Ärligt talat… jag vet inte riktigt vad jag vill jobba med än. Jag har läst en YH-utbildning inom Business Intelligence och den var okej, men den gav mig inte det där självklara svaret jag hoppades på. Jag har varit på några intervjuer och jag uppskattar att få chansen — men jag märker också att jag fortsätter fundera: Är det här verkligen det jag vill?
Jag har övervägt att plugga vidare, kanske byta inriktning helt. Ingenjör? Något kreativt? Kanske något mer samhällsinriktat? Jag vet inte. Och det är precis det som känns svårt: att inte veta.
Det verkar som att många “bara vet” vad de ska göra, men jag tror att det inte är så för alla. Vissa hittar rätt direkt, andra provar sig fram. Kanske handlar det inte om att välja rätt en gång, utan att våga testa, utvecklas och justera längs vägen.
Så jag är nyfiken — hur visste ni att ni valde rätt?
Eller gjorde ni inte det, utan växte in i det med tiden?
Jag har testa många olika yrken och branscher.. Byggande, mekaniker, lantmätare, svetsare, maskinförare, fastighetsskötare, packare, jobba i butik, äga fastigheter och hyra ut, företagande som underleverantör.. och ja har kommit framtill att de är samma skit men i olika förpackning.
och ska man va helt ärlig nu igen, va spelar det för roll om du har tillräckligt med global indexfond..
Rätt kan tolkas som “av 10.000 olika jobb hittade jag den som för mig objektivt är #1” vilket jag tror är så gott som omöjligt.
Jag gillar det mindre sexiga “Tillräckligt rätt”. Svaret för mig är nog; jag längtar efter att jobba de flesta dagar/veckor och har egentligen inget behov av semester, dvs jobbet ger mig en stimulans på den nivån att ledighet visserligen uppskattas för att det är fantastiskt med familj och andra intressen, men det behöva inte för paus från jobbet. Och; det betalar tillräckligt bra för att vi ska kunna leva det liv vi vill leva. Utmaningen för egen del är att kompetensen är rätt snäv vilket försvårar karriär/löneökning genom jobbyte till viss del men man kan inte få allt.
Våga testa låter fint. Man behöver inte välja “helt rätt” första gången eftersom man oftast kan välja igen, och då med mer kunskap, dessutom finns nog som sagt inte “helt rätt” beroende på hur man ser det.
Jag är 31 och har pluggat på högskola i 4 år mellan 2013-2017, har ett kontorsjobb på en myndighet idag för att det är tryggt och flexibelt. Vet fortfarande inte vad jag ska bli när jag blir stor
Men det jag gör idag passar min livsstil bra och jag behöver heller inte oroa mig i dagsläget för att få ett svar på frågan. Med tanke på att pensionsåldern dessutom ständigt skjuts fram så lär jag ju byta inriktning flera gånger under min livstid utan något som helst dåligt samvete.
Jag är snart halvvägs till 100, har civilingenjörs- och civilekonomsexamen och har jobbat i mer än tjugo år. Har en hyfsad karriär bakom mig och tjänar sexsiffrigt med bred marginal.
Senast igår frågade min chef vad jag vill bli när jag blir stor.
Jag är 55 och funderar fortfarande på vad jag borde utbildat mig till/vad jag ska bli när jag blir stor. Jag har i stort sett alltid trivts på jobbet under mina 30 år i skola/fritidshem/förskola, men har ju också valt bort en massa andra yrken genom mitt val.
Jag tror inte att det finns EN väg som är rätt för mig. Jag är hyfsat nöjd med mitt val men jag har faktiskt trivts med nästan alla jobb jag nånsin haft, och de har varit väldigt olika. Nu har jag en bred utbildning så har kunnat byta spår under samma paraply vilket är smidigt. Vad jag vill säga med det är att jag tror att det räcker med att hitta nåt man tycker verkar intressant och känns bra, och köra på det. Brasklapp för att om man vill bli tex museolog så bör man vara säker pga smalt som tusan.
När jag var 19 skulle jag aldrig sätta min fot i skolbänken igen. Jag skulle ta mig vidare i karriären via kontakter och erfarenheter.
När jag var 22 fick jag första barnet och impades enormt av barnmorskans fina bemötande och omhändertagande av mig när jag bara var tjock och oförskämd. Så det skulle jag bli, barnmorska! Men för att få bli det måste man först vara sjuksköterska och dessutom ha jobbat minst ett eller ett par år.
När jag väl var behörig att söka in till barnmorskeutbildningen var jag själv färdig med den egna aveln och graviditeter och bebisar var inte lika spännande längre.
Jag har arbetat många år i kommunal äldreomsorg, det har varit helt okej, bra lön, bra villkor, mindre stress än på sjukhus. Jag är kanske en aning impulsiv, för jag hoppade på en vidareutbildning till operationssjuksköterska utan att riktigt veta om jag vill jobba som det. Till sommaren är jag klar, men jag har kvar min tjänst i kommunen. Möter de mig inte i mina anspråk gällande lön och villkor inom regionen, då blir jag kvar i kommunen.
Livet består ju av en massa slumpar. Vem man råkar träffa, vad man råkar få på sitt bord. Hoppa på chanser, kasta dig ut i det okända, testa saker. Jobb är ju ändå bara jobb. Det är livet utanför stämpelklockan som är det riktigt viktiga.
Jag är 42 nu och har bara tänkt att jobba heltid i 7 år till, sen kanske jag vikarierar lite. Men då ska jag och min man flytta ut till sommarstugan och fullständigt äga vår tid, hålla djur, laga mat från grunden och vara självförsörjande.
Jag uppfattar att den här frågeställningen är tydligt klassrelaterad.
När man är uppvuxen i övre medelklass så är det för de flesta en självklarhet att läsa vidare. Det är också en självklarhet att välja utbildningar som förknippas med en viss grad av status. I första hand handlar det också om bredare utbildningar som inte innebär att bli låst vid en viss typ av roll.
Utifrån bilden ovan hade jag ett antal alternativ och valde först ett av dem. När det inte kändes rätt bytte jag till ett annat. Även om jag inte hade bytt hade nog blivit bra ändå, kanske till och med bättre. En hel del jobb är sådana att jag skulle kunna ha fått dem med båda utbildningarna som grund. Jag har flera kollegor som valde den andra utbildningen och det funkar ju också.
För många som kommer från annan bakgrund är val av utbildning tydligare kopplat till att få en viss typ av jobb. Man begränsar sig inte heller till vissa segment vilket gör hela valsituationen spretig och svår. Man kan välja mellan utbildningar som är väldigt olika både i längd och innehåll. Valet görs inte sällan mer på magkänsla (är det lätt att få jobb?) än på någon analys där man pratat med personer som jobbar inom yrket. Det vore i sådana fall möjligt att jämföra sina egna starka sidor med dem som typiskt sett krävs inom yrket. Det skulle sannolikt ge ett bättre resultat.
Nej men det betalar bra och jag hittar inget bättre just nu.
Jag har bytat utbildning själv en gång och inriktning en gång. Och detta är min lärdom. Ett jobb är ett jobb. Det ska kunna finansiera din livstill utan att ha ihjäl dig. Jag ångrar bittert att jag slösade 3 år på en utbildning som skulle ge mig fruktansvärt uruselt betalt. Hade jag bara studerat till ingenjör 3 år tidigare så hade jag kunnat köpa hus biligare och inte på coronatoppen, starta familjelivet tidigare och kunnat sluta troligtvis kunnat nå Fire tidigare. Jag kommer nog byta jobb igen snart men jag bryr mig mest om work life balance, förmåner och lön. Jag kan vara passionerad över mina hobbies men arbetet är denna parameter inte avgörande. Försök att hitta en utbildning/karriär där du kan konkurrera sedan när du söker jobb
Finns inget ”rätt” för en livstid Det som är rätt en period i livet är kanske helt fel en annan period. Så man får nog vara beredd växla/ompröva sina planer under livet.
Vet fortfarande inte om jag valt rätt, men jag trivs bra med jobbet och är nöjd med vägen jag vandrat;
Det enda jag var helt säker på när jag skulle välja gymnasium var att jag inte ville plugga vidare.
Vad jag egentligen skulle jobba med var inte så viktigt, men gärna något byggrelaterat.
Försökte fundera ut vilken linje som gav flera alternativ till jobb direkt efter gymnasium, med möjlighet att jobba sig uppåt och till slut landade jag i anläggning.
Jobbade på några olika företag som gropagris/maskinist/lastbilschaufför under några år innan jag kände mig redo för “nästa steg” och sitter nu som arbetsledare på ett av Sveriges största byggföretag.
Känns som att det finns goda möjligheter att klättra vidare i framtiden om jag vill, men det innebär också mer ansvar och “krav”. Med två småbarn hemma och skogsgård som ska skötas är jag för tillfället nöjd som det är.
Men man undrar ju hur livet skulle sett ut om man läst handels istället
Gör en lång lista och med olika plus och minus, kanske sätt poäng på typ jobbutsikter/lön/kul jobb/stress. Sedan stryker du några alternativ och väljer ett av de som finns kvar.
Men i det stora hela kanske du tänker för mycket. Det finns många bra jobb och utbildningar och inte endast en som är “rätt”. Jag hade nog kunnat ha det bra både som jurist, brandman eller tandläkare. Gäller bara att välja något ok och sedan satsa på det.
Säkra kort jag skulle fundera på om jag hade ok betyg: civilingenjör, tandläkare, jurist, Handels. Lägre betyg/ej studiemotiverad: brandman, polis, militär, byggare, elektriker, rörmokare, lokförare. Bara på rak arm så där.
Edit: själv hade jag inget drömjobb när jag var ung. Jag valde en objektivt bra utbilding med jobbsäkerhet och hög lön och tänkte att jag har det som backup men tänkte försöka bli entreprenör. Utbildningen skulle finnas som en grundtrygghet. De två första åren var jag inte säker på mitt val utan sökte och kom in på Handels två gånger, men till syvende och sist stannade jag kvar där jag var och det blev väldigt bra till slut,
Jag är en person som kan analysera sönder det mesta, har ingen klar bild av vad som är rätt jag kan alltid hitta en ny anfallsvinkel som gör ett annat alternativ lika rätt….men så här blev det för mig
Jag läste Industri på gymnasiet , började jobba som operatör…..kände dock hela tiden att jag ville mer……teknik har alltid varit ett intresse…drömde om automationsingenjör……fick barn när jag var 23 och skulle jag läsa till automationsingenjör var jag tvungen att läsa basår innan så totalt fyra år skulle det ta……..på andra handen hade jag en KY-utbildning i produktionsteknik 2år.
Valde KY för att det gick snabbare, det var ett steg i den riktningen jag ville, jag hade med mig min erfarenhet från när jag jobbat som operatör …..och det kostade mig mindre i studielån……det föll väldigt väl ut jag fick jobb direkt efter examen inom produktionsteknik med bra lön , dagtidsjobb som jag ville ha och har snart jobbat där 20år.
När jag var 25 kände jag mig stressad över att jag var tvungen att göra mitt livs val, nu som 47år inser man att man kan jobba till 35 utbilda om sig totalt och ändå skall man jobba 25år till. Jag tror du är ung, läs det du tror är rätt, blir det fel så går det att rätta till.
Bestämde redan i högstadieåldern att det var inom Försvarsmakten jag ville jobba, och det har jag aldrig ångrat, och kommer att göra fram till pension.
Sen har jag gjort en massa olika jobb inom försvaret, och det jag gör nu vore helt otänkbart för 20 år sen att jobba med (visste inte ens om att det fanns den typen av tjänst) och det jag gjorde då är jag helt ointresserad av idag.
Jag skrev ett alldeles för långt inlägg som jag nu har raderat till förmån för detta korta inspel:
Av allt du hittills har lärt dig och studerat: Vad gav dig mest glädje, och vad var du bäst på?
Om du lyckas ringa in just detta, öppnar sig stora möjligheter att närma dig något som – ur ett yrkesvalsperspektiv – sannolikt kommer att kännas meningsfullt.
Därefter gäller det att sålla bland alternativen. Väga framtidsutsikter mot löneutveckling, o.s.v.
Själv bestämde jag mig tidigt för vad jag ville studera och arbeta med, just med den här metoden.
Vet inte riktigt jag. Min förra nanny var utbildad dansare. Det gav säkert jättemycket glädje och visst var hon duktig! Min son har fortfarande rätt bra rytm tack vare att hon spelade mycket musik och dansade här om dagarna.
Men jag vet inte om hon har så mycket glädje och om det känns särskilt meningsfullt att jobba natt i en hotellreception som hon gör numera medans hon letar dansjobb som sällan blir av men ibland ger någon veckas försörjning.
Jag tror att man verkligen bör vara pragmatisk när man väljer utbildning också. En stabil ekonomi är väldigt viktigt. Meningsfulla grejer kan man göra på fritiden.
Så länge du inte avskyr ett fält kan du nog få det att fungera där också. Tandläkare till exempel. Låter urtråkigt. Men vilka möjligheter att starta eget. Inget hot från AI osv. Balett kan du fortfarande dansa på fritiden.
Jag vet inte om din kommentar var riktat till mitt inlägg men om så är fallet så tror jag du missförstått mitt inspel (jag var kanske otydlig).
Min poäng var inte att man nödvändigtvis ska ”följa sitt hjärta” och gå all in ”jobba med sin hobby”, utan snarare söka sig till fält för vilka man har något sorts intresse och gärna viss fallenhet.
Det som är rätt en period i livet är kanske helt fel en annan period. Så man får nog vara beredd växla/ompröva sina planer under livet.