Jag är en 28-årig fysioterapeut som är i färd med att skola om mig och inrikta mig mot IT. Tidigare plan var att studera fyra år till för att erhålla en master och specialistkompetens, och därefter doktorera. Dock är detta varken ekonomiskt försvarbart eller i linje med det liv jag strävar efter. Det finns fler anledningar till ett stundande karriärsbyte, men jag vill inte bli långrandig här.
Parallellt med det sedvanliga arbetet har jag bidragit lite inom forskning. Forskningsarbetet har gjort att jag suttit en del i excel och började programmera lite i VBA. Därefter har jag lekt lite inom Front-End (JavaScript, CSS och HTML). Mest för att se om jag tycker det var roligt, vilket jag gör. Jag har rekat i min närmsta krets för tips och tankar men samtliga jag känner inom området är civilingenjörer och därför kanske något biased i frågan. Min upplevelse är att det finns mer variation i den tekniska bakgrunden (akademisk som yrkeshögskola) i detta forum, samt att en del även är arbetsgivare, och det är intressant att höra hur ni resonerar.
Min nuvarande plan är att gå från tanke till handling hösten nästa år där följande alternativ är:
Tekniskt basår + högskoleingenjör i datateknik, totalt 4 år. Lund.
Systemvetenskap, 3 år. Lund.
Frågeställning
Hur ser arbetsgivaren på högskoleingenjör i datateknik vs systemvetare? (förutsatt att båda är likställt kvalificerade inför jobbet)
Hur har karriären varit och hur ser nuvarande arbetssituation ut för högskoleingenjörer i datateknik gentemot systemvetenskapare?
Vilken utbildning förbereder en bäst för arbetslivet?
En högskoleingenjör (i annan bransch) här. Vill du få most bang for the buck tror jag att YH utbildningar är det absolut lättaste sättet att slå sig fram om man vill byta jobb. Om målet är viktigare än resan tror jag att man lika gärna kan gå den vägen.
Jag tänker att som fysioterapeut så har du ju antagligen redan suttit ganska mycket i skolbänken. Ofta så verkar arbetsgivaren mest vilja att du ska ha någon typ av utbildning, YH har även LIA så att man kommer ut till potentiella arbetsgivare tidigt.
Detta är ju såklart trist för oss som är utbildade högskoleingenjörer, men det visste inte jag innan jag började plugga och det blev ju bra ändå.
Det beror mycket på var du ser att du tänkte ta vägen längre fram i karriären. Som nyexad så är egentligen ingen skillnad på högskoleingenjör och systemvetare om du söker en roll som utvecklare/programmerare.
I min erfarenhet så ses Systemvetare mer som yrkesutbildning, och uppfattas ofta som en lättare utbildning än civil-/högskoleingenjör, och kan därför ha en lite lägre status. Men det beror väldigt mycket på arbetsplats. Det här är inget hinder i början av karriären, men kan vara till nackdel senare om man vill gå mot en ansvarsroll, i alla fall i mer traditionella branscher där formella kvalifikationer väger tyngre.
Det är endast i början av karriären som utbildningen spelar nån roll, den behövs för att få in foten.
Som @discofandango skriver kan YH därför vara mest effektivt. Speciellt om du kombinerar det med egna sidoprojekt och deltagande i några open source-grejer. Det finns säkert vissa branscher som ”kräver” examen, men de flesta gör det inte så det är inget som nånsin hindrat (outbildade) mig.
När jag letar folk är det intresse och hur mycket en brinner för själva yrket som avgör om jag anställer. Dock krävs det något som visar på kunskapsnivå (utbildning alt. erfarenhet) annars ryker du redan på CV’t.
@discofandango@anon80959805@savecake Tack för tipsen! YH har varit på tapeten tidigare. Det har alltid första tanken hos samtliga jag tidigare pratat med men efter en stunds samtal ändras åsikten till någon form av högskoleutbildning. Att den snabbaste vägen in är YH men kompetensen erhållen via högskolan värderas högre. En del har även uppgett att krävs minst en master för att kunna arbeta på deras arbetsplats, detta är dock inte i Sverige. Jag har även fått bilden av att det även är lättare att göra karriär, som @savecake uppgav. Men detta är kanske felaktigt?
Hmm, jag kanske inte ska förringa YH eftersom det viktiga är att få in foten. Tack @anon80959805 för dina tankar kring en anställningsprocess. Men utbildningsbakgrund påverkar inte? Jag har nämligen hört arbetsgivare som utan tvekan premierar en mer “teknisk tung” utbildning än systemvetare eller YH. Även om det är diverse tester och ens portfolio som avgör.
Inte mig, men så saknar jag ju sådan själv (så jag är helt klart biased), och inte många av mina kollegor heller som väldigt få tagit sin examen. Jag liksom de premierar som sagt passion. Det säger dock inte att alla gör det, finns säkert massa ställen därute som tycker utbildning is da shit. Jag har dock inte arbetat på ett sådant. Kanske att vissa områden ex data science är hårdare på sånt sätt, men det var ju inte din fråga.
Hos mig får du jobb om du säger att du ”vill bygga grejer bra!” och ett nej om du frågar om vilka titlar en kan få…
Men det här är jag, och jag är säkert gammal eller udda (jobbat länge inom streaming & spel, vilket nog skiljer sig från Volvo IT)
Att brinna för yrket är det absolut viktigaste. Problemet med framförallt de kortare yrkesutbildningarna är att det lockar till sig personer mitt i arbetslivet som fastnat i sin nuvarande karriär och bestämt sig för att bli utvecklare för “Där tjänar man fett!”, trots att intresset för yrket är rätt ljummet. Det är absolut inget som helst problem att byta karriär mitt i livet, det behövs massor med utvecklare, men man bör ha något sorts intresse och talang för det.
Det är dock en väsentlig skillnad mellan en 2-årig YH-utbildning från en liten okänd högskola och en 3-årig utbildning till systemvetare i Lund. Jag antar att den utbildningen ger en Bachelor?
This, har aldrig ens behövt visa varken exemensbevis eller betyg, alltså inte ens på första jobbet. Kanske hade flax, men så här 7 år efter plugget spelar det ingen roll. Ingen bryr sig, det är senaste jobbet som är av störst vikt.
Ingenjör är en bra grund, där kan du söka jobb väldigt brett efteråt, systemvetenskap, är lite smalare och mer fokus på management än att koda. Vad som är bäst vet jag inte, det får intresset styra.
Jag pluggade systemvetenskap, men jobbare dem 5 första åren som ingenjör/produktutveckling inom fordonsindustrin. Mer med hårdvara, likt en maskiningenjör, men mer som kravställare och inte CAD:are.
Nu på senare dagar är jag mer tillbaka i mina rötter som analytiker på marknadssidan. Så nog går det att byta inriktning sernare.
