Jag tror på att utbilda sig till något man känner sig glad och stolt över. “Tänk att jag får jobba med det här”. Gå på magkänslan och inte på vad andra tycker.
3 gillningar
Min erfarenhet är att de som bryr sig mest om att någon inte har en högre utbildning är personen själv. Jag har träffat en hel del personer utan högskoleutbildning som pga av detta har lite dåligt självförtroende. (Ett kännetecken på dessa är att de brukar nämna eller skriva LHS (livets hårda skola) eller liknande när de skall lista sin utbildning. 
Som om det är en räkmacka att gå en utbildning eller vara välutbildad…)
Jag tycker inte att “outbildade” skall ha dåligt självförtroende. Det finns gott om outbildade som är bildade och många totalt obildade välutbildade idioter.
Men vill du ta ett steg för din egen skull så studera till något, det kan vara roligt och stimulerande. Ta något som du tycker verkar kul och som har någorlunda arbetsmarknad.
Jag vill nämna ytterligare en faktor. Om du är man så kan ett yrke som ger hög lön och hög status vara fördelaktigt vad gäller din chans att hitta en attraktiv kvinna. Är du kvinna visar forskningen att män helt struntar i detta, de tycker att en kvinna är lika attraktiv som VD eller städare.
2 gillningar
Låter som du har flera faktorer att optimera eller balansera. Jag tror som tur är inte att yrket har så stor bäring på alla dessa.
Ekonomi/förmögenhet
Arbetsglädje och mening
Alternativ och risker
Socialt liv och relationer
Status/självkänsla
Just relationer och självkänsla tror jag hänger på mycket mer än yrket. Även om det såklart är en stor del av ens identitet och roll i samhället så har jag sett andra sidan av myntet; folk som pluggat och legat i karriärmässigt och ändå bara fått pengar som belöning. Aldrig status eller ryggdunkar.
Tänk på det utifrån “Flugornas herre”. Den bildade eftertänksamma Nasse har långt lägre status än Jack och Ralph. Många jag sett upp till statusmässigt har helt saknat utbildning. Utbildning handlar väl delvis om att skala bort självaktning och ego. Lära folk att lyda och veta sin plats. Även om det också finns lärda som haft status och pondus finns det också exempel på motsatsen.
Jag tror du är attraktiv både för dig själv och andra genom egenskaperna som gjort dig frisk och förmögen. Ditt självförtroende, din livsstil och personlighet kan bli en ovärderlig tillgång i någons liv, oavsett yrke eller utbildning.
Jag har själv ungefär den bakgrund som @Krukvxt beskriver. Det var mer eller mindre givet att man skulle gå vidare till högre utbildning och i första hand då yrken med hyggliga utsikter gällande lön och karriär. Hade jag valt något annat hade det lett till frågor och kanske ifrågasättanden. Om jag hade valt något sådant skulle det ha varit något inom kultur, forskning eller liknande. Jag menar då ett yrke som inte nödvändigtvis ger stabil inkomst och hög status men där vissa lyckas och tjänar bra med pengar.
Att så att säga strunta i karriären var inte ett alternativ. Nu låter det som att du haft dåliga förutsättningar och det kan väl till någon del förklara läget. Jag hade sådana personer i min närhet när jag växte upp också. Jag vet inte vad det blivit av dem riktigt. De som lyckats bättre är lättare att följa på linkedin eller via media.
Som det är idag har jag uppnått det karriärmål jag haft. Det går att komma längre men i princip är allt jobbmässigt så bra som det behöver bli. Om jag inte kommer till någon “högre nivå” än där jag är nu innan jag går i pension så är det helt ok. Gör jag det så är det också ok, det är inte så noga. Det finns fördelar och nackdelar med båda alternativen.
När du skriver “yrke” så är det inte riktigt tydligt om du menar utbildning eller det man faktiskt jobbar med. De flesta högstatusyrken baserar sig på generella utbildningar. Man kan bli en massa saker med de utbildningarna som grund. Man får inte automatiskt en viss roll genom att ha gått utbildningarna. De utbildningar som är tydligt kopplade till specifika roller är ofta kortare, enklare och har lägre status.
Om du vill hitta rätt så skulle jag börja med att använda Arbetsförmedlingens verktyg för att orientera dig om vad du kan passa för. Det är ett bra verktyg och kan ge inspiration även till mer udda yrken, alltså sådant som du inte känner någon som sysslar med. Om du har rätt egenskaper för att lyckas i något smalare yrke så är det säkert helt vettigt att satsa på det.
Jag är ju man, och de har hänt ett par gånger att någon kommit fram och verkat intresserad och så har jag sett besvikelsen i deras ögon när jag nämner att jag är städare. Ändå lite kul att man blivit “approachad” och tyder väl på att jag har en helt annat utstrålning än förr. Men är väl också det som gjort att jag fått upp ögonen för att mitt yrke kan påverka hur folk ser på en.
Lite roligt också att ha sett en annan städare som försökte linda in det han jobbade med till personen han pratade med, att bevittna deras konversation var riktigt stelt och osade osäkerhet.
Det där blir nog att kika vidare på. Jag städar framförallt kontor och det finns ju vissa som har tjänster som man är lite mer nyfiken på och hur de kommer sig att de hamnade där. Tack för tipset!
1 gillning
Absolut inte om du kan undvika det. Rör inte dina besparingar om du kan låta bli! Folk i allmänhet underskattar behovet av likviditet!
Har du låneutrymme på din bostad nu, innan studierna? Låna då en hel del innan studierna (berätta inte varför för banken!) så du har extra pengar t.ex. om du blir av med studiemedel (ja det finns många utbildningar där man kan göra sitt bästa och det ändå händer) eller blir pappa under studietiden. Eller ditt tak börjar läcka. Eller om du tar examen under en lågkonjunktur - så du kan vänta ut det riktigt bra jobbet och inte ta första bästa!
Ta maximalt bidrag och studielån! Studielånen är svårslagna både vad gäller räntor och villkor!
Likviditet är kung! Överväg att låsa dina lån på säg 5 år, räntorna är ändå någorlunda låga nu.
Det här är bara lite lösa tankar från min sida så ta dem med en nypa salt. Jag har en känsla av att fysiska jobb kommer ha en positiv trend när det kommer till hur de värderas ekonomiskt och socialt. Jag arbetar med implementation av AI på ett stort bolag och jag är övertygad om att arbetsmarknaden för akademiker av en massa slag kommer att vara tuff framöver, inte minst för nyexade. En hög utbildning är inte på samma sätt som förut en garanti för välbetalt jobb (med stor variation mellan studier/yrken såklart). Vi är redan i ett läge där timpriset för en rörmokare många gånger är högre än för en IT-konsult.
4 gillningar
Det här är helt sant och mycket relevant. Man behöver inte nödvändigtvis göra superkarriär men man förutsätts ju ha någon sorts yrke med viss status för att betraktas som något att ha.
För några år sedan ordnade jag en fest hemma där jag bl.a. bjöd in några killkompisar som är singlar. En tjejkompis som kommer från ett annat land blev alldeles till sig och undrade hur sådana fantastiska svenska killar kan vara singlar. Hon pratade om att sammanföra dem med sina väninnor. Sedan berättade jag för henne om att killarna ifråga har obefintliga karriärer och dålig ekonomi. Då var idén inte intressant mer. Att ha ett yrke med en viss nivå av status var inte en bonus utan mer en grundförutsättning för att över huvud taget kunna vara intressant.
Observera att dålig ekonomi inte handlar om sparande. Att ha ett sparande vet jag inte om det har något värde alls i de här sammanhangen, ärligt talat. Frågan handlar om att ha en inkomst och förmåga att försörja en familj, köpa en bra bostad och ta hand om en kvinna med allt vad det innebär.
1 gillning
Genuint intresse att gå den banan.
Status är absolut inget jag jagar (eller har via yrket), men det är väldigt stimulerande att där jag är nu jobba på nationell (även internationell nivå) och påverka verksamheten till det bättre förhoppningsvis.
Statligt jobb, så uppenbarligen var inte hög lön en faktor (men tjänar helt ok idag) heller.
Om du trivs ska du givetvis jobba kvar, men det finns kanske motsvarande jobb som både ger dig lite mer och dom ger lite högre lön
Söka jobb kan du ju alltid göra, då växlar du ju bara direkt utan nån inkomstnedgång.
Sen är det tyvärr som flera redan nämnt, kvinnor idag dejtar sällan neråt, varken inkomstmässigt eller statusmäsdigt.
Där har jämlikheten inte kommit så långt
Ja, detta går även från ett personligt till ett samhällsproblem när kvinnor utbildar sig i allt högre utsträckning, samtidigt som de inte kan ändra hur de blivit genetiskt programmerade. Samtidigt måste jag som man ha en stor förståelse för att det är svårt att ändra på sin egen genetiska programmering vad gäller vad man finner attraktivt.
1 gillning
Ja, är verklighetens Mario och Luigi de som skurit mest guld under bostadshysterin de senate åren?
Ett sidospår det här, men jag funderar lite på om inte det här är en förlegad syn. Eller, jag kanske inte tycker att ett en kvinna är mindre attraktiv som städare, men det är ju väldigt fördelaktig att ha större total inkomst i hushållet. Är tveksam till om jag hade velat gifta mig med en kvinna med förväntat låg lön hela livet.
Förlegad kan den väl vara men jag uppfattar ändå att det är så här. För män finns ett uttalat krav om jobb och karriär på en viss nivå. För kvinnor är det sannolikt mer komplext. Risken är sannolikt stor att en kvinna som är alltför tydligt framgångsrik kan skrämma bort män, åtminstone om det handlar om att stadga sig. Det mest attraktiva för många är sannolikt en kvinna som är lagom framgångsrik.
3 gillningar
Nej du behöver inte plugga för någon annans skull! Ditt människovärde bestäms inte av titel eller inkomst. Har du tak över huvudet, mat på bordet, en buffert och är lycklig så är det fantastiskt. Tänk om fler skulle vara mer nöjda med livet.
Om du ändå är sugen på att plugga så läs in gymnasiet på deltid vid sidan av jobbet. Beta av en kurs i taget.
1 gillning
Paritet kan leda till problem. Antag ett par där båda två har liknande begåvning och karriärambitioner. Sannolikheten är då 50% att kvinnans karriär blir mer framgångsrik. Forskning visar att dessa par löper risk att få problem, då kvinnor ofta vill ha en man på samma eller högre position än sig själva. Det verkar t.ex. vara så att kvinnor hellre “återanvänder” en man som får skaffa en andra barnkull med en ny kvinna, än sänker kraven. Eller ännu värre, inseminerar i ensamhet och skapar ett från början faderlöst barn. Etc.
2 gillningar
Jag har jobbat i samma fabrik i över 20 år. Varför? Det är ligger nära hemmet och jag bryr mig mer om min fritid än om yrkeskarriärer.
5 gillningar
Och det tycker jag alla skall respektera.
MEN, om du skulle bli arbetslös, då tycker jag att du efter ett tag skall tvingas att flytta, om det behövs för att du skall få ett nytt jobb.
Vad säger du om det?
Usch, hemsk tanke. Nä, då får man väl ta tag i det. Flytta orkar jag dock inte göra. Då blir det pendling. Eller skaffa en husvagn som man kan bo i vid arbetet och åka hem på helgerna.
Jag har nog sett det lite i min egen tankevärld att jag i viss mån kompenserar för mitt lågbetalda lågstatus yrke genom att ha ett bra sparande, även om jag förstår att det antagligen är dumt att tänka så och summan jag har sparat är väl förmodligen såpass liten att det inte gör någon skillnad i varken anseende eller tillräckligt kompenserad för potentiell förlorad lön. Konstigt att nämna det på en dejt dessutom.
Men det är ju riktigt intressant det här med status och vad som ger det.
Skulle en person som enbart pluggar med dålig inkomst ha högre status eftersom det ger sken av potential som ännu inte är uppnådd? Skulle det också innebära att jag isåfall ger sken av att jag redan uppnått min fullaste potential?
Är en lyxfällan deltagare med bra lön och högre yrkesstatus fast med trasig ekonomi mer attraktiv än en lågavlönad sparare?
1 gillning
Nu svarar jag verkligen inte för alla, men jag tror att man förknippar två personliga egenskaper med pågående/klar hög utbildning och hög lön: ambitioner och intelligens. Det är dessa egenskaper som enligt mig ger status. Så är man med i Mensa och har ett lågavlönat jobb så undrar nog folk vilka andra defekter man har.
2 gillningar