Det är en fråga man ställer sig hela tiden, men de som lyckas med dina målsättningar och hittar en balans med sig själv och andra.
Går sin egen väg och varit ödmjuka, drivs av sin passion och arbetar hårt, tar ingen skit, är självsäkra och bygger skapar förtroende med andra, duktiga retoriker osv.
Dom höga chefer jag mött i både näringslivet och offentlig verksamhet, har haft alla dessa egenskaper.
Sedan kan målsättningarna vara mycket tveksamma, se vissa politiker som är retoriskt fantastiska med tveksamma syften.
Håller med, hårt arbete är svårslaget oavsett om vad man skall bli framgångsrik.
Uppfattar det inte som skryt, snarare att du är framgångsrik med ditt varumärke.
Du har ett bra rykte!
Dagen globaliserade värld där väldigt mycket är relaterat till kommunikation så verkar det vara en bra egenskap, skaffa sig unika kvaliteer som andra inte har måste vara en merit.
Vissa branscher som inte utvecklas bra för att kompetensbristen är så betydande?
Arbetet har en enorm betydelse för oss, mångas identitet är kopplat till arbetet och våra profiler.
På detta forum RT är det framgångsfaktor att man ha hög lön och bra jobb. Sedan är jag övertygad att alla inte mås så bra och alla har problem, pengarna har en enorm drivkraft på oss även om priset för detta inte vart bra..
En väldigt viktig faktor är att ha rätt chef tidigt i karriären. Det gäller (förmodligen) särskilt i sektorer som inte direkt förknippas med karriär och stor framgång.
Kombinerat med mod - att våga ta chansen när man står där och den öppnar sig
(Skulle till och med kunna gå med på tillräckligt acceptabla förutsättningar)
Jag upplever att jag nästan oförtjänt fått vissa jobb ibland pga väldigt socialt kompetent så jag skulle säga att i min bransch (socialt arbete) är just det en framgångsfaktor. Sen är jag iofs inte särskilt framgångsrik jämfört med många här! Jag upplever dock att det främst beror på annat än att jag inte jobbat hårt, för alla mina jobb har inneburit stor arbetsbörda och psykiskt påfrestande arbetsuppgifter.
Inte bara. Normalt träffar man ju chefen på intervjun och kan bedöma denne. Jag har själv gjort detta misstag, alltså att fokusera främst på jobbet och inte på chefen. Det rätta hade varit att göra tvärtom.
True. Men tror du inte att sådant också kan vara svårt att bedöma vid ett eller några få tillfällen om du inte kan få fram något om chefen på annat sätt.
I en intervjusituation lär det ju hänt att det lovas både det ena och det andra som sedan inte riktigt visade sig vara exakt så.
Där håller inte jag med dig - jag tycker att @janbolmeson är bra på att hålla fast vid definitionen av ekonomi, dvs att hushålla med knappa resurser. Att vi alla ska bli rikare genom att handskas med våra pengar på bästa sätt, oavsett hur många kronor vi äger.
Ibland skulle jag till och med kunna säga att framgångsfaktorn här är att undvika avgifter. Tänk på hur mycket tid och kraft som läggs ner för att undvika 29 kr i månaden för bankkonto eller bankkort (jag kastar inte sten - jag är med på det tåget)
Intressant, kan du utveckla vad du lägger in i att vara snygg?
Rapporten du hänvisar till pratar om att män skall vara långa (vilket jag har många anekdotiska exempel på). Fast lång är inte automatiskt att vara snygg, så vad tycker du ingår i att vara snygg?
Att vara attraktiv handlar ofta om att vara normalviktig, kanske till och med lite tränad och utstråla självsäkerhet och självkärlek, sånt vi alla kan påverka.
Det absolut bästa du kan göra för din karriär är helt klart att träna mycket, socialisera, nätverka och skapa ett bra rykte och vara omtyckt av många, förutom hygienfaktorer som att göra det du ska och vara bra på ditt jobb såklart.
”Forbes references a study that followed the career progression of 752 economists between 2002 and 2006, finding that those perceived as more physically attractive not only fared better in job hunts post-graduation but also enjoyed sustained career success and higher research paper citations up to 15 years later, suggesting a strong link between attractiveness and professional achievement.”
Du har naturligtvis en poäng i detta. Samtidigt har jag en konkret erfarenhet där jag kunde ha valt ett annat jobb. När jag träffade chefen var min första tanke ”Å herre gud”. Sedan viftade jag bort det. Det var dumt gjort. Precis så dåligt blev det.
Jag tror att man med insikten om chefens stora betydelse kan ha ett samtal på intervjun om karriärmöjligheter. Inte minst är det viktigt att själva rollen ska internt ses som en möjlig språngbräda. Inte helt sällan finns vissa roller som inte ses som karriärvägar utan mer som ett ställe för dem som blivit över.
Intellektuell förmåga, dvs inlärningsförmåga. Att se mönster och reagera snabbare än snittet. Det påverkar i sin tur både utbildning, retorisk förmåga och hälsa - men är svårt att påverka.
Min kusin har downs syndrom. Hon är i 20-årsåldern, men kan inte säga mer än enstaka ord. Peak performance för henne är att nynna med i sin favoritsång. De allra flesta är någonstans strax över hennes nivå.
Att utföra komplexa uppgifter är mer och mer unikt desto svårare det blir. Delvis går det påverka genom intresse, utbildning och erfarenhet, men ofta är även det beroende av medfödda egenskaper.
De flesta av oss är definitionsmässigt genomsnittliga. Det påverkar vår framgång.
Framgång handlar om att närma sig eller uppnå ett mål. Det kan vara dina egna, arbetsgivarens eller kundens mål. Ofta handlar det om att förbättra något ur något perspektiv och få betalt för det.
Detta är inte alls min bild om vi inte pratar mellanchefsnivå. Jag skulle säga att intelligens och förmåga har ganska lite med saken att göra, många är intelligenta. Däremot krävs det en personlighet som vill till toppen, inte nöjer sig, vill utmärka sig och synas för att bli riktig elit. Utan den kämparviljan och behovet att vara på toppen kommer man inte dit. Man måste vilja göra allt det som krävs.
100 % Särskilt nätverkandet, att känna rätt personer som vet vad du går för är ovärderligt för avancemang, givet att man har potentialen.
För att vara lite kritisk till detta kan man ju diskutera orsak och verkan. Är det så att nätverkandet driver framgången eller är det så att framgång via andra faktorer leder till att man kommer i kontakt med många och får ett nätverk?
Och kan det vara så att framgångsrika även råkar träna och äta bättre som grupp men i själva verket är det inte tränandet i sig som driver framgången eller leder till karriärsframgångar?
Det finns ett begrepp som jag tycker om - att någon är befordrad till sin inkompetensnivå. En person som levererade bra i linjen kan vara en dålig chef. Jag har sett många inkompetenta som kunnat stanna som mellanchefer genom sina goda nätverk, samtidigt som yngre talanger otåligt väntat på sin tur.
Stora byråkratier kan fungera trots att en del av cheferna är inkompetenta. Det är nog ganska vanligt att en klick håller varandra om ryggen och ger varandra jobb.