan sticka ut lite i klassrummet
Ett tillägg: Om du har varit skeppare och är äventyrligt lagd så finns det ju en klockren ingång - Chalmers utbildning som sjöingenjör. Då kommer ju sen också tidigare sjövana att vara en ren merit.
Håller med JennyL om att det mest strategiska vore en ingenjörs-utbildning som ligger nära det du har praktisk erfaranhet av. Då kommer historiken ge en boost snarare än som ses om belastning när du söker jobb.
