Kanske det! Jag ser nog inte “att det skulle vara svårt” som ett hinder. Menar inte att det kommer vara lätt, bara att jag pushar mig igenom det. En av fördelarna att ha levt lite är att jag är helt ok med att sticka ut och vara äldre. Har nog med vänner i livet övrigt. Studiekamrater kan bli lite av en utmaning men det löser sig nog får väl köpa ut från systemet till dom hahaha
Ja inte fel alltså med sjöingenjör! Ska se på det. Men lite varför jag vill röra mig bort från att jobba på båt är att jag längtar lite efter att vara på fast mark och det blir svårt om man vill bilda familj om det skulle bli aktuellt i framtiden. Vill kanske vara landbaserad men absolut värt att se på! Älskar att vara på havet. Lite rädd är jag för ett kontorsjobb när jag är van att vara ute hela dagarna
Hahaha vet inte hur cool jag själv tycker att jag är men tack Det är ett fint liv!
Jag startade 37 år gammal med att läsa upp gymnasiebetyg på egen hand (Fysik), gjorde högskoleprovet, sökte och kom in på Maskinteknik Chalmers där vi startade med 2 veckors matteuppfräshning.
Slutförde utbildningen inom utsatt tid (Naval arcitecht) och jobbar nu internationellt med det jag utbildat mig till.
De enda nackdelarna jag såg (var nervös över) var:
1- Studieovana, det mitigerade jag med att gå ut hårt tills jag såg att jag hade kontroll och kunde slappna av lite.
2-Ekonomi, sent i livet har man som regel arbetat upp högre kostnader per månad, men det är förvånande hur mycket man kan skära bort om man är riktigt motiverad!
Hade inga som helst issues med åldersskillnader, tvärt om upplevde jag en otroligt välkomnande atmosfär där andan var att hjälpa varandra. Jag deltog bara i ett fåtal noga utvalda ”events” för att lära känna studiekamrater då vi pga åldersskillnader naturligt hade olika intressen av att delta i kåraktiviteter etc.
Fördelar i min mening att starta senare i livet är att det är enklare i vissa avseenden då man har arbetslivserfarenhet etc att enklte kunna ”hänga upp” teorin på samt en högre grad av motivation.
Upp till en viss gräns vill jag hävda att det viktigaste är att slutföra utbildningen inom utsatt tid än din ålder då du är färdig, då mycket handlar om att senare för pot arbetsgivare visa att man har förmåga att relativt snabbt tillgodogöra sig ny information och tillämpa den mer än något annat.
Sista rådet är välj utbildningsinriktning utefter det du är genuint intresserad av då det är krävande utbildningar och allt blir mycket enklare om man tycker det är kul och intressant under vägen.
För att inte vara ingenjör så var det ett ganska ingenjörigt svar med en formel
Jag är också i den åldern. Dock redan ingenjör. Jag tror dock inte att jag själv hade haft orken och engagemanget att gå en tyngre ingenjörsutbildning nu. De ekonomiska aspekterna av att sluta jobba och börja plugga ska ju inte förminskas heller. Har man familj och boende är ju förutsättningarna helt annan än när man var 20 (med avseende på både mängd tid man har och hur mycket pengar man behöver per månad).
Gjort som du. Läste till ingenjör som lite yngre. Tog ett sabbatsår som blev till många. Efter en föräldraledighet tyckte jag det var dags att bli vuxen på riktigt och slutföra studierna (hade lite mindre än hälften kvar). Jag är nu kring 40 och nästan färdig civilingenjör. Om du hör av dig om ett halvår kan jag berätta om jag fick ett jobb som gjorde det värt det
Om du nu redan läst en del, så det inte tar alltför lång tid att ta en examen så ser jag inte varför du inte skulle göra det. Jag önskar att jag som ung valt en annan utbildning men jag ångrar inte valet jag gjorde efter föräldraledigheten. Alternativet hade varit att stanna i ett underbetalt och trist arbete. Ha i åtanke att jag inte är en karriärist utan kommer vara nöjd med ett relativt välbetalt jobb med schyssta uppgifter och schyssta kollegor, så dina prioriteringar kanske är annorlunda.
Vad är alternativet? Om du inte läser till ingenjör, vad ska du göra när du är 42? 50? 60? Om du hittar ett alternativ du föredrar så finns det ingen poäng med att bli ingenjör, men om ingenjör är ditt favoritalternativ, så är valet kanske inte så svårt? Du kan inte påverka din ålder eller vad arbetsgivare anser om den. Lycka till vad du än väljer!
Jag är ingenjör, och min bild är att ålder är något som värderas (man tänker nog ibland att ålder=erfarenhet, oavsett om det stämmer eller ej). Dvs inte som i vissa andra branscher som känns som att de har mer av ett ungdomsideal.
Så kort svar: jag skulle inte tro att du är för gammal. Särskilt inte om du kan relatera utbildningen till tidigare arbetslivserfarenhet.
Beror på vad du menar som ingenjör. Jag tog en ingenjörsexamen vid 22 års ålder för att det är en lätt utbildning att bocka av och flera möjligheter därefter. Sen har jag aldrig riktigt jobbat som en ingenjör utan mer siktat in mig på ledande befattningar.
Kan man sammanfatta klippet som att: För få vill ha skitjobb, alla ska bli akademiker nuförtiden?
Jag tycker inte det är något mysterium isf. Självklart vill man ha bekväma jobb till bra lön hellre än motsatsen. Kan man bara välja låglönejobb så ska det åtminstone vara bekvämt. Bekvämlighet är värt mer än pengar. Då uppstår bristyrken.
Just ingenjör är nog ett mellanting. Jag vet inte hur resonemanget i SR berör den utbildningen. Man vill inte bara ha ingenjörer: Man vill ha bra ingenjörer? Det relevanta är vad som gömmer sig bakom titeln.
Nej. Mera att det är svårt att hitta folk till mitt emellan-jobb. I inslaget nämndes till exempel drifttekniker. Företaget kan få tag i maskinoperatörer och ingenjörer men ingen som kan installera och underhålla maskinparken. Alltså någon relativt välutbildad teoretiskt men också med praktiska färdigheter.
Det var det jag menade med stycket efter; får man i princip samma lön, varför skulle man välja det slitiga, mer ansvarstyngda och stressiga jobbet?
Då går man hellre på ett bekvämare jobb med ungefär samma lön eller ett brett akademikeryrke. Inget mysterium.
Vad får dig att tro det? För att jag sade att jag inte vet hur resonemanget gick? De var rätt diplomatiska och verkade inte helt överens när det kom till ingenjörsutbildningar. Fanns det ett genomgående entydigt budskap?
Det är kompetens man vill åt, inte titlar. Någon verkade vilja satsa på fler utbildningsplatser (fler titlar) medan någon verkade vilja ha folk som kan hålla industrin rullande i framtiden (kompetens).
Nu är väl arbetslösheten för ingenjörer i Sverige runt 1-2% enligt Sveriges Ingenjörer, så det är fortfarande ett tryggt yrke att studera till.
Skulle snarare säga att fler behöver plugga till ingenjör. Skulle vara kul ifall vi fick in fler kvinnor på utbildningarna. När jag studerade till civilingenjör var vi 24 killar och 2 kvinnor, som exempel.
Det är korrekt att arbetslöshetsstatistiken från fackförbundet Sveriges Ingenjörer endast visar arbetslösheten bland deras medlemmar. Detta innebär att den siffran inte ger den fullständiga bilden av den totala arbetslösheten för alla utbildade ingenjörer i Sverige.
Två viktiga faktorer du lyfter fram som gör att den faktiska situationen kan vara mer komplex är:
Mörkertalet: Andelen utbildade ingenjörer som inte är medlemmar i fackförbundet inkluderas inte. Om arbetslösheten är högre i den icke-organiserade gruppen, blir den totala siffran högre.
Sysselsättning utanför relevant område: Många ingenjörer arbetar i yrken som inte klassas som deras relevanta ingenjörsområde (det som kallas underysselsättning eller “jobbar med annat”). Denna grupp räknas som sysselsatt i statistiken, men deras kompetens används inte fullt ut i branschen, vilket döljer ett underliggande problem på arbetsmarknaden.
För att få en mer korrekt och komplett bild måste man även se på statistik från källor som SCB (Statistiska Centralbyrån) eller Arbetsförmedlingen, vilka baseras på befolkningsregister eller anmäld arbetslöshet, oavsett medlemskap i fackförbund.
Jag har tagit min ingenjörsexamen (energiingenjör 2014) och vill vara helt ärlig med dig baserat på mina egna erfarenheter av arbetsmarknaden.
Jag rekommenderar inte att du utbildar dig till ingenjör när du är över 30 år.
Även om de officiella siffrorna och råden säger att ålder inte spelar någon roll och att det råder “brist”, är min direkta erfarenhet att:
Arbetsgivare hänger upp sig på åldern. När du är 42 år och nyutexaminerad är det mycket svårt att konkurrera med yngre kandidater som har gått den raka vägen.
“Bristen” är missvisande. Trots att det talades om stor brist på mitt område fick jag aldrig ett relevant jobb efter examen.
Risk kontra Belöning: Risken att lägga ner fyra till fem års studier för att sedan möta de hinder som åldersfixering och en svårstartad karriär innebär är för stor.
Mitt starka råd är att inte satsa på en ingenjörsutbildning om du är över 30 år, eftersom oddsen att lyckas få ett relevant ingenjörsjobb är emot dig.
Jag kan se ett värde om det är så att man vidareutbildar sig. Har man grunläggande erfarenhet inom området, är det helt OK. Börjar man om på 0 och skall börja som konsult i säg maskinteknik som 42-åring har man nog det ganska tufft.
Man har antagligen också lönekrav som man baserar på livssituation och ålder, vilket inte kan matcha samma lönekrav som nyexade yngre har.
Ömöjligt är det inte, men skulle inte rekommendera det.
I Sverige missgynnas alla tekniskt intresserade, speciellt de som väljer natur på gymnasiet eller vill studera tekniskt på universiteten. Vi har bland de sämst betalda ingenjörerna i världen i Sverige.
En ekonomiutbildning är det som lönar sig bäst i Sverige, och då behöver du heller inte anstränga dig särskilt mycket med normalbegåvning, ekonomi är ju ingen vetenskap.
får väl köpa ut från systemet till dom hahaha
