Är det lönt att försöka skaffa sig en utbildning i systemvetenskap och vara färdig vid ca 45 års ålder och ska skaffa sitt första jobb inom IT?
Jag vill inte låna pengar och lägga 3 år på att utbilda mig till något som jag kanske aldrig får en chans i.
Jag har ingen fallenhet för teknik överhuvudtaget och min omgivning hade nog blivit chockad om jag börjat på en sådan utbildning.
Jag önskar jag visste bättre när jag var yngre men jag hade tunnelseende för skulle spara och spara. Jobbade hårt istället för smart vilket hade varit att utbilda sig i 3 år sedan ha bättre möjligheter. Men det finns inget att göra åt det nu är jag rädd. Får nog jobba på med det jag kan.
Ska jag utbilda mig måste jag ta lån vilket jag hatar.
Jag blir inte jätteförvånad om ni avråder. Absoluta mardrömmen hade ju varit att pendla, plugga och slita för att sedan inte kunna få ett jobb.
Då tar jag 100 ggr hellre en digital “skärp dig!”-örfil från kloka människor här i forumet och slipper bli skuldsatt.
Jag har bara funderat på hur nice det vore att kunna jobba remote, att kunna vara i SE Asia och samtidigt tjäna pengar.
men jag har massiva tvivel om att det kommer ske och det är helt enkelt inte ekonomiskt vettigt att “följa sin dröm!” (och kanske bara bli skuldsatt och inte kunna få ett jobb. Vore en sån mardröm… )
Det känns lite läskigt tänka sina dumma tankar högt här men tanken är fri och kan ni får mig på bättre tankar så är det värt det.
Och om jag tänker efter. En arbetsgivare som har en 25-årig nybörjare och en 45-nybörjare att välja på kommer välja 25-åringen, det är inte raketforskning.
Jag tror jag har mitt svar nu så nu kan jag släppa det här.
Tack för hjälpen. Ibland måste man skriva ner sina tankar för att inse hur orimliga dom låter. O_o
Jag skolar själv om mig och läser ett 3-årigt program för systemvetenskap.
Eftersom utbildningen är 100% distans på universitetet jag läser på så tar jag inga lån för tillfället och jobbar istället.
Är 37 när jag är färdig.
Har pluggat olika saker genom livet och kan inte säga att jag ångrar lånen jag tagit för att möjliggöra det. Betalar studielån för yrket jag kommer lägga bakom mig och det är värt varenda krona jag betalar i ränta.
Jag var i 30-årsåldern när jag började plugga programmering. Jag tog en kandidat i datavetenskap/systemutveckling och det var inte svårt att få jobb när jag var klar. Det var det inte för någon av de andra äldre studenterna heller så vitt jag vet. Det var dock innan arbetsmarknaden blev mycket sämre för några år sedan. Osäkerheten på arbetsmarknaden ser jag som ett mycket större hinder än din ålder.
Systemvetenskap är mycket mer än bara programmering men om du inte har någon fallenhet eller intresse för teknik/IT sedan innan låter det som ett rätt märkligt val.
Har du några erfarenheter med dig som kan vara nyttiga i branschen?
Jag kommer börja plugga bioteknik till hösten. Detta efter att ha insett att jag kommer inte kunna gå i pension när jag är 69 (som är min nuvarande riktålder). Isf skulle det bli en högst pengamässigt fattig pension där jag får vända på slantarna. Jag tog tag i att spara till pension alldeles för sent. Jag har ändå alltid jobbat heltid plus massa övertid i hela mitt liv-sen jag tog studenten-och detta utan avbrott (som ex arbetslöshet, sjukdom, föräldraledighet och liknande). Ändå får jag en dålig pension, och det är för att jag jobbat i låglöneyrken. Jag har tack och lov gjort en bostadskarriär, så jag har ändå ett kapital- men inte stort nog att inte helt behöva slippa oroa mig när den dagen kommer. Och det är så jag vill att min ålderdom ska vara- jag vill leva gott och inte behöva vända på slantarna. Leva ungefär som jag gör nu.
Jag har insett att “enklaste” vägen att nå dit är att hitta något som är kul att fortsätta jobba med även efter man fyllt 70. Dessutom är jag övertygad att de kommer fortsätta flytta riktåldern framåt. Detta gjorde att jag tog tag i och började studera när jag var 45, har precis gjort tekniskt basår (är nu 46), och kommer vara 51 när jag tar examen inom bioteknik. Det kommer inte löna sig för mig, det kommer gå plus minus noll- om jag inte skulle visa sig ha en sån fallenhet för ämnet att jag gör en raketkarriär när jag går mot 60. Men det är inte det viktiga för mig- jag vill ha något jag kan jobba med som ger mig mer mentalt än det jobb jag har idag. Jag tjänar helt ok idag, har idag medianlön- men det skulle aldrig räcka för att hinna skrapa ihop tillräckligt för att nå mitt mål- såvida jag inte skär ner på allt som är “leva livet” för mig och sluta med mina hobbies osv, bosätter mig i en billig hyresrätt och lever på nudlar i x antal år. Och det är jag inte beredd på att göra. Så jag skrotade det målet. Så därav studier trots att jag är upp i åren. Men jag har valt något för mig väldigt intressant, och jag tror det är en viktig ingrediens om man ska plugga när man är äldre. Då är det värt det- mentalt. Har du inget intresse så är det gambling om det kommer löna sig. Finns det inget annat du tycker är kul och intressant som du skulle kunna studera (men att du då får vänta tills nästa studiestart)?
Nej, inte ett smack som kan vara nyttigt i den branchen. Så jag får lägga detta på hyllan. Det var iaf skönt att lista ut det själv istället för att någon skulle krossa ens idé.
Nä, jag är helt off. och min tidigare erfarenhet som undersköterska hjälper föga skulle jag tro.
Jag är tacksam för alla svar. Man får hjälp på traven att tänka.
Hade jag kodat på min commandore 64 som barn och programmerat min miniräknare i gymnasiet och kodat på min fritid för jag tycker det är kul hade det varit en helt annan femma.
Fast du behöver inte ha gillat det som barn. Jag upptäckte saker med mig själv när jag gick basåret, som jag inte trodde om mig själv. Jag var helt övertygad om att jag skulle läsa teknisk matematik, eftersom matematik var favoritämnet i skolan. Men jag stod och valde mellan det och bioteknik. Att jag tvekade på bioteknik var för att jag visste det skulle innehålla mycket kemi, och det ville jag minnas att jag inte gillade i skolan (de lektionerna var kaotiska pga stökiga elever). Men på tekniska basåret så upptäckte jag att jag tyckte kemi var det roligaste ämnet ever-medan matematik gav mig ångestfyllda minnen. Kan du gå en kortare enklare kurs inom det du funderar på, för att se om du gillar det. Finns det kvällskurser nånstans eller liknande?
Intresset och viljan måste vara genuin. Att bara utbilda sig för att få ett högre avlönat jobb kommer inte funka! Tog min kandidat som 23 åring i just detta ämne, hade några 40+are som kurskamrater - endast de med riktigt driv klarade sig igenom och av dem fick ett fåtal jobb direkt efter examen. Så visst går det, men enbart om intresset och viljan är genuin.
Att utbilda sig sent i livet är inte dåligt. Man känner sig själv bättre och har också livserfarenhet. Känner många som har gått den vägen.
Den enda röda flaggan är din rad om att du inte har fallenhet för teknik. Om du saknar det och vilja att förstå hur en dator fungerar så är systemvetenskap helt fel.
Den viktiga frågan är vad är du intreserad av och vad förstår du?
Bor själv i en småstad och enligt listan över höginkomsttagare så har vi egenföretagare, säljare av fastigheter och Porsche samt tre på multinationella börsbolag.
Man behöver inte tycka om teknik för att arbeta inom IT. Däremot är det inte jätteenkelt att hitta 100% distansjobb som du kan glassa på från annat land. Framförallt inte om du är helt ny.
För att svara på frågan i rubriken. Ja, det kan vara lönt att vidareutbilda sig. Men du behöver utbilda dig till något där dina chanser till jobb är väldigt goda.
Chanserna kan ökas av att din kompetens är stark jämfört med nyexaminerade studiekamrater (pga dina andra erfarenheter), eller av att det är galet stor efterfrågan på det du utbildar dig till.
Det låter inte som att du checkar av varken tidigare erfarenheter eller galet stor efterfrågan med just den utbildningen du funderat på.
Vad är du bra på?
Vad är du intresserad av att lära dig mer om?
Är det möjlighet att jobba distans som är viktigast?
Eller högre lön?
Eller annat?
En spontan tanke är om det vore möjligt att utbilda dig till läkare eller sjuksköterska. Då borde dina tidigare erfarenheter vara meriterande.
Läkare som jobbar via typ Kry eller regionernas videomöten kanske kan jobba på distans?
Kan en sjuksköterska jobba på distans om denne besvarar samtal via 1177?
Jag vidareutbildade mig till systemutvecklare och blev klar 2023, som 40-åring. Men jag har utmattningssyndrom så min erfarenhet är speciell.
Kring malmö/lund hörde jag att det fanns fler junior-jobb 2022 och tidigare. Efter 2023 är behovet av nyutbildade utvecklare för lågt, tror jag.
Systemutvecklare brukar ha informatik som huvudämne och hälsoinformatiker är det brist på, där kan din erfarenhet som usk komma till användning. Men det förutsätter så klart att du är intresserad av området, annars kan det ju bli svårt att hitta jobb. Området är också ganska smalt, det är nog få som arbetar 100 % remote. Lönen är dock betydligt mycket bättre än för usk!
)
Det var iaf skönt att lista ut det själv istället för att någon skulle krossa ens idé.
Grymt att du har vilja och ambition att utbilda dig vidare, men personligen skulle jag inte kunnat tänka mig nåt osäkrare än IT…