Det har funnits flera trådar nyligen om personer som läst IT-utbildningar och sedan haft svårigheter att komma in på arbetsmarknaden. Flera bra konstateranden har gjorts i dessa trådar men de har ändå främst fokuserat på TS specifika upplevda problem och möjliga vägar framåt.
Jag skulle nu vilja vända på frågan och starta en generell tråd om en fiktiv person. Personen börjar på ruta ett och har alla möjligheter att undvika de misstag som redan gjorts av andra. Då kan vi försöka samla klokskaper om ”hur man tänker rätt från början”.
Personen X är mellan 30 och 40 år. Hen har läst in en akademisk examen inom område Y (inte naturvetenskap). Hen har jobbat i några år men känner att det vore bra med en nystart. Vissa av hens vänner har läst IT-utbildningar och har mycket högre lön än hen. Hen är ambitiös och duktig men absolut ingen ”hackertyp” med IT som fritidsintresse och dricker inte joltcola.
För enkelhetens skull bortser vi från alla tankar om livsinkomst, pension och sådan saker och fokuserar bara på X valmöjligheter och perspektiv framåt. Vi utgår också från att X antingen bor i en storstad eller är beredd att flytta till jobb.
X har möjlighet att läsa en ”riktig” examen i systemvetenskap på 3, 4 eller 5 år. Där ingår sannolikt ingen praktik och det finns ju också olika inriktningar. Skillnaderna är rätt stora och sannolikt kan de skillnaderna påverka jobbmöjligheterna.
X har också möjlighet att läsa YH-utbildningar eller andra kortare IT-utbildningar. Där ingår praktik. Dock finns det ju en mängd inriktningar på de kortare utbildningarna också.
X är inte intresserad av att ”chansa” utan frågan handlar om att skapa en väl genomtänkt skarp plan som ska leda fram till ett välbetalt jobb. X är beredd på att jobba längre än till 65 för att kompensera för de år hen har ”slarvat bort” på att jobba med annat.
Om hen väljer en av de längre utbildningarna - hur ska hen tänka då? Vad är vettigt att läsa? Vad är mindre vettigt? Finns det några ”tumregler” gällande innehållet i utbildningen som är viktiga att tänka på eller är det ”färdig examen” som är huvudfrågan?
Om hen istället väljer en av de kortare utbildningarna, vad ska hem tänka på då? I en annan tråd nämndes att utbildningsanordnaren ska ha en attraktiv lista med partners (=sannolika presumtiva praktikplatser). Vilka andra do’s and don’ts finns gällande valet av inriktning?
Vi utgår nu från att X kommer att vara mellan 35-45 när hen kommer ut på arbetsmarknaden efter avslutad utbildning. Vad är avgörande för att X ska lyckas få jobb? Jag tänker nu främst på faktorer som X kan påverka. Konjunkturläge och ”tur” är alltså inte så centralt.
Om man har några års arbetslivserfarenhet tror jag det är en mycket bättre väg att välja en verksamhetsfokuserad väg in i IT-sektorn, som exempelvis verksamhetsutvecklare, IT-inköpare, kravställare, projektledare, BI-analytiker… Dessutom ger det oftast en högre lön än det man traditionellt tänker när man pratar IT (exempelvis kodknackare eller drifttekniker)
För att lyckas krävs att X är billigare och eller bättre än andra kandidater.
Om personens övriga livserfarenheter inte går att värdesätta för aktuellt jobb ser jag det som tveksamt att detta är fallet gentemot en person som låt säga är 23 och nyutbildad.
Antagligen har 35-åringen högre utgifter/löneanspråk och gissningsvis inte bättre kunskaper.
Jag tycker endast ett sådant byte ska ske om livssituation tillåter att man accepterar LÄGRE inkomst en längre period pga IT är ett stort personligt intresse.
Om jag skulle byta inriktingar för att komma bort från något annat, skulle jag istället välja ett arbete med säker anställning och helst lön från dag 1.
Exempel jag tänkte på var lokförare. Garanterat jobb och betald utbildning. Ok betalt. Finns säkert många liknande vägar att gå.
Med ”hög lön” menade jag här inte nödvändigtvis ”hög ingångslön” utan kanske mer ett jobb med möjligheter till karriär och en vettig lönetrappa kopplad till det. En hel del yrken, även akademiska, har ju en närmast platt lönestruktur. X kan ju också ha valt fel i något avseende och därför se sina möjligheter som begränsade. Man behöver ju normalt passa för en viss roll för att det ska funka.
Poängen med IT i här exemplet är att yrket ska kunna lönemässigt jämföras med ”klassiskt fina yrken” som jurist, ekonom eller läkare. Dock är det ”brist” på IT-personer och därför kan man lättare komma in via olika vägar.
Målet för X ett klassiskt statusbetonat karriäryrke där hen sitter på ett kontor som är ljust och fräscht och går på afterwork med smarta kollegor.
Om målet rent monetärt skulle vara att ”få mer i lön till måttlig insats” så vore säkert lokförare relevant. Det finns ju för övrigt många sådana yrken med ”krävande profil” där man kan tjäna bra, såsom sophämtare eller skiftarbetare i industrin.
X har inte nödvändigtvis målet att göra en ”stor karriär”. Det är lite sent påtänkt att ha sådana ambitioner när man börjar mitt i livet. Även på normal nivå i ett ”finare yrke” har man ju helt ok möjligheter, arbetsmiljö och allt sådant.
Håller med. Det behöver verkligen inte vara ett klassiskt IT-bolag. Utan en vanligt verkstadsbolag har ofta stora IT behov. Speciellt om man jobbar nära kunder. Typ logistik, garanti, produktsupport.
Sen är ju BI intressant. Kan man få in en fot i PowerBi eller liknande (går att självlära eller fråga arbetsgivaren om en kurs) så har man jobb att göra. Både för att visualisera data internt och externt.
Eftersom du skriver att X har en akademisk examen, så får man väl utgå från den tänker jag. Om man har jobbat inom ekonomi kanske BI passar, om man har projektledarerfarenheter så kanske man bara behöver ändra vilken typ av projekt som man leder. Jag tror ärligt talat inte man ska snöa in sig på specifika utbildningar. För ärligt talat, är man 35-40 när man börjar så kommer man nog aldrig bli den där vassaste programmeraren eller teknikern.
Nu kanske det inte är representativt för IT generellt men bolaget jag själv arbetar på, ett IT-konsultföretag, anställer ofta personer som saknar formell IT-utbildning. Vi har exempelvis anställt pedagoger, kundservice-erfarna etc, för det handlar mest om att passa in i teamet och ha en schysst approach til uppgiften.
Vad är det för konstigt med det? Det är väl något som väldigt många drömmer om.
Jag jobbar själv i den ”internationella byråkratbranschen” för att uttrycka det lite raljerande. Det skulle nog av många ses som version 2.0 av ”finare karriäryrke i Sverige”. Det är extremt många som vill ha den här typen av roller. Sedan finns det en del baksidor med det jag gör också men det är nog svårt att helt komma ifrån.
Jag har i jobbet träffat på en flera personer som sökt sig till den internationella världen, kanske i rollen som FN-soldat, volontär i flyktingläger eller liknande. Inte sällan tröttnar de på det där efter ett tag. Några få älskar så klart ”det militära” eller är utpräglade idealister. Då kan man acceptera konstiga arbetsförhållanden och arbetstider eller att ens fritid består av att dricka öl och spela kort i mässen på Camp Nowhere. De flesta andra inser efter ett tag att det är trevligare att bo i en stad, jobba på ett kontor med AC och kanske skaffa familj också.
Jag har också själv provat att resa runt och ”bo i hydda” och lära mig om enkla människors verklighet. Jag har iofs gillat det men jag har också haft tanken att det skulle ge mig en fördel i att landa det där attraktiva kontorsjobbet som ”internationell byråkrat”. Jag kan konstatera att hade till största delen hade fel. Kunskaperna har jag ofta stor nytta av men gällande att få jobb har de bidragit högst på marginalen.
De personer jag har träffat har alltså varit i processen att ställa om från fältarbetet till rollen som ”internationella byråkrater”. Det var ju det som de egentligen långsiktigt ville komma till när de först sökte fältarbetarrollen i Långtbortistan.
Jag jobbar i en helt annan bransch, med ”fina ljusa kontor med ac”. Jag skyr dem som pesten, liksom AW med kollegor.
Att mängder av unga människor har kollat för mycket på tv och tror att det är glamoröst att vara jurist, managementkonsult eller varför inte ”internationell byråkrat” är ju intressant. Jag kommer guida mina barn så gott jag kan att välja utbildning och yrke som inte per automatik leder in i råttfä… jag menar ekorrhjulet.
Men för den som kommer från ett industrijobb eller vårdjobb är det oerhört lyxigt med flexibla arbetstider, fint kontor, fredagsfika och aktiviteter som betalas av arbetsgivaren.
Ett välbetalt bekvämt ekorrhjul är bättre än ett slitigt till dåliga villkor
Jag jobbar som utvecklare på ett mindre produktbolag och skulle rekommendera en YH-utbildning. Bra avvägning mellan teori/praktik och det leder med väldigt hög sannolikhet till jobb efter utbildningen.
Vi har anställt flera utvecklare som gjort sin praktik hos oss under YH och är väldigt nöjda med dem.
Jag menade inte nödvändigtvis att det skulle vara ”glamoröst att jobba på kontor”. Däremot är det ju många som vill ha den typen av jobb. Om de sedan uppfattar det som ”glamoröst” i riktig mening vet jag inte.
Inom specifikt den internationella miljön så är ”byråkrat” enligt både min och många andras uppfattning den bästa rollen att ha. Även rollerna där du ”jobbar med händerna” har bra ersättningar och spännande vardag. Däremot är det helt kört att ”jobba upp sig” eller ”bli befordrad”. Din roll är vad den är och att ställa om är som att vända Titanic. Den som utses till varje internationell roll är inplockad utifrån. Du meriterar dig för rollen främst genom att uppfylla en rad formella krav och ha relevant yrkeserfarenhet.
Jag skulle för enkelhets skull säga att X är utbildad sjuksköterska, lärare eller något liknande inom den ”breda välfärden”. X har alltså en utbildning som i normalfallet har begränsad gångbarhet utanför det specifika området.
X högsta dröm skulle förstås vara att jobba med IT kopplat till sin bransch som hen redan kan. Det skulle kunna handla om journalföringssystem, AI inom lärande eller andra typer av branschspecifika digitala verktyg. Då skulle ju X tidigare utbildning inte vara bortkastad utan tvärtom vara relevant.
I en annan tidigare tråd ställde jag frågor om just idén ovan och blev då tipsad om att domänkunskap är av begränsat värde och att utvecklare lätt skulle kunna tillägna sig domänkunskap medan det motsatta är svårt. Finns det avvikande uppfattningar i den frågan?
Jag tror domänkunskap är viktigare för entreprenörer eller produktägare. Utvecklare kan dra nytta av domänkunskap, men man jobbar oftast med detaljer där domänen kommer i andra rummet på daglig basis. Ofta kommer krav utifrån. Utvecklare har ofta värdefulla insikter och domänkunskap hjälper till, men att tro att en sjuksköterska som ombildar sig till programmerare har en stor fördel i medtech är nog lite naivt.
Det låter i sig rimligt. Samtidigt finns det väl även andra roller inom IT, såsom utbildare eller säljare, där just kombinationen av domänkunskap och IT-kunnande kan vara en lämplig bakgrund?
Verktyg är bara något du använder för att utföra dina sysslor och lösa dina problem med. Det är ingenting man lär sig en gång och sedan använder på daglig basis för resten av livet. Inom den värld av IT jag stött på kommer och går verktyg med fast cadence om 2-3 år. Med andra ord måste jag applicera mina branschkunskaper i nya verktyg regelbundet, vilket kräver att lära in nya verktyg och lära av gamla verktyg.
Att basera karriär på verktyg andas lite av “Datorkörkort” som pushades ut hårt av staten. Eller att lära sig Officepaketet från Microsoft för att alla IT-jobb krävde det. Det hjälper ju ingenting om man inte har kunskapen att applicera sin kunskap på den bransch och de specifika problem man ställs inför.
Domänkunskap är något man kan lära sig och i vissa yrkesroller är det nödvändigt att lära sig sådan specifik domänkunskap regelbundet. En utvecklare kan koncepten och grunderna i flera olika programmeringsspråk och plattformar. Det den behöver för att leverera är att komma in i lösningen som skall utvecklas och besluta om vilket språk och plattform som är bäst lämpad för det.
Baskunskapen är grundläggande för att kunna leverera värde. Allt annat lärs in i den kontext arbetet skall utföras och innanför de ramar/begränsningar som finns.
Med verktyg avsåg jag här främst att jobba för något specialiserat IT-företag där man utvecklar och säljer ett eller flera verktyg. Det finns ju ganska många sådana företag med inriktning mot olika branscher.
Att använda själva verktyget är rimligen något som sköts av några sekreterare med datorkörkort och det är ju en helt ointressant grej egentligen.
Det intressanta är ju att förstå verksamhetens behov, både kopplat till nya formella krav, vad konkurrenterna sysslar med och vad de egna kunderna har för önskemål och sedan hantera de frågorna i tekniskt kravställande.
