Oavsett mål eller yrke så finns grundläggande mål, att alla vill bli framgångsrika.
Vilka dessa samband som skapar detta
Utbildning, retorisk förmåga, hälsa?
Vad är en framgång i karriären?
Titlar, bra lön, meningsfullt arbete, prestation?
Varför upplever inte människor framgång i karriären?
Jag är faktiskt inte helt säker på detta. Jag tror att många har ett jobb för att det ska/måste man ha. Du går till jobbet och får lön, sen skiter du i vilket. Deppigt och själsdödande i mina ögon, men antagligen inte i allas.
Alla har nog från början velat bli framgångsrika. Sedan kan ju verkligheten ha trängt sig på och då kan det vara annat som är viktigare.
Testa lev i svenska bruksorter där barnen blir upplärda i skolan till att bli goda operatörer på bruket.
Ja, men det kan väl också vara att vara framgångsrik. När man sedan blir 25 år och har tre barn kanske jobbet blir mer av ett kneg.
Det beror väl på vad man menar med “velat bli framgångsrika”. De flesta vill säkert ha hög lön, stimulerande jobb, status, etc. Men de flesta vill ju inte jobba för det. Vill man då egentligen bli framgångsrik, eller vill man ha externa attribut som är förknippade med framgång. Ganska stor skillnad. Typ:
Fast då får man ju stretcha ordet framgångsrik ganska extremt
Framgång kan ju ske på olika sätt. Social förmåga, strategiskt tänk, djup expertkunskap inom rätt område, hårt jobb i rätt bransch.
Analysera dina förutsättningar först, analysera vad du trivs med och lägg sen en plan för hur du kan uppnå det du anser är framgång. Vägen till framgång är rätt olika beroende på förutsättning och vad man menar med framgång. En introvert med 130 i iq har väldigt annorlunda vägar att nå framgång än en social hustler med 100 i iq. Och framgången tar sig nog olika uttryck också.
Jag träffade en kille som kom från den här typen av miljö för ett tag sedan. Han hade gjort en kometkarriär till den högsta befattningen på byn. Han hade blivit chef på den lokala COOP-butiken, av storlek mindre ska tilläggas.
När han sedan valde att gå vidare i livet och lämna detta toppjobb för en osäker framtid i storstaden så kunde ingen i byn förstå det. Hur ska man kunna gå vidare på något relevant sätt när man redan nått toppen?
Allt här i världen är relativt.
Visst, framgång är såklart subjektivt. Men det är nog extremt få människor som tycker att bli chef på en liten coop är framgång.
I den där byn tyckte man så. Det var liksom den mest synliga framgångsnivån som gick att nå just där.
Utveckla gärna!
Den som ser möjligheterna hittar här ett argumentet att utmana sig och ta sig bort från ett själsdödande arbete som inte är hållbart i längden.
Är man produktiv, organiserad och snål levererar en slags prestation ett tecken på framgång, tror många.
vad är framgångsrik?
Exakt, och det är därför vi troligen inte kommer ta oss ur socialismens järngrepp på mycket länge.
Var tydlig med det du vill uppnå.
Lär dig säga nej.
Tror vinlever i 2024 när man inte nämner hårt arbete som nyckel till framgång 
Skulle säga att hårt arbete och smart arbete räcker väldigt långt. Utbildning ger möjligheter men räcker inte hela vägen.
På mitt första jobb “visade jag framfötterna” flera år i rad. 12 år sedan och jag får fortfarande förfrågningar från personer jag var i kontakt med då som nu hunnit bli chefer på olika håll. Vissa hamnat i andra branscher men öppnat dörrar för de vet vad de får. Ursäkta, va inte tänkt som skryt men svarar på frågan och orkar inte linda in nåt just idag 
Man behöver inte vara bäst på något. Men om man kan flera olika saker bättre än snittet så räcker det långt.
Fiktivt exempel: om du är en duktig ingenjör som kan schysst franska, så kanske du är den som får jobba med företagets spännande projekt i Paris. Trots att du inte är bäst på någondera.
Jag är inte bäst på någonting på jobbet. Men jag är tillräckligt duktig och har ovanliga språkkunskaper. Dessutom uppfattas jag som lojal och trevlig, vilket aldrig skadar. Det har lett till några riktigt spännande uppdrag internt.
Nickedockor kommer alltid längst. Alternativet är att vara supersmart men där går de flesta bort.
Beror på sammanhanget och miljön. I en mogen bransch stämmer det nog men i nyare branscher och mer entreprenöriella sammanhang uppskattas ärlighet, ideer och konstruktiv feedback och utveckling högre. Nickedockan får stanna kvar på level ett medans en bra chef tar med sig de bra upp.
Men visst på allt för många ställen kan 3 chefer som håller varann om ryggen vara i stort sett värdelösa och ej värdeskapande men eftersom de hela tiden backas av varann så håller luftslottet. Då måste nog media in eller nytt blod.
Måste säga som några tidigare - alla ser inte arbetet och karriär, att bli framgångsrik som det viktigaste. Arbeta gör man för att för att få inkomst så att man kan leva ett liv man trivs med. Men visst, det är säkert trevligt att vara känd som den bästa på trakten att laga MC, eller baka de bästa smörgåstårtorna. Lycka är inte att få en befordran utan att ungarna får jobb och hittar en partner - att man får barnbarn. För egen del låter det småttigt* - men jag har flera släktingar, både yngre och äldre, som lever så och de är i vart fall inte mer olyckliga är jag - kanske tvärt om.
Men vi är en del som ser karriär och framgång som i vart fall något intressant. En faktor för karriär som jag tror på är “trevlig”. Innebär inte att man är undanglidande etc utan att man efter ett samtal med en sådan är på lite bättre humör än innan. Har suttit i förhandlingar med sådana och trots att vi varit väldigt oense vid bordet kan man efteråt stå och småprata vid kaffemaskinen eller i taxikön.