Jag jobbar i dagsläget som städare, det är mitt första jobb som jag landade efter att ha tagit mig ur en depression och har därför heller ingen utbildning, ens gymnasial. 30 år gammal.
En strävan att alltid ta sig framåt och göra det bästa av sin situation, så har jag sparat såpass att jag räknar på att jag bör vara miljonär vid slutet på detta år, om nu inte börsen går åt motsatthåll. Alltså ca 100k kvar att spara.
Men det har gett uppkomst till följande dilemman:
Jag trivs på jobbet och jag har väl uppenbarligen god hand om pengar, behöver jag tjäna mer?
Jag skulle väl egentligen bara kunna rulla på i samma takt som just nu, förutsatt att inga större förändringar sker.
Jag ser en viss risk med att både antingen börja plugga eller söka ett annat jobb, framförallt givet att det då skulle påverka sparandet och huruvida jag behöver ta från det eller helt dra in på sparandet och den uteblivna avkastningen som medföljer.
Det är ett lågstatus yrke. Är det status som skulle motivera ett annat yrke och för vems skull gör jag det isåfall?
Jag har också många tillfällen där jag känner att jag är “gjord för mer” än bara ett städjobb samt att jag stundtals faktiskt känner mig oattraktiv kopplat till yrket - och blir väl kanske viktigare nu när jag känner att jag börjar bli redo att kanske undersöka möjligheter för att träffa någon.
Skulle gärna vilja ha lite nya tankar och inspiration på hur jag ska tänka, samt att jag då också undrar vad som motiverar er till ert yrke? Hur valde ni just det och hur mycket var pengar och status en faktor, eller var det bara ett genuint intresse?
I den miljö där jag växte upp var det naturligt att man gick vidare till högskola/universitet, möjligen efter ett sabbatsår med luff i Asien. Tror inte jag är ensam om det. Sedan kan det vara så att man 30 år senare jobbar med något som inte har en direkt koppling till utbildningen. Jag tror faktiskt att det kan vara vettigt att fundera över för vems skull man gör saker.
Du kanske kan ha egen städfirma och på sikt ha anställda och själv städa mindre? Antar att kroppen kan börja säga ifrån på sikt.
Bra sparat! Du kanske ska börja med att läsa in gymnasiet och se hur det känns? Arbetslivet är långt och det är allt vanligare att byta yrke mitt i livet. Jag pluggade på universitetet som första person i min släkt. Valde med hjärtat och har aldrig ångrat mig.
Jag har också haft enklare jobb och trivts, och jag identifierar mig som en person som “gillar att jobba”. Jag tycker dock att det är ännu roligare att jobba nu när jag får göra något mer intellektuellt stimulerande. Om man ska göra något 8 timmar per dag, varför inte satsa på att göra något man tycker är intressant?
Klassikern, att den som inte jagar alla pengar den kan, den har något som många megarika aldrig lyckas skaffa. Tillräckligt!
Det verkar rätt passande för dig.
Frågan är snarare vilket liv vill du leva? Eller vill du förändra din framtid, då behöver du ändra riktning. Men om du redan är påväg mot det liv du vill leva, fortsätt! Att ändra väg när du redan åker åt rätt håll på rätt väg hjälper inte.
Jag har väl någonstans tänkt att jag får ut det på fritiden, fysiskt jobb och mentalt stimulerande fritid.
Men visst känner jag att jag även kan sakna det i jobbet och har nog blivit mer uppenbart på senare tid, det är nog en anledning till att jag också ifrågasätter mitt nuvarande levnadssätt och vad nästa steg kan tänkas bli. Då ska man ju också lyckas identifiera vad man tycker är intressant att jobba med.
Först och främst grattis till att du förbättrat din situation med måendet och snart har en miljon, bra jobbat! Roligt att höra.
Behöver du tjäna mer? Nej. Om du är nöjd med livet och har råd med att köpa det du känner att du vill ha idag så varför ska du då byta?
“Risk” med att plugga eller söka annat jobb för att det skulle dra ned på sparande? Om du pluggar så höjer du din inkomstpotential och humankapital. Du kommer tjäna tillbaka dem pengarna i form av högre lön. Du har dessutom strax under miljonen som 30år gammal, det är långt ifrån alla som har det!
Jag skulle ur ett dejtingperspektiv säga, stanna kvar! Man vill ju träffa någon som tycker om dig för den du är, inte för din status. Om någon sållar bort dig pga vad du jobbar med så skulle jag säga att det är deras förslust och att du duckade en dålig partner.
Jag skulle säga att man måste välja yrke och jobb efter vad du tycker är roligt i livet och någonstans du kan utvecklas om du vill det. Vi spenderar så mycket av livet på jobbet så man måste ju trivas och ha kul. Självklart spelar pengarna också roll, men jag tror det förstnämnda är viktigare och en större anledning att plugga vidare för att hitta ett jobb du kan utvecklas på och ha roligare arbetsuppgifter. Trivs du där du är idag och känner inte att du “slösar din tid”? stanna kvar!
Jag valde (och hade tur att få) mitt nuvarande jobb pga var tvungen att byta spår av hälsoskäl. Absolut till lägre lön och status än mina förra arbeten men det struntar jag (oftast) i. Blir frustrerad ibland över saker kopplade till jobbet men mår å andra sidan mycket bättre av bytet. Det är helt enkelt tillräckligt bra och jag tänker stanna så länge det känns så.
Jag är ett fan av att gräva där man står. Att bara kötta på när man hittat ett system som fungerar för en är underskattat. Ett alternativ om du vill vidga dina vyer (och aktiedepå) är att utöver städjobbet börja som timmis inom något kvinnodominerat yrke. Då kan du förutom att prova på ett annat arbete och nå nästa sparmål snabbare även ragga på arbetstid.
Det här är egentligen inget svar på din fråga, utan mer ett ord på vägen.
Som lite äldre så har jag haft en del funderingar över det här i livet. Själv misstänker jag att om jag hade fortsatt på min bana så hade jag nog haft minst dubbla månadsinkomsten mot var jag har i dag (vi är ju i alla fall på ett ekonomiforum). Suttit som mellanchef någonstans. Sönderstressad. Cyklat i lycra och kört BMW GS.
I dag jobbar jag istället deltid inom ett låglöneyrke. Inget i världen skulle kunna få mig till att välja det andra alternativet. Pluggade gjorde jag för att jag ville plugga. Det var utvecklande och kul men den tillfredsställelsen kan du finna på andra ställen också, vilket jag tolkar det som att du tycker att du gör på din fritid.
Jag tilltalas också av rådet att gräva där man står och bara kötta på. Dock har jag själv aldrig klarat det, utan jag har hoppat runt och gjort allt mellan himmel och jord. Men jag beundrar de som gör det och har ditt mindset.
Vad som kan få mig till att tänka att du kanske ska förändra situationen är just den där känslan av att du känner att du är ”gjord för mer”. Den känslan tycker jag du ska gå in i och fundera lite på vad den står för. Kanske den har rätt?
Vad det gäller partnersbiten så lämna den utanför de här funderingarna. Det är många, både män och kvinnor, som hänger upp sig på sånt men strunta i det. De misstar sig och det är svårt att finna någon lycka hos någon som värderar dig utifrån vad du jobbar med. Och ja, utbudet minskar då. Men se det som en första sållning. Och med lite tur så behöver du bara träffa en (1) partner.
Däremot verkar du ha något annat. Du har haft det tufft och du har vänt ditt liv till något bättre. Du spar pengar målmedvetet och dessa pengar antar jag (hoppas i alla fall) att du vill använda för att kunna forma ditt liv utifrån dina önskemål. Så du håller i rodret över ditt eget liv och det är något som många tycker är attraktivt. Du ska bara bestämma åt vilket håll du ska styra det.
Jag är genuint imponerad av att du har lyckats spara ihop ett sånt belopp i relativ ung ålder med låg lön. Grattis !
Tycker att du ska utforska vad det där inre ”gjord för mer” innebär för dig. Var brutalt ärlig och fundera på om det är något som kommer inifrån dig själv eller om det är nedärvda värderingar och förväntningar från omvärlden. -Vem vill Du vara?
Om du har tankar på att skaffa barn med en partner framöver kan det vara bra att fundera på att ha en inkomst/lön som ger den framtida familjen en ekonomisk trygghet. Det är bara de som aldrig har upplevt ”fattigdom” som har lyxen att säga ”pengar är inte allt” enligt mig. Det är svårt att vara lycklig med ständig ekonomisk oro.
För egen del utbildade jag mig inom ett ingenjörsyrke för att jag alltid varit intresserad av teknik. Det var ju tur att valet sammanföll med hög lön, då jag nog hade valt hög lön framför personlig komfort och intresse.
Sedan ska man komma ihåg att råd i all ära, ibland behöver man gå hela den långa vägen och testa på allt innan man hittar sig själv till slut. Så var/är det för mig.
Det kan bara du svara på men det är ju lite svårt att veta hur mycket potential det finns i att öka inkomst om vi inte vet vad du tjänar.
Enl. SCB tjänade en genomsnittlig städare år 2023: 26 700kr (26 500kr för kvinnor och 27 200kr för män).
Medianlönen i Sverige 2023 var 35 600kr (34 300kr för kvinnor och 37 000kr för män).
Vi får anta att det ökat något till nu.
Eftersom det inte är en så hög lön så finns det potential att öka lönen och sparandet en del även med kortare yrkesutbildningar.
Det finns även industrijobb utan höga utbildningskrav med högre ingångslöner än snittlönen för städare.
Ang. status så är det väl lite som du säger att det kan ses som lågstatus men om det inte stör dig eller drabbar dig negativt så spelar det ju ingen roll.
Vad är det värsta som kan hända om du doppar tårna och undersöker andra möjligheter?
Kan det vara en idé att försöka få till gymnasiet?
Det kanske går att läsa in på sidan utan att tappa inkomst?
Eftersom du är en supersparare är det ju ganska lätt att förstå att om du skulle ha haft en högre inkomst skulle du ha haft någon/några miljoner till vid det här laget.
Det borde finnas bra förutsättningar för dig att gå plus på utbildning och en förändring om du gör rätt val.
Skulle du vara intresserad att starta eget? Är såklart inte svaret för allt och i början blir jobbet det samma. Men har du andra styrkor förutom att vara bra på själva jobbet kan det passa perfekt!
Jag tror att mycket av känslan av att vara gjord för mer kommer med ett ökat självförtroende och att jag mår allt bättre (jag slutade gå i terapi så sent som 2020). Men också att man jämför sig med vissa personer i yrket och där man inte känner samma tillhörighet, hur fel eller befogat det än må vara att tänka och känna så.
Blir det plugg så är det väl gymnasiet som fokus blir att läsa in, och kanske en bra grund att fokusera på innan man hittar rätt riktning så småningom. Men att jobba lockar fortfarande mer än att plugga.
Ekonomin kring att plugga ger mig väl också lite grubblande på hur man lägger upp det på bästa sätt? Är det rimligt att förbruka en del av sparkapitalet för att plugga exempelvis?
Motivationen till mitt sparande har i grund och botten varit att jag ville bygga mitt egna skyddsnät, på grund av att Försäkringskassan inte ansåg mig ha varit sjuk.
Jag utgår från att mina utgifter kommer öka i framtiden och jag har väl till viss del passat på att försöka spara in än mer medans jag kan, och på sikt dra ner på sparandet senare om/när utgifterna ökar.
Att starta eget har jag svårt att se i dagsläget, och ska jag byta riktning så är det nog bort från städ helt och hållet.
Jag har väl också framtidsvisioner om att träffa någon och att bilda familj och allt det där. Funderar ju också där på hur bra grund jag har att stå på inför det, och hur den skulle behöva förändras för att uppnå det.
Väldigt många bra svar och mycket att fundera på - kanske därför jag varit dålig på att svara.
Status hade noll betydelse. Pengar hade nog inte heller någon betydelse. Var bara en självklarhet att plugga vidare på universitetet för att få ett intressant och givande arbete. Att göra monotona arbeten utan att behöva tänka gör mig galen. Har svårt att förstå hur folk står ut. Valet av program på universitetet var lite slump och utgick endast ifrån vad jag tyckte lät intressant.
Hade nog önskat att jag hade tänkt till lite mer före jag pluggade och valt program mer medvetet. Det blev hyfsat bra ändå men hade kunnat bli bättre.
Man måste inte gå på universitet för det. Jag brukar alltid säga till folk som inte vet vad dom ska att börja köra lastbil. Kul och fritt. Helt ok betalt om man jobbar åt ett seriöst företag. Sedan finns möjligheten att köpa egen bil och kanske utöka. Det går att tjäna pengar. Alla normala människor vill köra lastbil någon gång!
Jag har bara valt jobb som jag tyckt varit kul. Aldrig universitet. Skaffade lastbilskörkort på egen hand. Utbildning i Försvarsmakten (teknisk officer) och KY-utbildning (lokförare). Inga skulder. Har tjänat bra (inte i början) och haft roligt på mina jobb. Har varit både anställd och egen företagare.
Hej och stort grattis till ditt sparande, det har du gjort bra!
Jag förstår att du ändå trivs med jobbet men hur ser det ut i övrigt. Lever du det liv du vill leva? Ditt sparande kan ju tex göra att du kan gå ner i arbetstid i framtiden och således få mer emotionell avkastning i form av tid. Det finns också fördelar med att ha jobbat länge med något, speciellt om du vill förändra andra delar av livet som ju tar energi. Då är det skönt att ha ett jobb du kan göra med vänsterhanden.
Jag misslyckades ordentligt när jag försökte plugga vidare efter gymnasiet. Efter att ha hoppat av halkade jag in i IT-branchen och är kvar här drygt 15 år senare. Jag har varit intresserad av datorer sedan barnsben och har lätt för att lära mig när jag tycker något är kul. Den kombinationen blev en oväntat lyckad karriär.
Jag var aldrig driven av status eller att tjäna pengar utan det är intresse som drivit mig. Pengarna kom dock med tiden eftersom det råkade vara en branch som betalar mycke bra om man jobbar hårt och hamnar i rätt sammanhang.
Det jag känner nu är att allt stillasittande kanske inte är jättebra i längden. Funderar ibland på att hitta något lite mer fysiskt jobb och då är det skönt att sparandet ligger där.
Att köra lastbil är väl ett monotont och hjärndött jobb om något. Visst, man kan lyssna på intressanta saker medan man kör så jag skulle nog kunna tänka mig stå ut med det ett tag iaf. Efter många år med jobb man ständigt ska tänka kan man ibland faktiskt längta efter något där man slipper så kanske när jag är ekonomiskt oberoende så skulle det kunna vara en kul grej att testa på lite mer fysiska jobb.
!