I en annan tråd har TS ställt olika frågor om sina planer på att vidareutbilda sig på högskolan i mer mogen ålder. Det är förstås en bra ambition på alla sätt men kanske inte helt utan möjliga risker/baksidor.
Från början var min tanke att skriva i den andra tråden om ”ålderism” och sådana saker. Dock är risken uppenbar att jag skulle framstå som någon sorts uppblåst besserwisser. En bättre idé tänker jag därför är att öppna en generell tråd om ämnet.
Jag undrar alltså hur ni som vidareutbildat er till jurister, ekonomer, ingenjörer eller liknande och tagit examen i 40-årsåldern upplevt arbetsmarknaden som nyexaminerade. Jag föreslår några möjliga frågor här men ni får gärna presentera era erfarenheter på ert eget sätt, utan pekpinnar.
Hade ni lättare/svårare att få jobb än yngre nyexade kursare?
Hade ni någon användning av erfarenheten från tidigare karriär i det nya yrket? Jag menar nu både för att få jobb och konkret i jobbet.
Har ni upplevt åldersdiskriminering i jobbet?
Har ni känt att ni haft fel ålder för att kunna göra karriär?
Kommer ni från en typisk arbetarbakgrund så att vidareutbildningen medfört en betydande klassresa eller har den bara inneburit ett byte av arbetsområde?
Den inriktning jag valde som ingenjör (elkraft) innebar nog att de äldre av oss kursare hade lättare att få jobb. Det underlättar med en viss mognad och ålderserfarenhet med tanke på all kontakt man har med fastighetsägare, kommuner, ledare i högre befattningsgrader, myndigheter etc.
Branscherfarenhet och kunskap kunde jag inte ta med mig sedan tidigare. Men andra delar som man byggt på sig i erfarenhet genom åren har kommit väl till pass. T.ex. har jag kunnat nyttja min tidigare säljerfarenhet i kontakt med andra parter runt borden.
Jag har definitivt gjort en klassresa, uppväxt i den lägre delen av samhällspyramiden där föräldrar kanske inte alltid hade arbete, barnen fick sköta sig själva och mat på bordet var inte en självklarhet. Hoppade av skolan i tidig ålder för att kunna börja arbeta och tjäna lite pengar. Blev förälder själv och insåg att jag fortfarande hade lika dåligt ekonomiskt ställt som tidigare generation.
Det blev en vända på komvux och sedan två utbildningar efter varandra. Den första var inom IT, det gick inte alls. Där fick jag uppleva en grym åldersdiskriminering som junior och över 30 år.
Blev knäckt av det och efter några år hoppade jag på nästa utbildning. Där var det tvärtom, man ansågs mer intressant om man var medelålders trots att man var helt ny i branschen.
Jag har hamnat helt rätt i arbetsdjungeln, stortrivs med mina uppgifter, är väldigt fri i min roll, kan styra mina uppdrag och känner att jag har förtroende från mina chefer.
Idag kan jag dessutom hjälpa och stötta mina barn mer då jag har tid och ekonomi. För krävdes det ofta mycket övertid för att få ekonomin till att gå ihop.
Skulle nog tro att det beror på vilken bransch man vill in på som avgör om det är fördel eller nackdel med att byta mitt/ senare i livet. Framförallt om man gör en helomvändning och inte har tidigare erfarenhet från branschen.
Intressant med skillnaden i perspektivet på ålder. I media är ju bilden klart mer ensidig.
Gällande IT så har jag tidigare i jobbet träffat på personer som omskolat sig från enklare yrken. De har haft vad jag uppfattat som B-jobb. Jag menar nu inte att de haft det specifikt dåligt, bara att de haft väldigt ordinära roller helt fria från den ”glamour”, höga löner och stora möjligheter som man ofta förknippar med IT-jobb.
När du läste IT, var det en hel utbildning som du läste klart eller kom du fram till att ”det här går inte” tidigare?
Jag har tidigare själv haft kollegor som ”gått den långa vägen” och jobbar först några år i enklare yrken. Det har varit givande för klimatet på arbetsplatsen. Många yngre med en viss typ av bakgrund kan vara rätt fyrkantiga. Med lite mer koll på verkligheten blir samtalen i fikarummet annorlunda.
Jag fullföljde och tog examen. Det var något jag verkligen satsade på, jag skulle bli den förste i släkten som skulle ha en eftergymnasial utbildning.
Jag tror jag gav det ett år av massivt arbetssökande och var på fler intervjuer och tester än jag kan komma ihåg.
Tester och intervjuer gick oftast väldigt bra, men konkurrenterna var 10 år yngre. Ett par av jobben gick till mina kursare som kanske inte hade samma resultat (inte långt ifrån) eller samma betyg, men de var betydligt yngre.
Tyvärr bekräftades åldersdiskrimineringen av vänner i branschen och jag gav helt enkelt upp den drömmen.
Jag är inte missnöjd nu i efterhand eftersom jag inte vill göra något annat än det jag gör idag. Men vid tidpunkten var jag knäckt.
Intressant. Jag är väldigt intresserad av just IT, men är orolig att det är alldeles för sent att satsa på med tanke på min ålder. Så det är helt kört att göra karriär inom IT om man är i 40 års åldern vid examen och ett tomt CV (förutom utbildningen)? Skulle du avråda mig att satsa på den drömmen med tanke på min ålder och att jag i så fall börjar från scratch. Kanske är det olika beroende på vilka områden inom IT det gäller?