Hur hanterar man karriärosäkerhet i ung ålder? Hjälp!

Vardagsekonomi
1

Hejsan,

Jag står vid ett vägskäl i min karriär och söker råd från er med arbetslivserfarenhet, oavsett bransch. Åsikter utan grund i erfarenhet är även välkomna! Trots en stark start har min karriär nu blivit osäker och riskfylld. Jag är osäker på hur jag ska planera min framtid och vilka mål jag bör satsa på. Därför ber jag innerligt om era tips på vad jag ska ägna min tid åt.

Jag är 21 år gammal och hade 2024 en inkomst på 590 000 kr, fördelat på heltidsjobb (550 000 kr) och deltidsjobb. Jag bor hemma och pendlar till jobbet i en leasad elbil. Jag arbetar som produktionskvalitetstekniker, vilket ofta kräver en masterexamen från universitet, men jag kom in med endast gymnasieexamen och utan erfarenhet. Min ekonomi är mycket bra, och jag sparar större delen av min lön. Jag är inte medlem i facket eller a-kassan. Mina gymnasiebetyg är inte starka eftersom jag aldrig har gillat att plugga.

Jag är öppen för alla lösningar och vägar framåt – flytt till i princip var som helst, till och med utomlands. Eventuell vidareutbildning, även om det är mindre önskvärt, är också ett alternativ.

Nu till det dystra: Min arbetsgivare är i kris, vilket orsakar negativa schemaändringar, pausade befordringar och stopp för ytterligare deltidsjobb, som exempelvis deltidsbrandman – en möjlighet som hade kunnat öppna nya karriärvägar för mig. Lönen och utvecklingsmöjligheterna har minskat, och risken att förlora jobbet är stor. Om situationen fortsätter uppskattar jag en årslön på 425 000 kr från heltidsjobbet och ingen inkomst från extrajobb – en total minskning på 165 000 kr per år.

Titeln jag har är nischad och marknaden svag, vilket har gjort det svårt för mig att hitta liknande jobb, även med samma arbetsuppgifter och lägre lön. Att jag inte har en utbildning hjälper inte heller… För att ge lite nyans till min titel är den relativt bra betald, har hög potential för tillväxt och öppnar även upp många möjligheter: arbete inom olika branscher, flexibel arbetsmiljö och ett standardiserat arbetssätt över hela världen, vilket gör det lätt att flytta vart som helst i världen om man är erfaren.

Min ålder skriker att det är dags att flytta hemifrån, men osäker inkomst gör det svårt. Även om jag har råd, känns det riskabelt att hamna arbetslös med både lägenhet och leasad bil, även om pengarna inte tar slut helt.

Jag står inför ett stort val och ser ett par alternativ:

  1. Jobba kvar på arbetsplatsen trots osäkerheten. Att stanna kvar innebär stora risker – både arbetsmiljömässiga och ekonomiska, särskilt om företaget går i konkurs och inkomsten försvinner helt (utöver extrajobben, som mestadels är sommarjobb). Å andra sidan, om företaget återhämtar sig, finns det mycket att hämta karriärmässigt.
  2. Byta bransch och fortsätta arbeta. Här finns riskerna i att förlora mitt nuvarande jobb utan en tydlig plan framåt. Frågor som snurrar är: Vilken bransch ska jag sikta på? Vilka roller passar? Jag söker inte bara bra lön och villkor på kort sikt utan vill också bygga en långsiktig och hållbar karriär. Jag är motiverad och vill utvecklas.
  3. Vidareutbilda mig för fler möjligheter och högre karriärhöjder. Nackdelen här är den ekonomiska förlusten i form av inkomst och sparande under studietiden. Dessutom är det inte säkert att jag kommer in på ekonomiskt gångbara utbildningar som också passar mina intressen. En avgörande fråga är om jag ska utbilda mig inom det jag redan arbetar med eller något helt nytt i så fall.
2 gillningar
2

Du har haft en extremt bra lön för din ålder och med saknad högskoleutbildning. Att den sjunker till 425 000kr är tråkigt men det är fortfarande en väldigt bra lön givet ålder och utbildning.

Varför inte göra alla tre?

Dvs. jobba kvar men sök jobb på sidan för att se om du kan hitta något bättre eller mer välbetalt och sök även högskoleutbildning inför hösten när den öppnar snart, det kan ju vara bra att veta vad man kommer in på även om man inte tackar ja.

15 gillningar
3

Så länge du trivs med arbetsuppgifterna, och den psykosociala arbetsmiljön inte är helt ohanterlig, hade jag jobbat kvar och skaffat mer erfarenhet. Samtidigt tittat på andra jobb i samma bransch. Detta givet att du är intresserad av att göra detta till en karriär.

Du är väldigt ung och har inte så lång erfarenhet gissar jag (ett till två år?) . Nu vet jag inte vad detta jobb ens är, men med några år till bakom dig lär det vara enklare att byta jobb.

PS.
Gå med i en a-kassa.

7 gillningar
4

God morgon!

För det första, grattis till ett välbetalt jobb i så ung ålder. Något med dig och din förmåga har gjort att du nått dit du är och du förtjänar det.

För det andra. 21 är ungt. Jag flyttade först vid 24, men då var det nittiotalskris med arbetslöshet och total misär. Sedan dess har vi i Sverige inte upplevt en så pass allvarlig ekonomisk kris, och tro mig, det blir bättre.

Överväg detta:

  1. Gå med i A-kassan. Kostar lite per månad men en snabbare och billigare buffert kan du inte få. Facket kan du överväga. Man får inte särbehandlas (av arbetsgivaren) för att man inte är med i facket, men du får inget extra juridiskt/förhandlingsstöd av facket om du inte är med. Och via facket kan du dessutom skaffa dig en extra inkomstförsäkring billigt

  2. Förhasta dig inte utan tänk igenom vad du skulle trivas med för yrke. Inte många utbildningar som lönar sig ekonomiskt om man ser på total livslön (kolla Saco:s kartläggningar). Men om man ser till trivsel och livskvalitet så kan det ändå vara värt CSN för att få ett yrke man älskar i 45 år.

  3. Om du blir av med jobbet så sök jobb naturligtvis, men passa annars på att plugga upp betygen och/eller skriv högskoleprovet. Jag var extrem skoltrött med mediokra betyg, men lyckades extremt bra på högskoleprovet. Så det verkar inte finnas några säkra samband mellan betygen och högskoleprovet, det kan vara så att låga betyg berodde på en fas i livet och/eller dålig studiemiljö (skolmiljö)

  4. Ta inte ut elände i förskott. Så länge du har ett ok jobb så har du det. Skaffa bara lite trygghetskapital via A-kassan och ev. facksnslutning samt lite sparande medan du har inkomst.

Ta det lugnt, det kommer att ordna sig

11 gillningar
5

Fundera över vad du vill göra med ditt liv och gör en plan för att komma dit.

Då tänker jag inte vad du ska göra till sommaren, utan mer hur ditt liv ska se ut när du är 35+

3 gillningar
6

Jag fattar att man ska vara nöjd med det man åstakommigt men jag skulle tro att jag inte är ensam i att en fortsatt önskan av förbättring, oavsett inkomst och kapitalstyrka. Så jag håller med om det du säger, trist att det sjunker, men 425 är fortfarande bra.

Har du några tips på branch och eller titlar man kan söka sig till? Såklart varierar det enomrt baserat på intressen och även den erfarenheten man har. Tänker mer om du har något lokalt företag som du kan rekomendera eller kanske den tjänsten du jobbar med om du vill dela med dig av det.

Samma när det gäller utbildning också, vad har du utbildat dig till om du har det? När det gäller just utbildning har jag svårare att veta vad jag skulle vilja jämfört med arbete.

7

Vissa utbildar sig för att bilda sig. Det vill säga de vill genuint lära sig mer om något, för kunskapens skull. Det är en minoritet av studenterna i svensk högre utbildning som söker sig till studier av den här orsaken, några upptäcker det under studierna.

Majoriteten söker sig till utbildning för att få jobb efteråt. Det är nästan aldrig den enda vägen till jobbet. Men det är den huvudsakligt kulturellt accepterade.

Var står du?

Det låter mer som om du vill ha jobb/yrke/karriär och ser utbildning som ett steg i den riktningen. Då kan du ju alltid fortbilda dig med utbildning parallellt med att arbeta.

Att ”veta vad jsg ska bli när jag blir stor” är åtminstone för undertecknad fortfarande en j***la gåta och då är jag många år framför dig på den enkelriktade gatan mot döden (åtminstone om ättestupan är vid förväntad livslängd).

2 gillningar
8

Arbetet är ändå hållbart och arbetsmiljön är inte alltför dålig. Detta är i alla fall inget som skulle få mig att flytta, förutsatt att det finns tillräckliga fördelar med att stanna kvar.

Som heltidsjobb har jag bara arbetat med det jag gör nu och har därmed varit på denna tjänst i knappt 2,5 år. Några år till hade helt klart hjälpt mycket, särskilt eftersom vi jobbar med en del avancerade saker, eller åtminstone kan göra det. Idealläget är att fortsätta i denna roll, men jag måste börja fundera på andra alternativ på grund av företagets ekonomiska situation.

Att gå med i a-kassan var något jag inte tänkte behövdes när jag var 19 år och tog anställningen. Min tanke var, och är egentligen fortfarande, följande: Om jag tappar jobbet är det mitt eget fel – jag kommer inte underprestera, så detta borde inte vara ett problem. Något som komplicerade saken var dock verkligheten, där inte alla företag klarar sig igenom expansionsfaser. :sweat_smile: Jag har funderat fram och tillbaka på detta, men har tyvärr ännu inte bestämt mig. Detta gör egentligen bara saken värre eftersom det skjuter fram tidpunkten då jag hade kunnat dra nytta av detta säkerhetsnät.

1 gillning
9

Jag vet egentligen inte hur det ser ut i helhet i Sverige just nu angående utflyttning, däremot har de runt omkring mig flyttat hemifrån ett par år tillbaka, därav även min ökande vilja. En större anledning till utflyttningstankarna är däremot den pendling jag gör till jobbet, vilket äter upp en stor del av min fritid just nu.

Jag drog min lilla tankebana kring A-kassa i förra svaret på JavaMannens kommentar, men detta är definitivt något jag ska tänka ytterligare på. Har inte direkt hört någon som inte rekommenderar A-kassa :stuck_out_tongue:. Angående facket är jag däremot mer negativ. Både på grund av politiska skäl men även eftersom jag anser att det ökade skyddet man kan få på arbetsplatsen inte ger så mycket utav värde. Jag tänker lite så här: Om min chef vill ha mig orättvist sparkad för att han inte tycker om mig så är det inte i min vinning att stanna kvar på arbetsplatsen, även om jag får/kan det med fackets hjälp. Men detta är som du säger kanske inte lika viktigt som A-kassan heller.

Jag ska helt klart kolla in Saco:s studier! Allmänt är jag väldigt flexibel med vad jag hade kunnat jobba med. Jag har fler intressen och saker jag tycker är kul att djupdyka i än jobb jag kan ha :grin:. Mitt tänkande fortgår! Angående yrke i 45 år vill jag utveckla att målet mitt är att kunna pensionera mig vid 40. Enorm betoning på KAN, vem vill lata sig efter 40 liksom? Därför är en bra arbetsmiljö helt klart något jag strävar efter, då jobb efter 40 i så fall, ekonomiskt sett, bara skulle vara för kul. Lite beroende på hur man ser det såklart.

Målet är bästa och smidigaste resultatet från min nuvarande situation, därav all fundering angående detta. Tack för ditt utvecklade svar!

1 gillning
10

Jag har svårt att ge ett kortsiktigt råd men skulle vilja se på frågan mer långsiktigt istället.

Du har ett jobb som du inte riktigt är meriterad för. Jag vet inte exakt hur kulturen och traditionen ser ut i din bransch. Den frågan skulle jag se som mycket väsentlig. Jag tar nedan två extrema exempel som handlar om två bekanta till mig:

Exempel 1. Personen i fråga har ingen särskild utbildning. Personen har dock en pappa som är framgångsrik egenföretagare med anställd personal. Sonen har fått en framträdande roll i pappans företag. Dock verkar företaget i en bransch där en viss utbildning är nödvändig för att med någon trovärdighet företräda företaget. Så länge pappan finns med i bilden kan sonen “agera ombud” på ett rimligt sätt. Ingen ifrågasätter det. Så fort pappan lämnar skutan så skulle sonens position falla ihop som ett korthus. Sonen förvärvar inte någon erfarenhet i något regelrätt yrke genom sin roll i företaget, även om han förstås får inblick i företagande. Det är dock knappast något som någon skulle anställa honom för.

Exempel 2. Personen i fråga har utbildning men inom ett brett och generellt område. Personen har haft ett enklare jobb och presterat exceptionellt bra där. På grundval av detta jobb och rekommendationer har personen fått ett toppjobb utomlands. Det handlar om en typ av jobb som de flesta unga i Sverige bara kan drömma om. Personen har detta jobb idag och får genom jobbet en unik plattform för sin fortsatta karriär. Det faktum att personen är så pass ung och har ett jobb på denna nivå gör att personen sannolikt kommer att befordras till höga chefsposter senare. Just att som ung få en topposition är ofta utmärkande för de som kommer riktigt långt på karriärstegen. Jobbet är betydligt mer nischat än det personen har utbildning för men det spelar långsiktigt ingen roll.

I många sammanhang kan erfarenhet kompensera för avsaknad av formell utbildning. Dock handlar det då ofta om ganska lång erfarenhet. Möjligheten att byta arbetsgivare begränsas också ofta starkt av avsaknad av utbildning, iallafall innan man fått betydande erfarenhet inom området. Mer generellt i samhället tror jag att utbildning kommer att bli viktigare än tidigare. Samhället blir mer komplext än det varit historiskt. Den som tror på att få ett jobb och göra intern karriär kan mycket väl stöta på glastak på ett sätt som personer födda på 50- eller 60-talen inte gjorde.

2 gillningar
11

Ja, vart man exakt vill är svårt att säga. Det kan även alltid komma något nytt som både är roligare, eller kanske något man inte hade förväntat sig.

Jag beundrar de som kan hoppa på ett 3+ årigt universitetsprogram i jakt på kunskap, inte prestige och pengar. Däremot är jag tyvärr inte en av dem. Att lära sig mer vill nog de flesta, och den gruppen är jag såklart en del av. Däremot är just skolsystemet kanske inte rätt för mig, så därför tar jag hellre läxorna hands-on på arbetsplatsen.

Jag är därmed definitivt någon som hade sett utbildning som något som hjälper mig till något, istället för att se själva utbildningen som det roliga. Skulle nog snarare kalla det misär :laughing:.

Tack för den extra synvinkeln.

1 gillning
12

Jag skulle inte säga att någon av dessa historier/exempel helt och hållet beskriver min situation, men det kanske inte var meningen heller.

Jag har varken fått jobbet med hjälp av kontakter eller hittat något enormt flådigt jobb som jag kan rida på resten av mitt liv. En lön på knappa 600 är såklart bra, men inget jag hade varit supernöjd med vid 50-årsåldern, kanske inte missnöjd med heller däremot. Dessutom innehåller denna lön en del saker som kan komma att falla bort när man kommer upp i åren, t.ex. ledighet utbetald i pengar osv.

Min tanke hittills har varit att jag kommer att satsa på utbildning när jag inte längre kan ta mig framåt i karriären. Om den utbildningssatsningen faktiskt kommer att bli av är dock något jag inte vet än. Detta förutsätter självklart också att jag har tillräcklig tid för att växa in i nya positioner. Om min arbetsgivare går i konkurs, kan det mycket väl vara då jag når den punkt där jag måste ta det steget. Only time will tell. Jag hoppas att din analys om utbildningens framtida betydelse inte visar sig stämma :grimacing:. Däremot är det du säger något jag också kan se framför mig.

13

Du verkar smart och kan uttrycka dig. Många tragglar sig igenom universitetsutbildningar pga. normer/tradition och tryck hemifrån och kommer ut mer förvirrade än det var innan. Jag har själv läst på universitet och grundprincipen är att det enbart är ett kvitto på att man kan ha ett kritiskt tänkande vilket jag redan tycker du besitter.

Man ska inte heller glömma att universiteten utbildar i ett syfte att få folk att jobba inom universitetssfären med så med alla universitetsutbildningar kommer du få med dig en massa onödigt. Jag har själv läst på universitet men skulle inte rekommendera det idag, jag tror mer på pratiska utbildningar och egen utforskning. Jag hade rekommenderat dig att istället läsa böcker, en bra utgångspunkt är att läsa lite från Bill Gates rekommendationer:
https://www.gatesnotes.com/books

Är det något koncept man inte förstår finns ju faktiskt ChatGPT som ett utmärkt verktyg som kan förklara saker på ett sätt anpassat till en själv.

Då du har ett bra sparande redan nu så har du tiden på din sida. Att bli rik på lönearbete har du säkert listat ut redan nu att det är svårt och framförallt att det oftast kommer med ett högt pris (utbrändhet mm). En kapitalinkomst är helt fantastisk då den är frikopplad från din egen insats, den skiter i om du vaknar upp yr och spyr en morgon eller om en arbetskamrat har betett sig illa mot dig, inkomsten kommer dig till gagn ändå :slight_smile:

Testa meditation, yoga, löpning, umgås med djur! Oavsett vad som händer i livet kommer du säkerligen någon gång drabbas av dåliga tankemönster, dra på dig ovanor mm och då är det bra att veta vilka verktyg som fungerar för en själv för att hantera det.

Om dina föräldrar är OK med att du bor hemma ett tag till ska du absolut göra det ifall du känner att du trivs med det och kan stå emot normen. Det ger ett otroligt lyft till sparandet att ha låga boendekostnader. Jag bodde själv hemma och drev ett företag som gjorde en miljon i vinst när jag var 23 år, självklart fanns det en underton av att man inte var vuxen för att man inte skötta ett eget hushåll vilket var normen. Trots detta tillkortakommande kan jag idag både bädda sängen, diska och tvätta själv.

Så min summering är väl att så länge du trivs på jobbet, jobba kvar och spara pengar brett (låt pengarna jobba) samtidigt som du lägger tid på att lära dig saker på egen hand som du är intresserad av, strunt i det rent formella kring diplom och certifieringar så länge du inte har en arbetsgivare som t ex betalar dig för att ta en viss kurs.

14

Min första tanke är att jag hoppas att du betalar för dig därhemma.
Det är första steget i att börja förstå hur verkligheten ser ut när du sedan flyttar.

4 gillningar
15

Lite avundsjuk? Jag tror att han konceptuellt förstår att det kostar att bo även om han bor hemma på samma vis som att jag förstår att det kostar att äga en helikopter även om jag inte äger en

2 gillningar
16

Poängen var inte om du fått jobbet via kontakter utan mer hur praxis ser ut i branschen. Jag jobbar själv inom en verksamhet där en viss typ av högre utbildning är ett formellt krav för att få min typ av tjänst när man söker externt. Samtidigt har flera personer “befordrats” internt trots att de inte alls har någon högre utbildning.

För ett antal år sedan gjordes nedskärningar. Dessa gjordes då enligt principen att alla som hade rätt utbildning fick vara kvar och alla som befordrats fick gå. Detta gjordes enligt en intern överenskommelse med facket och var alltså formellt korrekt.

Om jag skulle bli uppsagd från min tjänst skulle jag utan några som helst problem kunna söka en likvärdig eller bättre tjänst hos en annan arbetsgivare i samma bransch. Även liknande arbeten i andra branscher kunde sannolikt bli aktuella. För den som blivit befordrad finns inga sådana möjligheter. De kan inte söka normala tjänster externt utan de är helt beroende av att fortsätta jobba hos den arbetsgivare som befordrat dem. Skulle de ha riktigt lång erfarenhet är det kanske möjligt att de skulle kunna “hålla sig kvar” inom rätt nisch även hos någon annan arbetsgivare. Det skulle då bygga på att det finns en annan roll som ligger väldigt nära den de haft tidigare. Att söka nya roller på ett bredare sätt, som jag och andra med rätt utbildning kan göra, skulle inte kunna bli aktuellt för dem.

I mitt fall handlar det om offentlig verksamhet där formella meriter är ganska tungt vägande. I en del privata branscher kan det se annorlunda ut. Inte minst kan småföretag ha en mer pragmatisk syn på vilken kompetens de behöver.

Jag menade inte att min bekant har “ett enormt flådigt jobb som hen kan rida på resten av sitt liv”. Det är ett tidsbegränsat uppdrag som kommer att ta slut. Att ha haft denna typ av roll när man är junior akademiker sänder dock en signal till alla rekryterare att denna person “är utvald”. Det gör att hen kan komma ifråga för andra roller senare på ett sätt som annars inte skulle vara möjligt. Det är teoretiskt möjligt att detta även gäller för dig. Om du t.ex. har fått licenser, intern utbildning eller annat som du kan ta med dig till en annan arbetsgivare kanske din nuvarande position är mer värd än annars.

17

Tack för de fina orden! Jag hoppas ödmjukt att de stämmer :smiley:.

Som du nämner ovanför tänker även jag. Många timmar av aktivt arbete och flera månader av tid kommer gå åt till saker jag varken tycker är intressanta eller kommer ha någon större nytta av i mitt framtida yrke, oavsett vad det blir. Detta är såklart en stor anledning till att jag drar mig för att börja plugga, så länge jag kan uppnå en bra löneutveckling på andra sätt.

För min del är det relativt bekvämt att bo hemma. Som de flesta nog vet är det ofta ekonomiskt försvarbart. Däremot börjar det bli lite bökigt att bo hemma, framför allt på grund av pendlingen. Min geografiska position ger heller inte så stor möjlighet till de finare jobben så att säga.

Jag måste däremot säga att jag starkt rekommenderar andra att bo hemma under de första åren av sin karriär, om det är möjligt. Det ger en enorm trygghet på alla sätt, samtidigt som boendet oftast blir mycket billigare.

18

Såklart betalar jag för mig. Vad som anses vara tillräckligt får var och en avgöra själv. Det hade dessutom varit svårt för dig eller någon annan att bedöma rimligheten i den månatliga kostnad jag har, eftersom vi inte känner varandra. Att du ska vara mån om vad jag bidrar med i hemmet känns lite bisarrt, vad spelar det för roll för dig?

Jag skulle inte säga att att betala hyra hemma är det första steget för att komma in i verkligheten. Att bara kalkylera och ge en flytt eller ett större köp lite tid ger mycket insikt i hur en privatekonomi kan se ut vid en eventuell utflytt. Jag menar, om man är intresserad av ekonomi i stort, så kommer detta ganska naturligt. Att ha en sambo kan dessutom göra att boendekostnaden inte ändras nämnvärt vid en flytt – det skulle jag i alla fall kunna tänka mig.

1 gillning
19

Då förstår vi varandra korrekt i alla fall. Exemplen var inte menade som exakta kopior av min situation.

Det du säger om personer som tagit sig in i din bransch och titel via befordran, och att de kanske inte har samma möjligheter som du, kan såklart stämma. Det blir helt enkelt svårare för dem att byta jobb till något lika bra. Däremot har jag svårt att se hur en erfaren person inom det yrket helt skulle falla bort på grund av brist på utbildning. Särskilt när det gäller roller som exempelvis chef, där mycket baseras på erfarenhet snarare än utbildning. Men rätta mig gärna om jag har fel.

Det är helt förståeligt och förväntat att den som påbörjat sin karriär utan utbildning kan ha svårt att byta jobb tidigt i arbetslivet. I stället för att jag, eller någon annan, har lagt tid på studier, har jag istället byggt upp min erfarenhet genom att arbeta. Man får inte glömma att utbildning tar tid. När en person är klar med sin utbildning, har jag och andra som tagit (hittils) min väg kanske fått den erfarenheten som behövs. Det är ju iallafall det man kan hoppas på.

Jag jobbar hårt för att få den kunskap och erfarenhet jag kan få från min nuvarande roll. Allt man kan roffa åt sig är ju värdefullt ;). Som jag nämnde tidigare i tråden, och som delvis är grunden för denna tråd, only time will tell. Jag vet inte hur det kommer se ut på min nuvarande arbetsplats eller hur framtiden ser ut när det gäller att söka jobb. Jag får helt enkelt hoppas att det jag gör nu leder till något bra – det är i alla fall målet.

20

Nöjd behöver du inte vara i den meningen att du inte strävar efter mer.
Jag tänkte bara att det kanske blir svårt att toppa det just nu, men det skadar inte att kolla runt.

Jag har nog inte så mycket tips annat än att oavsett hur du tjänar dina pengar är det bra om du förvaltar dem väl när du ändå tjänar så pass mycket som du gör i ung ålder och förmodligen har låga kostnader då du bor hemma.

100 000kr placerat vid 21 som får ligga i 44 år till 65 blir förmodligen någon/några miljoner, t.ex. knappt 2 miljoner kr med 7% avkastning.

Möjligen skulle du även kunna göra högskoleprovet några gånger så att du har möjlighet att plugga om/när du vill då du skrev att betygen inte var så starka.
Se även över behörigheter för sådana utbildningar som kan vara intressanta och om det är något du behöver komplettera med innan.

1 gillning