Tjena!
Jag hoppar rätt in på vad det är jag vill annars kan det bli en lång historia.
Sökte ett trainee jobb till privatrådgivare på en bank i närheten för jag har blivit väldigt intresserad av ekonomi och behöver ett karriärsbyte. Hjälper redan nära vänner och familj att komma igång med sparande och se över sin ekonomi och det känns bra att kunna hjälpa till. Så varför inte jobba med det! Arbetar i nuläget i en Ica butik och har jobbat mig upp till att vara säljledare men i denna branschen så gör det inte så mycket för lönen och det är inte heller så givande i ett självuppfyllande perspektiv. Har dock världens bästa arbetskollegor och chefer.
Jag fick inte trainee tjänsten men killen som skulle anlita mig ville att jag skulle gå på en till intervju för en annan tjänst. Kundservice och spontanrådgivning förstod jag det som. Känns lite som ett steg i fel riktning men jag förstod det på honom som att han gillade mig och tyckte jag kunde jobba mig upp efter att ha sett hur det går till i en bank på lite mer grundlig nivå.
Jag ska på intervju imorgon för denna tjänst och är lite kluven. Är 27år nu och har lixom inte fått fart på någon karriär ännu. Började studera industriell ekonomi för 5år sedan men var påväg att bli utbränd tror jag, för jag började få panik-ångest attacker från ingenstans och blev lite nedstämd så jag bestämde mig för att hoppa av. (vilket tog hårt på mitt självförtroende)
Lever i dagsläget med stadig inkomst och min sambo som fått stå ut med mitt tidigare studieförsök och andra sidokärriärer jag försökt med. Så vågar jag inte riktigt börja studera igen för jag känner en rädsla inför att det ska sluta som förra gången. Att jag ska “misslyckas” igen. Min sambo är för övrigt mycket äldre än jag och jag vill att hon ändå ska kunna känna någon viss stabilitet i vår inkomst osv. Nu när vi lyckats få vår egen ekonomi under kontroll med de medel vi har. Känner ju lite extra press att hennes väninnor har män som kommit mycket längre i sina karriärer eftersom jag är en del yngre. Jag vill att hon ska kunna följa med på allt de gör. Kanske också kunna skryta om det nya uterummet med golvvärme eller vafan det nu är 
Min fråga är egentligen ifall någon kan ge mig lite insikt eller en second opinion. Är det värt att börja jobba som kundservice (vilket jag inte tycker låter så lockande egentligen.) för att kanske kunna få chansen att jobba sig upp därifrån vilket kommer ta några år när det känns som att jag redan ligger efter.
Eller är det mer värt att börja studera? Vill inte jobba på Ica hela livet för jag siktar ju på 45k i månaden och jag vill ha ett givande jobb.
Hoppades lite på en lucky break här med trainee tjänsten men så blev det inte. Vilket känns som ännu ett misslyckande. Hur vet jag vad som är rätt steg att ta?
Min bekväma sida säger, stanna där du är du har bra kollegor och en stadig inkomst. Några kurser på gång som kan se bra ut på CV. Även om det äter lite på min själ.
Min logiska sida säger ta jobbet som kundservice, överprestera och visa att de valde fel person som trainee.
Min drömmande sida säger våga testa att plugga igen eller starta ett företag. Men vet inte vad det skulle vara på någon utav de sakerna och det känns inte som att jag har råd att fortsätta testa massa saker.
Sorry för ett snurrigt inlägg men det ger en bra inblick i hur snurrigt det är i mitt huvud 
Update:
Har nut vart på intervju och det visade sig att tjänsterna inte var helt olika. Kommer fortfarande bli licensierad rådgivare med swedsec och kommer att få studera på arbetstid. Tjejen jag hade intervjun med gillade mig skarpt så hon ringde mig redan dagen efter och ville att vi skulle gå vidare.
Jag sa ja, nu ska jag tydligen bli uppringd av något företag för att göra något test. Fick inte så mycket klarhet i vad för test men det verkade som personlighetstest som de outsourceade. Sen ska vi löneföehandla. Vilket jag aldrig gjort så kan hända jag öppnar en ny tråd om detta om det inte redan finns någon kanske.
Uppskattar verkligen alla svar och jag ser på det på ett annat sätt nu. Kommer kunna studera ett helt år med lön och få swedsec licens så jag kör på! Ifall det inte går vägen så är jag ju som @janbolmeson brukar säga. “Not a fucking tree” och börjar jag studera vid 27 eller 28års ålder gör nog inte så mycket skillnad. Även stort tack till @tankespjarn för att du bröt ner hela mitt inlägg i mindre bitar med separata frågor. Det underlättade en hel del. Med lite mer klarhet så kände jag nog en väldig massa self pitty för att jag inte gick vidare med första tjänsten och bara såg hela mitt liv som en förlust. Behövde ventilera där jag visste att jag skulle vettiga svar fastän mitt ego var som en tå i dörrkarmen. Så jag tog även ditt och Jans råd och knat&pratade med den mest likasinnade och ärligaste personen jag känner. 
Får checka in här om ett år och utvärdera. 
.
och sen 
(det fetstilta) och undrar hur du landar i det kursiverade?
