Rikatillsammans sticker ut från medelsvensson, det kan vi konstatera. Här finns majoriteten inom 90:e percentilen. Är det hårt arbete eller bara rätt utbildning och en del tur på vägen, med relativt liten insats? Hur tycker du att korrelationen mellan hög prestation och hög lön rimmar? Min erfarenhet är att rätt person på rätt plats skapar förutsättningar för hög lön. Kompetens spelar så klart en viktig roll, men arbetsinsatsen behöver nödvändigtvis inte vara avgörande. Hur många timmar per vecka jobbar du som har en ”bra” lön?
Jag jobbar 50-60 timmar per vecka skulle jag uppskatta. I början av karriären jobbade jag ibland över 100 timmar per vecka. Jag räknade ut hur jag skulle kunna tjäna pengar och hur jag skulle ta mig dit och sedan gjorde jag vad som krävdes.
Men så här i efterhand känner jag att jag varit naiv. Det är inte genom att vara expert och att jobba ihjäl sig man tjänar de riktigt stora pengarna som anställd. Jag träffar en del människor som klättrat riktigt högt inom stora företag. Typ CFOer, senior vice presidents osv.
Jag tycker inte de verkar vara så extremt smarta eller jobba mycket hårdare än alla andra. Däremot verkar de ha ett sjukt självförtroende och är väldigt bra på att snacka. Det verkar vara en speciell typ av människor som hamnar där i toppen och jag tror inte att det är intelligens som det handlar om främst. Kanske mer att vara expert på det sociala och på hur man manövrerar sig uppåt.
För mina barn har jag tänkt att jag sätter inte in dem på mattekurser och liknande utanför skolan. Det är nog inte vägen till en bra karriär. Jag tror snarare mer på typ teaterlektioner. Att vara en teaterapa som älskar att synas och höras är nog bättre för att göra kometkarriär än att vara bra på matematik.
Om vi begränsar diskussionen till arbetstagare (d.v.s. inte entreprenörer/egenföretagare) så är min uppfattning att hög arbetsbelastning inte är en förutsättning för en hög lön. Jag känner personer som lyfter 200-300k i månaden kanske mest pga. de är för jäkla bra på ”wine & dine”.
Kontentan är väl möjligen att man inte ska underskatta värdet i att vara en person (rätt) folk gärna tar en öl med. Något tillspetsat. och högst branschberoende, förstås.
Jag skulle vilja dela in det mellan offentliga och privata arbetsgivare. Jag som jobbat på samma offentliga arbetsgivare i 20 år har ju märkt hårt arbete korrelerar inte alls med hög lön. Här handlar det om att vara lagom. Inte sticka ut, Inte bråka, tyst och lågmäld. Då klättrar man uppåt. Tyvärr ställer min personlighet till det. Superlojal , högljudd , patos för rätt och fel och sliter och ROIn är nära noll. Försöker takta ned och vara tyst för att inte bli utmanövrerad. Jag behöver bara lyfta lön och se oberörd ut.
De privata ställer högre krav och det finns konsekvenser om man inte sköter sin leverans.
100%. Det är nog närmast att likställa vid två olika spelplaner.
Idag jobbar jag kanske 45 -50 timmar i veckan, för 20 år sedan kanske 70 timmar.
Så absolut hårt jobb och leverans initialt, nu mer rimlig insats kombinerat med mer erfarenhet och fortsatt leverans.
Jag har inte en topplön, men helt ok (54k/mån, 30 år). I mitt fall har jag kämpat på och pluggat, meeen den absolut största faktorn är nog att jag hade tur att bli intresserad av något som värderas hyfsat högt på arbetsmarknaden. Och att jag har fallenhet för det.
Top 10% i jämförelse med folk med samma antal år erfarenhet som ingenjör och inom produktion. Det är hemskt. Mycket övertid, ont i handled och ryggen pga mycket stillasittande och chefen är på mig och hotar med pip. De jävla gyllene handklovarna jag har på mig är svåra att ta av.
Du måste se till att nå nivån där du avskyr ditt jobb så mycket att du innerst inne hoppas på en PIP. När du nått den nivån är du oövervinnerlig, när du inte bryr dig längre. Varje dag i bilen på väg till jobbet upprepar du högt för dig själv: bara fem år till bara fem år till. Så överlever man.
Med detta sagt, har ni PIP i Sverige nu också eller jobbar du också i Förenta staterna?
Offentligt- upplever att kombon rätt utbildning/jobb som ger bra betald i kombination med grid och behov av ens kompetens ger utdelning-i alla fall inom mitt område medicin.
Min erfarenhet är att det absolut är en korrelation mellan hög lön och press och arbetad tid. Med hög lön menar jag här +80k/mån. Finns säkert ganska gott om jobb där man inte behöver jobba helger, mycket övertid, stå till svars till styrelse eller liknande och ändå kan ha 50-70k men det är väldigt få människor jag stött på som ligger topp 1-2% av inkomstspannet i Sverige och inte sliter ganska hårt eller har en relativt hög press på att leverera resultat.
Det går att lyfta norr om 70’ i offentlig sektor utan större press eller krav. Eller titel chef. Men det är nog erbarmligt tråkigt i längden. Förtroendearbetstid och specialistkunskap ger ganska stort svängrum.
Känner många i privata näringslivet som tjänar långt över 80’ som jobbar kanske 35h/veckan, sällan helg. I snitt. Sen kommer nån deadline som gör att en vecka eller två blir knas. Kombination av rätt utbildning, rätt första bolag som nyexad samt kanske lite försakande av livet första 10 åren av karriären. Sen kan du coasta resten av karriären.
Överlag så är det här komplext.
Till och börja med så verkar allt dåligt och allt bra hänga ihop.
Låg lön, dålig arbetsmiljö, dåliga chefer, låg frihet, fysiskt slitsamt. Ofta hittar man allt detta inom samma jobb. Och på samma sätt så är det i många högavlönade jobb. Hög frihetsgrad, bra chefer, kontorsarbete. Problemet i högavlönade arbeten är ofta stress.
Jag är egenföretagare nu, men tillbringade ett antal år i offentlig sektor med bra lön (ungefär 70’) på ett jobb som inte var överdrivet krävande.
“Jag hatar mitt jobb” har varit mitt mantra de senaste åren. Jag Jobbar på ett amerikanskt bolag men anställd och verksam i Sverige och har utländska chefer med orimliga krav.
Beror på vad du räknar in. Räknar du fullt ut in alla timmar där jag “är i tjänst”, och inte kan vara hemma, dvs inkluderar resor osv så är det enkelt 60-70h per vecka, och sen utöver det måste jag vara redo att både ställa in semestrar, även sådana som är bokade med familjen, samt jobba på semester, inkl ha calls i skidbacken.
Detta. Gör ett bra jobb i början, nå en lagom nivå. Var allmänt duktig och smart och lös dina uppgifter effektivt. Jag snittar nog en 32h per vecka just nu, dock inte över 80’ i lön.
Att hata jobbet behöver nödvändigtvis inte vara förenligt med att man sliter arslet av sig. Antar att du har en högre lön än många andra högstatusyrken med svenska mått mätt?
Ca 60 k så nej. Är i botten av topp 10% percentilen i jämförelse med medelsvensken och top 10 i jämförelse med andra ingenjlrer med samma antal års ingenjörer inom liknande brancher.
Som @pelpet var inne på, ett komplext ämne.
Min erfarenhet både egen och när jag betraktar både personer i min närhet och sådana man ser offentligt - är att ju högre upp du kommer i en organisation desto mer politiker behöver du vara. Är du chef över 1000 personer handlar det om att få andra att jobba - och då är det social kompetens och ledaregenskaper som behövs. Att man jobbar mycket är är en självklarhet - men det betyder inte att alla veckor är +60 timmar.
Att nå en hög position kräver förmodligen i de flesta fall lite av varje - få kommer dit enbart av tur (även om det självklart är en del) - men ännu färre kan hålla sig kvar i en sådan roll år ut och år in om man inte har vad som krävs - och det är knappast bara tur och många timmar.
Du blir rik med rätt liten insats om du vill, även med 2000€ i lön kan man spara 1000€ månad beroende på livsstil. Räcker att offra några år som ung och du får bra exponentiell avkastning över tid. Man behöver varken va smart eller hardworking, räcker med att va nöjd med lite och månadsspara.