Hjälp med att hitta vägar vidare

Vardagsekonomi Jobb, karriär och lön
1

Hejsan!

(Varning för långt inlägg men skrivandet är för mig samtidigt av terapeutisk art)

Jag skulle behöva stöd/tankespjärn/råd eller helt enkelt lite feedback och input.

Har nu jobbat 13 år på en myndighet och var 2019 – 2020 sjukskriven på hel och deltid p.g.a. utmattningssyndrom. En grundläggande orsak var/är att jag har svårt för skillnaden mellan vad jag vill uppnå med vilka resurser jag faktiskt har tillgång till. Vid en flytt inom organisationen var jag tvungen att gå från kvalitet till kvantitet vilket jag också hade svårt för. Att samtidigt jobba i en verksamhet som är politiskt styrd samt får ny budget två gånger per år underlättar inte långsiktigheten. Att dessutom byta chef 9 gånger under senaste 4 åren samt få sin absolut sämsta löneutveckling (under de 13 åren) med sista chefen finns också med i vågskålen.

Hade min första kontakt med företagshälsovården redan 2010, där en kurator sa, efter 20 minuters samtal, att jag kanske inte skulle jobba kvar där jag jobbar. Detta har upprepat sig flera gånger i min kontakt med terapeuter, psykologer, HR m.m. under årens lopp.

Har nu samtal med HR samt arbetsterapeut om att kanske komma till ett så kallat professionellt avslut, d.v.s. en överenskommelse om att jag avslutar min anställning.

Jag har sökt jobb internt utan resultat. Sökt jobb externt utan resultat. Mycket hamnar i att jag inte har någon akademisk examen i grunden. Har försökt påpeka att en utbildning som jag skulle ha gått för 30 år sen inte är relevant i dagsläget men många rekryterare har ändå det som en grund för att få färre sökanden.

Jag har i dagsläget och under en lång tid fastnat i att se hur jag ska komma vidare.

De senaste 8 åren har jag jobbat med arbetslösa personer som vill starta eget företag. Det är i grunden ett jobb jag verkligen gillar och det är väl därför jag har blivit kvar så länge, trots allt. Att få jobba med dem som verkligen brinner för nåt ger mycket tillbaka. Tror jag har läst över 1000 affärsplaner och budgetar genom åren. Tyvärr har det inte funnits resurser till att mer ingående läsa dem utan mer ögnat igenom för att förstå idén samt hur den ska ge långsiktig försörjning.

Har annars jobbat flera år inom handeln både som anställd och egen företagare. Varit fotograf, öppnade min första e-handel 2000, fått avtal med Trygghetsstiftelsen om att få vara starta-eget-coach (men min arbetsgivare sa nej så det gick inte att kombinera med min anställning. Vilket rent praktiskt inte gjorde nån skillnad eftersom jag av olika anledningar inte fick något uppdrag).

Den enda ”högre och längre” utbildningen jag har är som Produktionstekniker (YH) men gick ut 2007, så det är ett tag sen. Senaste utbildningen var 7,5p grundläggande ekonomistyrning på högskolan, 2018.

Mitt önskejobb vore företagsrådgivare på t.ex. ALMI eller Nyföretagarcentrum. Har en ansökan inne just nu men har tidigare blivit bortsållad med orsak: ”Vi söker någon som är mer i sin inledning av sin arbetslivserfarenhet”. Med mina 54 år så ligger jag inte högt i ranking.

Mina samtal hos arbetsterapeut riktar sig nu mot andra vägar ut från myndigheten.

Jag pendlar mellan styrelseutbildningar (I linje med vad jag har jobbat med senast men de ger inga direkta jobb) och hantverksutbildningar (Har tankar om att jobba med händerna i stället. Men närmaste som är intressant är en möbelrenoveringslinje på ett år i Västerbotten och även den har en osäker jobbhorisont).

SÅ, till pudelns kärna.

Vad för liknande jobb ser ni som aktuella med min bakgrund?

Vilka arbetsgivare/företag skulle kunna vara intressanta?

Har ni någon annan feedback?

Tack för att du tog dig tid att läsa/ögna dig ända hit.

Mvh

Tommy

4 gillningar
2

Du nämner inte vilken typ av ort eller region du bor i. Det har ganska stor betydelse för vilka möjligheter som kan finnas. Jag menar typ mindre ort eller högskoleort till exempel.

Jag bor själv i Stockholm och jobbar inom staten. Utifrån det jag vill göra är Stockholm den bästa platsen att vara på och om jag hypotetiskt skulle flytta någonstans skulle det vara till andra “huvudkontorsorter”. Med en annan profil kan andra typer av orter vara bättre.

I dagens samhälle är högskoleutbildning generellt en förutsättning för de flesta tjänster som inte handlar om enklare saker. Om du vill lämna din nuvarande roll så vore det bästa att gå någon kortare utbildning för att göra comeback därifrån. Jag menar nu en utbildning som är på max 1 år. Det kanske vore en variant att titta på vilka sådana utbildningar som finns i den region du bor och som är relevanta i den region du bor. Det finns ju utbildningar som bekostas av AF eller Trygghetsrådet. Viktigt att försöka ordna så att du får rätt det till stödet. Det kan göra stor skillnad.

1 gillning
3

Kolla upp om Trygghetsrådet (TRR) behöver rådgivare.
Du kanske skulle passa in där.

4

Kunde något inom arbetsförmedlingen passa för dig? Du kan kanske sätta dig in i de arbetssökandes situation på ett bra sätt, du har erfarenhet från myndighet och jag förstår ditt inlägg som att du är duktig på rådgivning och handläggning.

Lycka till

5

Är det inte AF som är just den myndighet som trådskaparen vill bort ifrån?

1 gillning
6

Kanske - står inte i tråden

7

Jag misstänker att det är väldigt svårt att komma vidare på de spår du nämner.

Av någon, för mig outgrundlig, anledning ser många rekryterare inte den kompetens och erfarenhet och det engagemang som finns hos 54-åringar.

Skulle du kunna tänka dig en helt ny start?

Är du uppmärksam, förstående och bra på att organisera? Då kan sjuksköterska vara ett yrke för dig.

Även om sjuksköterska är en utbildning/yrke du aldrig har övervägt så är mitt tips att kolla upp det.

Utbildningen är tre år.

Det är inte för sent!

:+1::sunny::hugs:

8

Att arbeta inom vården är helt klart en möjlig väg att gå. En vän till mig ställde om helt i mogen ålder och jobbar idag som USK. Han verkar nöjd med läget.

9

Tack för alla råd och jag kanske behöver lägga till lite mer information.

Ja, det är på Arbetsförmedlingen jag jobbar idag och söker mig ifrån och jag jobbar i Stockholm men bor i Västerås.
Jag kan egentligen inte bli uppsagd och då få tillgång till vad AF och Trygghetsstiftelsen (TRR hjälper inom privata sektorn och TSN statligt) kan erbjuda. Har lång tid i verket och det finns verkligen ingen arbetsbrist att hänvisa till. Möjligen om jag skulle börja missköta mig men ser det inte som ett alternativ =)

Utbildning är tyvärr ingen möjlighet eftersom min hjärntrötthet slår till när jag försöker läsa nåt mer avancerat.
Populärvetenskap och skönlitteratur läser jag dock mycket av och det blir ca. 60 böcker per år.

Att gå till vård och omsorg med en utmattningssyndrom i bakgrunden ser jag nog inte som ett genomförbart alternativ. Både vad gäller utbildningskraven men även den situation som finns inom vården med hög belastning.

Jag kan absolut se att en omstart är möjligt men saknar som sagt uppslag.

10

Arbetsbrist är inte ett så “exakt” begrepp som du tycks utgå från här. Förutsättningarna kan se olika ut men rent allmänt kan det gå att komma överens om sådana lösningar. Arbetsgivaren kan välja att göra en “omorganisation” där din tjänst försvinner. Det kräver lite god vilja från arbetsgivaren men är inte omöjligt på något sätt.

Iom att du jobbat länge på verket borde du annars kunna förhandla dig till en lösning med vidareutbildning av något slag som bekostas av arbetsgivaren. Det finns ju omställningsmedel som kan utnyttjas till sådant. Du kan sannolikt räkna med att sex månaders lön är gränsen för vad omställningsmedel kan ge. Hur och om omställningsmedel kan kombineras med avgångsvederlag av vanlig sort vet jag inte.

För att ha en chans på arbetsmarknaden i mer mogen ålder är en nystart i form av en utbildning sannolikt en förutsättning. Jag har svårt att tro på lösningar som skulle innebära att utbildning inte behövs kan fungera. Däremot behöver det ju inte handla om mer teoretiskt tung utbildning.

Jag har själv jobbat inom äldrevården under studietiden. Det som skrivs i tidningar om hög belastning handlar om de stora sjukhusen. Äldrevården ser inte ut så. Om du skulle läsa till USK och hitta ett jobb där så har jag svårt att se att det skulle finnas några väsentliga risker där. Äldrevården är också bättre lönemässigt än vad akutsjukvården är. Det finns så klart många aspekter av hur saker fungerar i den sektorn men någon betydande stress borde det inte behöva medföra.

1 gillning
11

Jag tycker du i första hand ska satsa på din hälsa, utmattningssyndrom ska man ta på allvar. Stressar du upp dig och försöker hitta ett annat jobb så kanske det bara blir värre? Du kanske kan börja med att läsa litteratur om det ämnet? Få en personlig stabil grund att stå på först, för jobbsökarträsket kan vara bra jävla deprimerande.

12

Coompanion jobbar ju med företagsrådgivning.

Annars kanske rehabkoordinator kan vara ett alternativ, eller coach på Samordningsförbundet.

13

Jag har svårt att tro spontant att det skulle gå att komma in i sådana här roller utan att ha en högskoleutbildning i botten, åtminstone om vi pratar om normal rekrytering. Via interna kontakter kan det förstås finnas möjligheter. Att få en praktikplats är sannolikt en möjlig väg in.

14

Är detta verkligen en laglig orsak? Kanske något att kolla upp om de uttryckligen hänvisar till det, framförallt när du beskriver detta som ditt önskejobb och har ont om andra idéer. Åldersdiskriminering är förbjudet | DO

15

Att börja försöka få jobb genom att hävda sig diskriminerad är ingen framkomlig väg. Man kan så klart teoretiskt få en summa pengar men är det egentligen intressant?
Man riskerar samtidigt att få dåligt rykte och förstöra framtida chanser.

I dagens samhälle är det normala för alla tjänster som är något att ha att leta efter en person i “rätt ålder” som har högskoleutbildning. Att man över huvud taget skulle överväga att anställa någon utan högskoleutbildning framstår som mycket osannolikt. Man kanske kan ha överseende med att examen inte är uttagen pga. strul med uppsats men det är också det hela. När man skriver saker som “likvärdig erfarenhet” så är det nog en viss flexibilitet man vill öppna upp för, inte att behöva anställa någon äldre person.

Är man äldre och vill starta om så förstår iallafall inte jag hur det ska kunna ske utan att man först skaffar sig en ny aktuell utbildning inom något område. Det behöver inte vara någon lång och krävande utbildning. Tvärtom finns det ju många kortare utbildningar som är bra och ger jobb.

16

Tack för många svar.

Jens:
Arbetsgivaren kan välja att göra en “omorganisation” där din tjänst försvinner. Det kräver lite god vilja från arbetsgivaren men är inte omöjligt på något sätt.

I det här fallet finns inte den möjligheten eller den goda viljan. Jag har en kompetens (lång erfarenhet från starta-eget-handläggning) som inte många har inom verket vilket gör att det finns ett stort behov av min tjänst. Det är något paradoxalt eftersom tjänsten alltid bortprioriteras när det gäller resurser.

Madeleine: Coompanion jobbar ju med företagsrådgivning.

Jag har koll på dem också. Det är väl ALMI, Nyföretagarcentrum, Coompanion, kommunens näringslivsenhet, TRR och TSN som kan vara intressant.

Martin: Är detta verkligen en laglig orsak? Kanske något att kolla upp om de uttryckligen hänvisar till det, framförallt när du beskriver detta som ditt önskejobb och har ont om andra idéer.

Jag tänker mig att söka fler jobb där, trägen kanske vinner till slut, och vill inte göra mig oanställbar. Men ja, i sak, så är ålder en diskrimineringsgrund.

Är man äldre och vill starta om så förstår iallafall inte jag hur det ska kunna ske utan att man först skaffar sig en ny aktuell utbildning inom något område. Det behöver inte vara någon lång och krävande utbildning. Tvärtom finns det ju många kortare utbildningar som är bra och ger jobb.

Ja, det verkar tyvärr (för min del) vara så. Om jag har frisknat till om ett halvår eller nåt så kanske utbildning kan vara aktuellt igen. Men som det känns nu så, nej.

17

Utifrån hur du beskriver läget borde ju en utbildning som bekostas av AF vara en både möjlig och attraktiv grej. Du kan säkert mer om detaljerna där men jag har förstått att det rent allmänt är en attraktiv möjlighet.

18

Hejsan, jag tänker spontant att rekryterare nog skulle passa dig? Du kanske kan göra med teknikkonsultbolagen i Stockholm? Sedan har dom ibland yrkeslivsplanering som tjänst hos försäkringsbolagen - skulle kanske också vara en tjänst som passar för dig?

19

Nä visst, men det är ju olagligt av en anledning och ett systemfel om folk inte vågar anmäla av dessa orsaker, då kommer det ju aldrig bli bättre. Men visst förstår jag problemet och att det kan vara svårt för den enskilde, men ville ändå påtala det hela.

20

Vad är det som gör att du vill söka dig vidare egentligen?

Du gillar dina arbetsuppgifter men anser att det budgeten är för tajt vilket nog är en uppfattning som nästan alla har som är engagerad i sitt arbete.

Du vill/kan samtidigt inte studera något vilket i sig gör det svårt att bli attraktiv bortom sitt nuvarande område.

Från mitt perspektiv finns det då bara ett par vägar framåt. Antingen så stannar du kvar där du är och skapar en tillvaro som fungerar eller så söker du jobb hos arbetsgivare inom ditt område alternativ hos arbetsgivare där kraven på erfarenhet och utbildning är låga.

PS. Det finns inga perfekta kandidater så du borde fundera på vad det är i ditt CV eller personliga brev som gör att dom väljer bort dig. Våga fråga någon vän eller kollega inom HR/rekrytering om hjälp.